Årets paddlingshelg för SIK, alltid första helgen i september. Väderförhållandena var ypperliga på söndagen, tvärtemot prognosen. Lördagen var bra också med lite motvind och medvind men mest molnigt. Regnet som kom när vi skulle starta försvann som tur var. Vattenståndet är nästan en meter under vanlig nivå. Det gjorde inte så mycket för det är ändå gott om sten i sjön! Tre deltagare åkte upp redan på fredagen och paddlade från 11 till 17, norrut från Getnö och övernattade på norra delen av halvön. På lördagen startade vi med en kort tur söderut till övernattningsstället söder om Getnö, knappt halvvägs mot Ålshult. Vi tog lunch och slog upp våra tält (9) så att danskarna inte skulle komma före och mota ut oss i bushen. Det är nämligen främst danskar som paddlar i våra småländska vatten och deras friluftsliv inbegriper mycket öldrickande och ibland lite högljudda verksamheter såsom vedhuggning. Vi paddlade söderut och passerade skylten med ”cafe´” utan att angöra. Man passerar under två broar och där är det mycket sten och grunt under. Vi kom ner till Brosjön och vände åter norrut. Det blåste motvind dit och medvind tillbaka. Mulet väder med lite inslag av blå himmel. Vid 17.30 var vi vid våra tält och satte igång med minestronesoppan. Alla deltog i arbetet med att tärna grönsaker. Elden gjordes upp och stället arrangerades för grytorna. Först lite olivolja i stora järngrytan (som kanoten hade transporterat, va bra att vi hade en kanot för denna och maten), sen tärnat rökt sidfläsk och märgben, därefter rotfrukter och selleri efterhand, så på med tömda tomatburkar och buljong och vatten och sist pasta och färdiga bönor. Parmesanosten revs och skalken lades i grytan. Korvar från Holmgrens i Saluhallen i Lund värmdes. Hembakt foccacia till. Efter maten berättade var om en lite kort om sig själv, vi hade några nya paddlaransikten med oss. Övernattningsställena vid Åsnen är välutrustade med dass, vatten, vindskydd och ved. Man betalar 40 kr till uthyraren eller lägger pengar i en brevlåda på stället. Det fanns gott om jämn mark för tälten. Vi knöt oss efter kl 21. Morgonen hade sol att bjuda överraskande nog. De första började med frukost före kl 7. Vi kunde lägga ut farkosterna vid 9.30. Vi drog norrut öster om Getnö och väster om Igelön. Solen sken och det blåste inget. Vi tog lunch på norra Getnö där ett stort gäng danskar satt i campingstolar och bord och hyggede sig och en och annan öl slank ner. Det är ett stort ställe med fina vindskydd och bra dass med vy om man så vill. Min Panasonic som är vattentät och har hängt med sen 2010 slank ner i sjön i ett oförsiktigt ögonblick när man passerat vassruggarna strax norr om Igelön. Vi fortsatte norrut och drog förbi Södra Aspö och sen Norra Aspö. Här är underbart vackert och vädret gjorde det närmast gudomligt fint. Vi gick ner väster om N Aspö och in i Aspöfjorden och vidare ner till Getnö. Då var klockan tre. Medan vi tog fika lastade fyra danskar sin två kanoter fulla med framförallt öl och vin och mat. Undrar hur långt de skulle paddla. Flytvästar hade de inte och kanoterna gick djupt! Danskt friluftsliv! Vilken dag vi hade haft!

Jag ledde en tur med SIK en söndag i augusti. Turen blev 15 km. Vi satte bilarna i Jonstorp, gick till Arild, tog bussen tillbaka via Höganäs.

Skåneleden har en etapp 5 som heter Östersjöleden (den har en tarm på Falsterbohalvön också). Kullaleden är en etapp av Östersjöleden. Vi började med att ta en titt på hängbron över Görslövsån 1500 meter åt öster eftersom denna är  rätt unik med sina 40 meter, den blev klar 2013. Vi gick genom samhället och över ängarna med kor och en tjur (man ska dra om leden för att undvika djuren) där leden är markerad. Det är ett rikt fågelliv här. Bron ska beträdas högst fem personer i taget, annars börjar den bete sig konstigt. Vi tog en fika på andra sidan bron och gick sedan tillbaka efter leden dvs helt efter kusten. Här har det eroderat en del så att man fått bygga trappa ner till vattnet. De pampiga husen ut mot havet beundrades och vi fick ett samtal med en av vandrarnas bekanta också som bebor ett av dessa fina hus.

När SIK gick här senast, för tio år sedan, fanns ingen Skåneled vilket jag skrev att det borde finnas! Vi gick då på klapperstensstranden från Skäret upp till Arildstrakten, vilket var lite jobbigt. Nu går leden inte alls så utan en bit upp genom flera naturreservat. Det är en omväxlande tur och väldigt bra utlagd.Vi hade parkerat vid Jonstorps hamn och här passerade vi nu igen. Här fanns rederiverksamhet mellan 1870 och 1980. Vi tog lunch vid Svanshall hamn. Här finns ett museum, Ribersborg. Här fanns en gång båttillverkning för båtar som transporterade tegel, sten och spannmål. Man hade kappseglingar här. Skådespelaren från 40- och 50-talet Edvard Perssons hus i Rekekroken passerades, han ligger begravd i Jonstorp. Vi stannade till vid det gamla stenbrottet som är vattenfyllt och är väldigt idylliskt. Det är Bölsåkra-Tranekärr naturreservat här. Skäret passerades. Lite längre fram stannade vi till vid den naturliga predikstolen men ingen kände sig manad, däremot berättade Bengt-Ola om Morganbilar eftersom vi lyft på skynket till en övertäckt bil lite före och såg en Morganbil därunder. Vi tog en paus vid klapperstensfältet före Arild under ett träd i den värmande solen. Före Arild tog de som ville ett bad i sjuttongradigt vatten. Efter sista kaffeslurken och före bussturen kom åskan och regnet! Vi kom dock upp till busskuren och de flesta fick plats att skula, övriga tog fram regnskydd i olika former. 16.45 kom bussen till Höganäs. Där gick vi en promenad till hamnen i skönt solsken. Tillbaka till busstationen vid det magnifika tågstationshuset, som byggdes till järnvägen som gick till Mölle för länge sen. Efter en knapp kvart var vi åter i Jonstorp. Vi hade vandrat 11 km på vår tur men även 3 km till bron och 1 km i Höganäs. Detta var en mycket lyckad tur tyckte alla elva deltagarna. För tio år sen var vi trettio! Vi blir äldre, det finns fler aktiviteter att välja på, ja vad finns det fler för orsaker till att vi är färre? Vi startade inte bustidigt från Lund, vi gick inte superlångt, det var fint väder, det är populärt att vandra enligt media.

Vi gick turen åt andra hållet jämfört med förslag i Karin Hoffmans bok Rundturer evighetsträd. Detta med tanke på att det hinner skymma på slutet och då är det en ravin i skogen! Turen började med vanlig väg en bit västerut, förbi gamla arbetarbostäder till Godset. Sen går en gulmarkerad stig längs en ravin inne i skogen som vi följde. Här gick vi lite fel trots rekning dagen innan visserligen åt andra hållet men ändå. Höga bokar och brant stup ner till ån. Vi hittade sen över ån och över två stättor och kom sen på en form av ridstig med gott om spån utlagt. Sen är det en bit väg till man kommer till ett gammalt utflyktsmål med flera gamla evighetsträd. Bl a Skånes grövsta sälg och lind. En liten sjö passeras. Där tog vi rast. Sen följer en vandring i högt gräs mellan två skogsodlingar. Eftersom det duggade var gräset blött och vi blev sura om fötterna och byxorna. En rak grusväg leder sen ner mot öster till två hus där fina hästar studerades. En mindre asfalterad väg leder sen efter en krök tillbaka till Trolleholm. Godset har en hemsida med fyllig information. Driften sköts av Trolleholms Gods AB. Själva slottet hyrs ut till näringslivet och kallas ibland Skånes Harpsund. Godset är inte tillgängligt för allmänheten. Carl Trolle-Bonde äger det idag. Ursprunget till slottet är från 1500-talet. Ca 1760 ägs det av Trolle-Bonde genom giftermål. Det fick sin nuvarande form kring 1880 genom Meldahl. Det var fideikommiss mellan 1755 och ca 1970. Det har ett av Nordens största privata bibliotek. Godset har en Härlighetsplan som drar upp linjerna för skötseln! 5000 hektar ingår, varav skog 2350, åker 1450, arrendegårdar 750 och tomter och parker 110. 35 helårstjänster finns. Det finns även Trolleholm Kraft AB och Trollungen AB, en förskola. 70 hur hyrs ut. Det finns julgransodling och sk pyntgrönt också. 60 % av skogen är lövträd och resten barrträd.

SIK brukar ha en tur till Köpenhamn varje sommar, förr var det till fots men numera på cykel. Bengt-Ola ledde turen för tio personer och skrev så här efter turen: ”Det blev en inspirerande cykeltur i vackra, annorlunda och charmiga miljöer i Köpenhamns norra delar och omgivningar. Vi var 10 personer som sammanstrålade vid Klampenborg efter lite tåglogistik. Turen gick till en början en bit norrut till Skodsborg där vi vek av in i Jaegersborgs hegn och dess vackra bokskogar och fortsatte tillbaka till Raadvad med sin gamla industrimiljö vid Mölleån. Turen gick sedan genom Dyrehaven där vi passerade de stora flockarna med hjortar och gjorde kort paus vid jaktslottet Erimitaget. Vi fortsatte genom parken fram till den stora rödmålade porten vid Fortuna och ut i de mer urbana miljöerna. Vi sökte oss på lokala cykelvägar genom Kph:s norra omgivningar ner till Uterslevs Mose och lunch i solen på liten brygga. Turen fortsatte upp på Bispebjerget till Köpenhamns kanske magnifikaste kyrka, Grundtvigskirken, inuti ett under av renhet och ljus . Där fick vi fixa dagens första punktering. Därefter ner till Österbro och något extra jordnära nästan mitt i stan. Det s k Östergro, 600 kvm trädgårdsodlingar ett antal våningar upp på taket till ett gammal bilhall. Spännande. Väl inne inne på Österbro passerade vi ett område med mycket charmiga kartoffelraekker(som byggdes pga den koleraepedemi som härjade i Kph i mitten av 1800-talet). Vi hann inte så långt in på Österbro förrän dagens andra punka var ett faktum, dessutom på samma cykel. Ofrivillig paus men en öl som tidsfördriv under lagning. Vi tog oss på smågator genom charmiga Österbrokvarter ner till Langelinie och Kastellet, försvarsanläggning från 16Köpenhamns tätort har 1 250 000 invånare med t ex Hellerup, Gentofte, mfl, dvs Hovedstadsområdet. Staden uppstod kring sillfisket och blev en handelsplats. Kristian VI var den store ”stadsbyggaren”. Det var på 1500-talet. Bränder härjade staden på 1700-talet. Den gamla staden ödelades av engelsmännen vid slaget om Köpenhamn 1808. På 1600-talet byggde holländare Christiansborgområdet genom pålning och kanaler. Börsen byggdes 1620 och var i drift till 1974. På 1700-talet byggdes radhuskvarter, bl a de gula soldatbostäderna, 1750 byggdes Amalienborg. Nyboderne. Humlebyområdet med 245 radhus byggdes 1885. Det var arbetarbostäder åt Bumeister och Wains varv. Kartoffelrekkerne mellan Ö Sögade och Ö Farimagsgade byggdes 1873-1889, även detta till arbetarna på varvet. Stadsmuren togs bort på 1800-talet och blev grönyta och mark för bebyggelse. Det blev ett hopplöst omodernt verk. 37 procent av arbetspendlingen sker med cykel i stan, vilket är unikt bland städer. 00-talet. med välhållna och vackra byggnader. Turen avslutades i Nyhavn med sitt precis nyinvigda jätteprojekt, Kvaesthusmole (en konstgjord jätteplattform ute i vattnet) där vi tog ett varv på cyklarna. Mycket folk i rörelse. Ännu mer folk på nyinvigda ”Kyssebroen” (Inderhavnsbroen), cykel och gångbro mellan Nyhavn och Christianshavn. En speciell känsla att cykla över här. Slutmålet var Papierön och dess gamla industribyggnader som nu huserar massor med små s k street food bodar. Vi försåg oss med spännande mat och öl därtill som konsumerades i solen ute på kajkanten med utsikt över bl a Operan, hamninloppet och Nyhavn på andra sidan. Slutligen tog vi oss tillbaka till Österport station för hemresa med allt vad den innebar i form av oplanerade tågbyten, trängsel med hemvändande övriga svenskar och lite logistiska övningar i samband med byte på Kastrup. Alla kom dock välbehållna tillbaka till Skåneland.”

Jarmo i SIK hade kallat till söndagsvandring öster om Vittsjö på Skåneleden och lite andra stigar. Som han skrev är detta område att jämställa med s k Blå zoner i världen, dvs områden där det det finns ovanligt många invånare som blivit över hundra år gamla. I området med 2500 invånare är det 23 som blivit över hundra år de senaste 100 åren. Det är 40 gånger fler än riksgenomsnittet. Nåja, vi gick från Gundrastorp till Verum och tillbaka. Några fortsatte ut i Ubbalts naturreservat och ut på Näset i Vittsjön. Det var enligt min mening det vackraste partiet med rullstensåsar, bokskogar och sjön inom synhåll. Vid Gundrastorp finns fina hagmarker och gamla industriminnen i form av kvarnar. Vieån är namnet på vattendraget. I Vittsjön har det utvunnits järnmalm, främst på dansktiden. Det fanns Vittsjöborg för att försvara området och skansar. Luften i Vittsjö har ansetts välgörande och in på 1950-talet fanns femton pensionat och vilohem här. Skåneleden mot Verum är väl inte en av de mest omväxlande delarna av Skåneleden enligt min mening.

Det var utlyst en tur som Lars-Åke Aronsson höll i. Det blev en ytterst fin tur. På Huvudbangården tog vi S-tåget till Lyngby (3 zoner). Det finns en fin broscher upptryckt över området ”Langs Mölleån, fra Lyckby til Öresund”. Hela leden är 12 km lång. Man kan paddla kanot hela vägen från Furesjön till Öresund, med lyft vid kvarnarna. Järnvägsbanan Närumbanan, har stationer vid Fuglevad, Brede, Örholm och Ravnholm. I Jägersborg finns förbindelse med S-tåg till Köpenhamn. Det går även bussar. I Rådvad valde vi att ta av genom Dyrehaven till stationen i Klampenborg station och Öresundståget. Man kan gå på båda sidor om ån. Den nordliga leden går genom ett mer flackt område. Den södra har mer kuperad terräng. Möllorna /kvarnarna (på svenska) är den danska industrins vagga. Kvarnar fanns redan på vikingatiden för att mala mjöl. Det var knut den store som tog dit engelsmän för att få igång verksamheten. Ån bildades av smältvatten då inlandsisen smälte för 12 000 år sedan. Ån omges av ek- och bokskog främst. Hela ån har en längd av 36 km och en fallhöjd på 29 meter. Fallhöjden i den nedersta delen, 18 km, från Furesjön, på 20 meter delas av de nio kvarnar som finns. Det finns två förlopp av ån för fördelning av vatnet. Man har enats om vilket vattenstånd som ska finnas så att alla kvarnarna får vatten. 10 miljoner kubikmeter vatten rinner genom ån årligen. Det är detsamma som vad Furesjön rymmer. Man kallar den sjöns magasin. Sjön är på 10 kvadratkilometer. Turen började i Lyngby där en liten idyllisk sjö finns livligt frekventerad av kanoter denna vackra dag. I ”paviljongen” tog vi första kaffepaus. När turen för första gången ordnades 31 augusti 2014 var det tre deltagare som skulade här när regnet började inför det stora regnovädret som orsakade översvämningar och trafikkaos på båda sidor sundet. Det slapp vi idag! Den första kvarnen är Lyngby mölla, som nu är museum. Stigen går utmed sjön och under järnvägen. Nästa plats att stanna till vid är Sorgenfri slott, som ägs av kungafamiljen och användes av dem, så det är inget tillträde dit. Det är ursprungligen en romantisk landskapsträdgård. Leden går bland annat i skuggan av bokträd längs järnvägen. Sen kommer Fuglevad vandmölle, som ingår i Frilandsmuseet. Man passerar sedan Rörskogendär man har bevarat det naturliga slingrande mönstret av ån. Man går i Brede alle med bokträd. Därefter kommer man fram till Brede verk som senast varit en klädesfabrk. Där finns industrimuseet med gratis entre. Nationalmuseets Friluftmuseem finns intill, även det med fri entre. Längre fram kommer man till Örholms verk, som varit krutverk, sen koppar och järnverk och senast pappersbruk. Nymölle kommer sen och det var senast färgeri och strumpfabrik. Vid Ravneholms skog blir det kuperat. det kallas det danska Schweiz. En gammal hålväg går genom skogen. Den stora fabrik som kommer sen heter Ravnholm som blev pappersfabrik 1906 och ägdes av Schons fakriker. Det kommer två broar varav den västra har en stor vattenledning under sig och den östra en avloppsledning. Det är två kommuner som försörjs av ledningarna. Närumsbanan korsar Mölleån på en hög bro. Den byggdes för att transportera gods till fabrikerna. Reningsverket Lundtofte kommer sen. Det renade vattnet leds ut i ån. Den fabrik som man ser kommer till heter Stampen pga att man stampade tyget så att det skulle bli tätt. Den sista anläggningen vi kom till var Rådvad där vapen framställdes under 1600-talet. Det blev sen krutverk och därefter tillverkades järnredskap bl a knivar och det pågick till 1973. På Rådvad kro tog vi en god öl. Närmast Öresund ligger Strandmöllan som varit en pappersfabrik. Vi svängde emellertid in i Dyrehaven som tillsammans med Jägerborgs hegn är 8 km från norr till söder. Det var en gång kungens jaktmarker och jaktslottet brukas än idag. I parken finns gamla, stora ekar men även bokträd, al, mm. 2000 kronhjortar, rådjur, mm stövar omkring ganska oblyga. Turen blev strax under 15 km.

Bengt-Ola ledde denna tur i ett härligt aprilväder en måndagkväll.

Malmös Bokskog ligger 10 km öster om Malmö. Staden äger skogen sen 1970-talet och senare även slottet. Det har varit ett utflyktsmål för stadsbor, både från Malmö och Lund, sen 1800-talet. Bland annat den skira grönskan när boken slår ut har lockat. Det har även funnits dansrestaurang och det fanns järnväg dit från Lund (som är cykelväg nu). Sen 1960-talet har funnits motionsanläggning med fina löpspår, först i det gamla grustaget vid Skabersjö och senare i den gamla gråstensbyggnaden vid Torups slott. Omgivande landskap är mycket tilltalande med böljande åkrar och ängar. Det finns gott om våtområden. Sjöar finns, bland annat den vackra Fjällfotasjön. Vi skulle följa Karin Hoffmans tur Rundvandringar evighetsträd nr 11 men kom lite fel så den blev ungefär som hennes tur. Det är inte lätt att följa hennes beskrivning i ord av turen! Det är många löpslingor och vägar som korsar varandra i denna skog så det är ibland svårt att veta åt vilket håll man ska ta. En kompass hade underlättat! Vi såg flera ståtliga träd, bokar och ekar främst. Även egendomliga formationer på träden. Här är gott om små vattenytor i skogen. Enligt Ingemar S som är van orienterare här i skogen ska man inte passera dessa i tron att de är grunda och har fast botten som på andra ställen i Skåne. Det kan bli ödesdigert när man sjunker ner ner djupt i dyn! Löpslingorna är väl preparerade, inte som på sextiotalet då jag själv var gäst här och man klädde om i baracker i grustaget vid Skabersjö, dvs innan Torups friluftsgård byggt. En väldigt bra investering av Malmö kommun. Skåneleden passerar också genom skogen. Mäktiga bokar beundrades.

Från Svedalas hemsida: Vill du ut och vandra kan du förslagsvis utgå från Torup. Den europeiska vandringsleden E6ingår i ett 410 mil långt system av vandringsleder som sträcker sig från Adriatiska havet till Ålandshav. I Torup ansluter denna vandringsled till Skåneleden. Skåneleden består av flera leder på totalt 100 mil varav Nord till Sydleden anknyter till Torups Friluftsgård. Vandringslederna har orange markering. Vid Torup, Eksholmssjön och Glamberga finns rastplatser. För dig som vill vandra på vandringslederna i anslutning till Torup finns flera alternativ. Du kan t ex vandra Torup-Malmö, 10 km, Torup- Eksholmssjön. 8 km, Torup-Glamberga, 15 km, Torup-Svedala, 8,5 km, Torup-Sturup, 14,5 km och Torup-Trelleborg 30 km.

SIK hade bjudit in till vandring på Hallands Väderö. Efter samåkning från Lund i 75 minuter och 11 mil till Torekov så samlades vi 21 deltagare till båtens avfärd kl 10. Solen sken och det var ingen vind. För övrigt hade vi i sällskapet SMHI´s observationschef! Han fick senare tillfälle att berätta om väderstationen på ön. Vi följde i stort en runda som finns i Vandringar vid Skånes kust av Karin Hoffman. Det blev en tur på cirka 8 km. Det blev en mycket fin dag. Att bokskogen är så stor och mäktig hade många ingen aning om. Det lär vara skog från 1700-talet och då var det kungliga jaktmark.

Hallands Väderö är namnet till trots en skånsk ö i Kattegatt, 3 km² stor, där nederbörden är mindre och solskenstimmarna fler än fastlandets. I januari 2006 fastslog Lantmäteriverket att Svenska kyrkan är ensam ägare till hela ön enligt en uppgörelse från 1753. Ön antogs dessförinnan vara statlig. Svenska kyrkan äger fyra stugor på ön som den hyr ut, men sedan 2006 måste man vara medlem i Svenska kyrkan för att få lov att hyra någon av dem. Det finns åtta privatägda stugor på ön. Det finns skyltade vandringsstigar (en röd stig på cirka 6 km och en blå på cirka 3 km). Svarteskär, Sandskär och Brötholmarna är sälskyddsområde och där är det förbjudet tillträde året runt. Ön har också en fyr (tretton meter hög). Öns högsta punkt finner man på Kallskärslid 23,8 meter över havet. Ön består till en dryg fjärdedel av skog, en något större del är gräsmark och knappt hälften är kala berg eller enbevuxna klippiga och steniga områden.

En vacker promenad att börja med är den röda leden med utgångspunkt i Sandhamn som sträcker sig till Kappelhamn på södra sidan av ön, där Väderömuséet ligger. Det är en tydlig led genom skogen, ca 2 km. Precis innan man går in i Söndre skog passerar man Oa-dammen. Den är endast vattenfylld om våren och fram i juni vissa år blommar svärdsliljorna rikligt. I Söndre skog betar inga djur. Stengärdsgårdar som lades upp av de gamla skogvaktarna  ramar in skogen och har även förbättrats med stängsel som håller kor, hästar och får ute. Ulagapskärret är en av öns vackraste platser.

Öns västsida består mestadels av klippor och växtligheten bl. a av enebuskar med väldoftande kaprifol som slingrar sig däri, fläderträd och fina björnbärssnår. I augusti månad har man ganska stor chans att se sälarna som då sprider ut sig utmed öns kuster. Tidigare under sommaren håller de helst till ute i sälskyddsområdet där de känner sig säkrare när de har små ungar att ta hand om.

Detta var en tvådagarstur. Vi paddlade på östra sidan av sjön pga vinden från ost/sydost, 6 msek. Vi trixade oss mellan skär, kobbar och öar. Det blev en fin lunch vid en rastplats och dagens enda solstund infann sig samtidigt som vi var där. Trots mulet väder trivdes vi som fisken i vattnet. Vinden låg på vid några öppnare ytor men vi hade inga problem att hantera detta. Före Brotorpet slog vi läger på en f d markerad övernattningsplats. Kastruller, mm var snabbt framme och elden iordningställd för soppan. Tälten kom snabbt upp också. Efter maten läste Calle en ruskig historia så rätta känslan infann sig för mer berättelser. Sömnen stördes sen endast för Charlotte och Eva som hade musbesök. Frukost vid brasan och sen packade vi ihop. Vi följde i stort samma sträcka tillbaka. Vinden besvärade oss inte. Vädret var mulet men helt ok. Vi gled in i Immelns samhälle vid 15-tiden.