Vi hade beställt två kanoter i Immeln, det var de två sista! Med många skridskosäckar och sopsäckar som skydd för vattnet lastade vi farkosterna. Vi hade medvind, vilken lycka! Vi följde västra sidan för att få mindre vågor. I den lilla sjön Jumma som man kommer till via en kanal tog vi fika på stenarna. Härligt! Lugnt och solsken. Vi fortsatte upp till Breanäs för att kolla in vindskyddet. Fyra små barn med föräldrar kom före oss. Vi hittade en perfekt övernattningsplats med sandstrand för badet och tre eldstäder att välja mellan. Vi slog upp tre tält, badade och satte upp eld. Vi fick en härlig kväll vid brasan. Pannlampor gjorde att vi hittade hem i snåren mot tälten. Sömnen blev god. Åskan syntes på natten över Kristianstad. Luften gick ur några luftmadrasser men det gick faktiskt bra att sova ändå. 

Morgonen var lite blåsig men på detta fina ställe fanns lugna platser även då. Vi tog frukost vid stranden och plockade sedan blåbär som det fanns i mängder. Här är det verkligen fin natur. Vi kom inte iväg förrän vid 11-tiden och körde då in i den fina näckrosviken intill. Vit och gul näckros sågs, den sällsynta röda finns i sjön men längre söderut. Vi paddlade sen i motvind söderut och höll oss nära land. Nere vid Kvinnoöarna kom vi på öppet vatten där vågorna gick rätt höga. Vi kom in till Södra Kvinnoön och hade fått upp packningen då ett lätt regn kom. Vindskyddet var bra. Efter regnet la sig vågorna och det blev lättare att paddla. Det var ett rent nöje att köra den sista biten ner till Immeln. När vi kom iland kom ett lätt regn.

Denna helg hade vi förlagt vandringen till Bjärehalvön. Från Lund är det en timmes bilfärd. Genom denna korta färd kommer man till en från lundaslätten annorlunda del av Skåne. Här ligger grönsaksodlingarna tätt, här finns ljunghedar och mossmarker, fäladsmarker, raviner med forsande vatten och väldiga åsar. 
Magnarpsstrand har ett bra vandrarhem som var vår utgångspunkt. Vi hade beställt en taxibuss från Bjäretaxi som tog oss till Grevie backar som för de flesta deltagarna var ett okänt område. På backarna finns en markerad runda på tre km som leder vandraren dels över gräsbevuxna grusåsar som bildats av inlandsisen, på åsar där det växer enebuskar, genom små lundar och längs stengärden och stenrösen. Hade vi gått här på våren hade backarna varit fulla med backsippor. Skäldervikens stränder är många, vi gick Skåneleden från Grevie backar ner till Ängelsbäcksstrand, Segelstorps strand och Storahultsstrand. 

Denna senare ingår i ett naturreservat med fäladsmarken som ligger bakom. Innan Magnarpsstrand gick vi över sanddynerna och ett ljungbevuxet område som var mycket fint. Det blev en runda på 17 km. Vi startade strax efter elva och var framme kl fem. Då hade vi haft tre sköna pauser med skön sol som värmde.
På söndagen gick vi Sinarpsdalen som de flesta har åkt igenom med tåget norrut mot Göteborg. Utgångspunkten var Grevie samhälle där det finns en parkeringsplats vid ledens början. När järnvägen drogs la man den naturligtvis i den lägsta delen av landskapet för att kunna passera Hallandsåsen. Sen 2008 finns det här en markerad vandringsled på 3,5 km, Båstads stolthet på naturvårdsområdet. Vägen genom dalen erbjuder också en fin cykeltur. 


Vi gick in mot Båstad. Från Båstad utgår en elva kilometer lång vandringsled, Axelstorpsleden, som leder vandraren genom Axelstorpsravinen, upp på Hallandsåsen och ner i Sinarpsdalen. Axelstorpsskogen är ett naturreservat med bokskogar. Jättebalsaminen blommar nu i september. Vi knöt ihop lederna och fick en fin runda på 17 km. Man har gjort misstaget att markera leden med grön färg vilket gör att det kan vara lite svårt att hitta rätt. Det är rätt kuperat vilket vandraren ska var beredd på. Ravinen är imponerande och gångstigen har man dragit fint längs fördjupningen.