Bengt-Ola ledde denna tur i ett härligt aprilväder en måndagkväll.

Malmös Bokskog ligger 10 km öster om Malmö. Staden äger skogen sen 1970-talet och senare även slottet. Det har varit ett utflyktsmål för stadsbor, både från Malmö och Lund, sen 1800-talet. Bland annat den skira grönskan när boken slår ut har lockat. Det har även funnits dansrestaurang och det fanns järnväg dit från Lund (som är cykelväg nu). Sen 1960-talet har funnits motionsanläggning med fina löpspår, först i det gamla grustaget vid Skabersjö och senare i den gamla gråstensbyggnaden vid Torups slott. Omgivande landskap är mycket tilltalande med böljande åkrar och ängar. Det finns gott om våtområden. Sjöar finns, bland annat den vackra Fjällfotasjön. Vi skulle följa Karin Hoffmans tur Rundvandringar evighetsträd nr 11 men kom lite fel så den blev ungefär som hennes tur. Det är inte lätt att följa hennes beskrivning i ord av turen! Det är många löpslingor och vägar som korsar varandra i denna skog så det är ibland svårt att veta åt vilket håll man ska ta. En kompass hade underlättat! Vi såg flera ståtliga träd, bokar och ekar främst. Även egendomliga formationer på träden. Här är gott om små vattenytor i skogen. Enligt Ingemar S som är van orienterare här i skogen ska man inte passera dessa i tron att de är grunda och har fast botten som på andra ställen i Skåne. Det kan bli ödesdigert när man sjunker ner ner djupt i dyn! Löpslingorna är väl preparerade, inte som på sextiotalet då jag själv var gäst här och man klädde om i baracker i grustaget vid Skabersjö, dvs innan Torups friluftsgård byggt. En väldigt bra investering av Malmö kommun. Skåneleden passerar också genom skogen. Mäktiga bokar beundrades.

Från Svedalas hemsida: Vill du ut och vandra kan du förslagsvis utgå från Torup. Den europeiska vandringsleden E6ingår i ett 410 mil långt system av vandringsleder som sträcker sig från Adriatiska havet till Ålandshav. I Torup ansluter denna vandringsled till Skåneleden. Skåneleden består av flera leder på totalt 100 mil varav Nord till Sydleden anknyter till Torups Friluftsgård. Vandringslederna har orange markering. Vid Torup, Eksholmssjön och Glamberga finns rastplatser. För dig som vill vandra på vandringslederna i anslutning till Torup finns flera alternativ. Du kan t ex vandra Torup-Malmö, 10 km, Torup- Eksholmssjön. 8 km, Torup-Glamberga, 15 km, Torup-Svedala, 8,5 km, Torup-Sturup, 14,5 km och Torup-Trelleborg 30 km.

SIK hade bjudit in till vandring på Hallands Väderö. Efter samåkning från Lund i 75 minuter och 11 mil till Torekov så samlades vi 21 deltagare till båtens avfärd kl 10. Solen sken och det var ingen vind. För övrigt hade vi i sällskapet SMHI´s observationschef! Han fick senare tillfälle att berätta om väderstationen på ön. Vi följde i stort en runda som finns i Vandringar vid Skånes kust av Karin Hoffman. Det blev en tur på cirka 8 km. Det blev en mycket fin dag. Att bokskogen är så stor och mäktig hade många ingen aning om. Det lär vara skog från 1700-talet och då var det kungliga jaktmark.

Hallands Väderö är namnet till trots en skånsk ö i Kattegatt, 3 km² stor, där nederbörden är mindre och solskenstimmarna fler än fastlandets. I januari 2006 fastslog Lantmäteriverket att Svenska kyrkan är ensam ägare till hela ön enligt en uppgörelse från 1753. Ön antogs dessförinnan vara statlig. Svenska kyrkan äger fyra stugor på ön som den hyr ut, men sedan 2006 måste man vara medlem i Svenska kyrkan för att få lov att hyra någon av dem. Det finns åtta privatägda stugor på ön. Det finns skyltade vandringsstigar (en röd stig på cirka 6 km och en blå på cirka 3 km). Svarteskär, Sandskär och Brötholmarna är sälskyddsområde och där är det förbjudet tillträde året runt. Ön har också en fyr (tretton meter hög). Öns högsta punkt finner man på Kallskärslid 23,8 meter över havet. Ön består till en dryg fjärdedel av skog, en något större del är gräsmark och knappt hälften är kala berg eller enbevuxna klippiga och steniga områden.

En vacker promenad att börja med är den röda leden med utgångspunkt i Sandhamn som sträcker sig till Kappelhamn på södra sidan av ön, där Väderömuséet ligger. Det är en tydlig led genom skogen, ca 2 km. Precis innan man går in i Söndre skog passerar man Oa-dammen. Den är endast vattenfylld om våren och fram i juni vissa år blommar svärdsliljorna rikligt. I Söndre skog betar inga djur. Stengärdsgårdar som lades upp av de gamla skogvaktarna  ramar in skogen och har även förbättrats med stängsel som håller kor, hästar och får ute. Ulagapskärret är en av öns vackraste platser.

Öns västsida består mestadels av klippor och växtligheten bl. a av enebuskar med väldoftande kaprifol som slingrar sig däri, fläderträd och fina björnbärssnår. I augusti månad har man ganska stor chans att se sälarna som då sprider ut sig utmed öns kuster. Tidigare under sommaren håller de helst till ute i sälskyddsområdet där de känner sig säkrare när de har små ungar att ta hand om.

Detta var en tvådagarstur. Vi paddlade på östra sidan av sjön pga vinden från ost/sydost, 6 msek. Vi trixade oss mellan skär, kobbar och öar. Det blev en fin lunch vid en rastplats och dagens enda solstund infann sig samtidigt som vi var där. Trots mulet väder trivdes vi som fisken i vattnet. Vinden låg på vid några öppnare ytor men vi hade inga problem att hantera detta. Före Brotorpet slog vi läger på en f d markerad övernattningsplats. Kastruller, mm var snabbt framme och elden iordningställd för soppan. Tälten kom snabbt upp också. Efter maten läste Calle en ruskig historia så rätta känslan infann sig för mer berättelser. Sömnen stördes sen endast för Charlotte och Eva som hade musbesök. Frukost vid brasan och sen packade vi ihop. Vi följde i stort samma sträcka tillbaka. Vinden besvärade oss inte. Vädret var mulet men helt ok. Vi gled in i Immelns samhälle vid 15-tiden.

Tom Prahl ledde en tur i terräng han känner väl till. Det är ju ett känt utflyktsmål för malmöbor men vi från Lund åker nog inte dit så ofta.

Vi var ett tiomannagäng som gick på Skåneleden från Havängs vandrarhem, där sex av oss hade övernattat, till Brösarps norra backar. Väl där vek vi av mot Glimmeboda gård. Vi fann den stängd för kaffedrickande så det fick bli en vattenpaus. Vi gick sen ner mot Verkaån längs en liten å, förmodligen Glimmebodaån. Sen följde vi Verkaån på Skåneleden ända till Blåherremölla där vi vek av på Backaleden som förr hette Gula leden. Denne leder ner till havet och Haväng med härliga vyer över Verkaån. De sista kilometrarna var vi rätt trötta i våra ben! Det var nära 20 km vi avverkat. Ja, det var en härlig tur.

Andra dagen: Vi gick från parkeringsplatsen till Södra backarna och västerut upp över backarna och på en kostig vilket inte var enligt planerad tur enligt K Hoffmans bok Rofyllda platser, tur 6, för då tar man en liten väg nära parkeringen. Dessutom gick vi i omvänd riktning. Vi trixade oss över lite hinder och kom in på ängarna för att komma på vägen mot Kungsmölle. Där går Backaleden som är markerad med gul färg. Efter Bengtemölle tar man av på trevliga stigar till Brösarps samhälle. Där passerar man kyrkan och tar av uppför några trappor till villorna. Rakt fram mot motionsspåren och utegymmet, förbi Källagårdens äppleodling och sen förbi en liten sjö. Där uppstod problemet eftersom vi gick i ”fel” riktning, vid hittade knappt traktorspåren in till vänster. Ok vi kom in där och tog en fin lunch i en solig backe. Men sen hade skogsmaskinerna farit fram och vilseledde oss. Men vi hade kompass och hittade rätt väg men vy över havet. Detta är Getakullen. Där tar man in till naturreservatet och är inne på Brösarps södra backar. Mycket härliga vyer. Vi tog kaffepaus i backen. Sen var turen slut.

Detta blev en vandring på 20 km mellan kl 9 och 16 en fin lördag 18 april. Skåneleden går här men vi avvek en del bland annat gick vi över Kabusa skjutfält som Bengt hade kollat av så det var fritt från skjutövningar, det är nämligen rätt ofta det skjuts här, bland annat är Halmstadregementet här. Allt är lättgånget, dock finns backarna ju närmare Kåseberga man kommer. En efter stadsrunda och regementsrunda kom vi till Sandskogen och sen stranden. Vi följde havet förbi Nybrostrand. En och annan backsippa sågs. Kabusabackarna övergår i i Hammars backar som är mäktiga med fina vyer både mot havet och inåt land. Det lär vara färre glidflygare sen vägen ner stängdes av. Sen är det omväxlande backar fram till Kåseberga. Glador låg längs backarna, deras engelska namn är kite. Vi hade bokat en taxibuss från Ystad för återfärden. Men först åt vi fisk och tog en öl hos Ahls.

Det är tätt med slott i Ystadtrakten! Denna söndag 10 maj var planen att passera elva av dem. För att få mesta möjliga medvind med start från Ystad valde vi att avsluta i Simrishamn och ta tåget tillbaka. Vi tog slotten i denna ordning: Charlottenlunds slott, Marsvinsholms slott, Krageholms slott, Bellinga slott, Snogeholms slott, Sövdeborgs slott, Kåseholms slott, Örups slott, Tosterups borg (som är ett slott), Bollerups slott, Glimminge hus. Varför är det då så många slott i detta område? Tiden 1536-1658 benämns adelsväldets tid.Kungligt envälde infördes i Danmark. Under 1550-talet inledde kungen en godspolitik som kom att gynna den skånska adeln. I Ystadtrakten kom adeln att äga 80 % av gårdarna. Jordägarna strävade efter att samla sina arrendegårdar i närheten av huvudgården varför vissa socknar kom att bebos av enbart bönder som brukade gårdar som tillhörde någon adlig ägare. Stordrift i den tidens tappning skapades. Det fanns nämligen en stor marknad nere i Europa för säd och kött pga ökande befolkning. Landskapet nordväst om Ystad är väldigt trevlig, böljande och omväxlande. Av de tio milen blev det väl två där det var grus, resten asfalt. Sträckan Ystad-Svarte går längs havet på cykelväg. Man svänger upp till Charlottenlunds slott, passerar Ensligheten och når Marsvinsholm. Sen är det Sverigeleden till Krageholm där vi svängde upp och runt Krageholmssjön. Det är grusväg och ganska brant. Vi svängde ner till Bellinga där man kan promenera ner till Ellestadssjön. Landsvägen går sen förbi Snogeholms slott och till Sövdeborg. När vi kört över stora vägen tog vi direkt till höger genom det vackra Fyledalen fram till Eriksdal. Det var en av de finaste sträckorna. Vi tog av mot Röddinge och gick av vid de stora dammarna som blivit efter lertäkterna. Imponerande höjdskillnader! Sen blev det Kåseholm och till Tryde.  Söder om Tomelilla ligger Örups almskog och slott, imponerande! Sen landsvägen till Tosterup och Bollerup. Genom Hammenhög till Glimmingehus. Här är landskapet platt i jämförelse med tidigare. Sen blev det närmsta väg till Simrishamn. Då hade klockan blivit 18.30. Vi hade startat kl 9.

Detta, det sjätte året vi hade en paddlingshelg i Skridskoklubben (!), valde jag Immeln. Vi har varit i Halen och Raslången de tidigare fyra åren. eftersom jag tyckt att det är vackrare där. Men icke, här var lika fint. Jag tycker skogarna och sjöarna häruppe i nordöst är helt fantastiskt vackra. Vi har haft tur med vädret alla år denna den första helgen i september, samtidigt som Tjejmilen i Stockholm går. Vi var åtta kajaker och en kanot. Kanoten för att transportera ved och mat, mm. Sex hade egna kajaker. De man hyr har inte roder så de är lite luriga i sidvind. Vi startade vid Immelns kanotcenter i Immeln och gick upp till Breanäsviken där vi slog läger på den vackra udden vid Gårdviken, söder om lägerplatsen. Här är riktigt fint. Dock inga blåbär i år men lite svamp. Kvinnoöarna är bra att slå läger på men det fick bli lunchstället. Här finns inte garanterad ved på lägerplatserna som vid Olofström så det fick vi ha med oss. Eftersom vi inte fann något galler för grytan ordnade vi en trebening där vi hängde grytan i plastsnöre med skyddande mazarinformar! Det funkade tills minestrones var nästan klar då repet brast och halva soppan rann ut i elden inkl korvarna. Men alla fick mat. Det finns gott om tältplatser kring Breanäs övernattningsställe men även många danskar som ju hörs en del ofta. Ranvik är idyllisk med näckrosor och spegelblankt vatten. Efter frukost tog vi en sväng norrut innanför öarna och rundade Sillebrånsöarna för att sen dra neråt mot Immeln samhälle. då gick vi öster om Norrön och Sönnerö. Detta parti är underskönt vackert. Alla var helnöjda med helgen!

En vandring över sanddynsområdet i Falsterbo är fint! Vi var en grupp som i måndags kväll gick en tur från Strandbaden österut på sandreveln till lagunen med tanke att vada över och gå till Ljunghusens golfbana. Det såg alltför djupt ut i vattnet och kanske lite strömt så vi avstod, vi är inte ungdomar längre! Det är en säregen natur här. Reveln i sig är speciell. En kväll sent i augusti innebär ett rikt fågelliv och klar luft. Vi hade tur att få sol denna regniga period av augusti. På vägen tillbaka gick vi längre in på land och kom då genom den blommande ljungen. En mycket fin kväll!

Vi har varit här förut och vandrat men man glömmer hur mäktig naturen är på Kullaberg. Vi var fjorton vandrare som startade med att gå till Mölle mosse, en sjö med röda, gula och vita näckrosor som ligger fint och glänser i solen, när den som denna dag visade sig. Vi gick sen stigen till Ona mosse som är mindre. På branten av berget mot havet gick vi sen till Josefinelustgrottan, nerför trapporna och ner i den vackra viken med klappersten. Vi rundade sen golfbanan och gick ner till Ransvik och vidare till Mölle. Det blev en tur på drygt 10 km.

Jag har varit här förut och vandrat men glömmer hur mäktig naturen är på Kullaberg. Barbro Ström höll i denna vandring. Vi var fjorton vandrare som startade med at gå till Mölle mosse, en sjö med röda, gula och vita näckrosor som ligger fint och glänser i solen, när den som denna dag visade sig. Vi gick sen stigen till Ona mosse som är mindre. På branten av berget mot havet gick vi sen till Josefinelustgrottan, nerför trapporna och ner i den vackra viken med klappersten. Vi rundade sen golfbanan och gick ner till Ransvik och vidare till Mölle. Det blev en tur på drygt 10 km.