Dagens sex personer starka vandrarlag samlades vid Barsjö-parkeringen och förvånades av morgondimmorna som lade sig över området. Vägen upp hade ju varit i solsken. Vi kom iväg efter en presentation av dagens tur framme vid tavlan med kartan. 

   Stigen gick norr om sjön, invid strandkanten. Sedan över Rökeån och ut på gula slingan som tog oss upp på första höjden. Ner igen till ån som vi följde en bra bit innan stigningen upp på Vedema hall där vi tog vårt morgonkaffe. Vyn är fin även när dimslöjorna dröjer sig kvar över nejden.

Nerfarten var tänkt lite österut men tät skog förde oss tillbaka till stigen som var brant och spännande nog. Rep finns att hålla i vilket gjorde nedstigningen smidig. Lite grusväg fick vi under sulorna innan vi vek av in i skogen och några kilometer off-stig, förvisso hanterlig terräng. 

   Efter att ha följt de osynliga markeringarna som inte finns kom vi fram till Skåneleden och kunde vi åter följa upptrampade vägar. Lunchpausen höll vi i solsken vid en liten bäck nära Lilla Dammen. 

   Mätta och nöjda tog vi sikte på Hågnarp där det finns en mycket välordnad rastplats. Vilda hundar mötte oss med skall och utfall. Med vi stod orubbliga inför dessa bestar med mankhöjd bortåt 20 cm. Ett glatt gäng grillade sin söndagsbuffé och vi kom i samspråk en stund. 

Vandringen gled in i en trolskt vacker granskog med ett grönt golv av mossa som belystes av infallande solstrålar. Och plötsligt var vi ute i bokskogen och kom tillbaka till startpunkten via Barsjöns sydsida. Avslutningsvis kom ett par sångsvanar och försökte charma oss att ge dem något gott. Vi betraktade dessa ståtliga fåglar en stund innan vi började hemfärden.

Säsongens första vandring inleddes i kyla. Termometern visade under nollan men turen lockade ändå sex deltagare. Ganska snart började solen värma och det raska tempot gjorde oss varma. Omgivna av fågelsång siktades strax första vitsipporna. Vi rörde oss i norra delen av strövområdet och kom fram till Sövdesjön där en fika intogs i solen. Första svalan svävade ovanför oss. Sommaren kräver dock mer än en svala.
Vandringen gick vidare genom området på stig och väg. När vi hade kommit till lunchstället hade molnen hopat sig och vinden kändes kylig. Nåväl, matsäcken avnjöts ändå. Trakten är ju känd för kejserliga frukostar. Den sista etappen avklarades tillbaka till bilarna. Men dagen var inte över än! Nej, en liten kulturvandring till minnesstenen över Wilhelm II:s minnesvärda frukost blev vår final. Frågan hänger i luften; varför restes stenen?

Vi var 8 som samlades utanför kyrkan, på parkeringsplatsen. Först avhandlades prästernas klädsel och något nytt, tatueringar på kvinnliga präster. I Torna Hällestads kyrka finns nämligen fina takmålningar som folk kunde titta på när läskunnigheten inte var stor. Det förekommer nu att tatueringar på prästerna kan studeras. Andra berättelser om kyrkor och präster dök upp. Efter denna inledning gick vi till lanthandeln som har öppet till 19. De har ett fint sortiment, vi köpte av brödet. Vid kassan stod Kaj Wirenbok som nyss lämnat av veckans THVB, alltså veckobladet han gett ut i 46 år. Det händer mycket i byn och omgivningarna. Byn är attraktiv att bo i. Ja, ett idylliskt samhälle med aktiva invånare och en underbar omgivande natur. Vi gick genom Björkens dal som också är Prästaskogens naturreservat. Grodor hördes kväka. Rundan var komponerad av två personer ur Näsetvandrarna där Kaj deltog i tisdags. Den var lagd att passera över de flesta åsarna i omgivningen. Vädret var det bästa tänkbara denna kväll. Vi stötte inte på en enda vandrare. Vi kom upp och över en stätta och framför oss bredde Vombsänkan och åkrar och ängar ut sig. Vi gick på ängen bort mot Boklunden och passerade fina vresbokar och en säregen utställning i skogen med banderoller med noter på 20 meter långa tygstycken. Det var till ett arrangemang förra helgen. Vi gick på skogsvägen till Boklunden festplats, som är en av få gamla Dansrotundor som är kvar. Vi tog av till höger innan den tätare bebyggelsen och gick på en stig till åsarna som en skylt benämner Lapp-porten. Ja, en mindre variant av den i Norrland är det. Vi kom ut på cykelvägen där järnvägen gått och kom fram till minnesplatsen för stationen och satte oss på sittplatserna nere vid Kaninlanden. Vi fick uppleva en rymning av en häst från en ryttare som fallit av. Vi gick vidare uppför åsen mot Knivsåsen, tog av till höger mot sommarstugorna för att undvika den branta backen. Vi gick Skåneleden mot Knivsåsen men vek av på åsen som går mot Borelund och kom längre fram ner till en stig som gick längs med ängarna. Det var väldigt vackra vyer. Vid hästgårdarna vid Borelund gick vi mot Torna Hällestad och passerade de senast byggda fribyggarhusen och tog av mot kyrkan. Det blev 8 km drygt men mycket upp och ner. Alla var mycket nöjda med turen.