Höstens färger inbjöd till vistelse i naturen. Inte mindre än 24 deltagare hade slutit upp. Ett favoritområde att röra sig i är definitivt Torna Hällestad, som ju ligger på bekvämt avstånd fr Malmö/Lund. Lite roliga namn som Trollskogen, Prästaskogen, Boijsens dammar m fl lockade. Mysiga Skryllesjön i en vacker sänka nedanför branta gröna slänter inbjuder alltid till picknick. Vackra miljöer bland bokskog o storslagna vyer över Vombsänkan var en del av dagens behållning.
En fantastisk dag i solsken och ca 14 km lite småkrävande vandring gjorde alla nöjda.
Från Måryd parkeringGanska kuperat var det
Över stock och sten
Vi blev 12 deltagare. 1 hyrde i Immeln, de öppnar kl 10 för uthyrning, hon lastade på bilen. Vi samlades vid Breanäs där man följer skylten till Missionshus. Där finns liten hamn och badstrand samt stora gräsytor.
Vi paddlade upp till Brotorpet och var där vid 13.30, startade vid halv 12. Det var medvind. Vi satte upp tälten och fixade lite mat. Där finns toa och återvinning. Dessutom ved en bit ifrån. Två eldstäder med bra häll. Vi hade med briketter. Det fanns plats för alla 11 tälten och 5-6 stycken andra till kom sen.
Vi paddlade två timmar till, upp i Nytebodaviken och tillbaka och sen tog de flesta även Mossaviken som bjöd på fina skogar och lugna vatten. Matpackningen för en minestronesoppa kom fram och knivar och skärbrädor för att finfördela grönsakerna. Holmgrens korvar från Saluhallen i Lund ingår också i standardmiddagen. Solen sken på oss till 20. Natten var stjärnklar och speglade sig i vattnet. Cirka 6 grader så det gällde att ha på sig.
Morgon blev fin med sol till frukosten. Vid gav oss iväg efter 10 och paddlade längs ostkanten, som Bengt och Johan föreslog. Fin natur och vi nådde till sist Mjönäs badplats. Den var fin med sittplatser.
Sen tog vi sista rycket västerut mellan flera vackra öar. På Tjärön vid Kvinnoöarna sågs en fin rastplats. Vi nådde Breanäs vid 15 och packade ur och in i bilarna.
14 förväntansfulla vandrare samlades vid parkeringen vid Skåneleden i Torna Hällestad för att göra årets första måndagsvandring (vi hade en onsdagsvandring till Körsbärsdalen dock). Först var det raka spåret på gamla banvallen mot Harlösa, vilket också är en ganska igenvuxen banvall men dock en Skåneled. Efter ett tag svängde vi av ut på ängarna som också är övningsfält för P7 i Revinge. Efter ett tag dök korna upp och beskådade oss. Gräset är högt i år och många blommor växer här. Vi gick till Tvedöra och fann oasen på slätten, det gamla grustaget som nu är en badsjö. Där tog vi fika. Ungdomar syntes bada. Vi gick mot utgångspunkten men svängde av till höger för att njuta av den fina skogen av vresbok och Björkens dal.
Det blev 11 km och Bengt-Ola ledde oss.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi samlades vid Fulltofta Naturcentrum vid 9.30, ett trettontal pigga söndagsvandrare. Här har vi inte haft många vandringar. Det var nytt för de flesta. Vädret var strålande. turen framgår av bild. den blev nästan 15 km lång. Vi upplevde den som mycket omväxlande. Vi följde lite olika färgen på står utifrån den karta som finns att få. Denna norra del anses vara mest omväxlande.
Körsbärsdalen lockar vid den här tiden på året. 21 personer dök upp på parkeringen vid Humlamaden, ett naturreservat några kilometet öster om Veberöd. En mulen men varm kväll, perfekt för vandring i vårgrönskan. Humlamaden är ett tämligen okänt naturreservat på Romeleåsens nordsluttning. Mjuka stigar ledde oss uppför och ännu mer upoför. På en bergsknalle öppnade naturen upp sig och milsvida vyer erbjöds över Vombsänkan. Fina stigar ledde oss vidare. Av misstag hamnade vi utanför den tänkta rutten. Vid en ödegård stötte vi på benrester och hudar av vildsvin, sannolikt rester från en jakt. Lite makabert. Vi närmade oss Körsbärsdalen nu på kända stråk längs bäckar och raviner. Väl inne i Körsbärsdalen kunde vi konstatera att blomningen hade peakat för i år. Nya broar och alternativa stigar nyttjades för att ta oss upp till vår sedvanliga picknickplats med utsikt över bäckravinen och den lilla dalgången. Det började småstänka men lnget som störde. Vi återvände genom fäladen bakom dalen och vidare nerför den sagolikt vackra bokravinen med sin skira grönska och den porlande bäcken djupt nere i ravinen. Ansöt till den lilla grusvägen och földe den några hundra meter österut innan vi åter vek av in i den täta grönskan och passerade ytterligare en bäck. Tog oss uppför en brant och anslöt till en väl använd strövstig/skogsväg som vi snart lämnade. Åter in i fälads/betesmark med fint underlag. Någon kilometer senare letade vi oss fram till vägen som tog oss förbi små hästgårdar och fritidshus tillbaka till vår parkering vid vägs ände. Turens längd ca 8 km, dessutom med ganska många höjdmeter
Denna turen valdes ut från Karin Hoffmans bok om Söderåsen för att vara lagom lång så här i början av säsongen. Den blev 11 km och vi var 12 som avverkade turen.
Vädret var precis lagom och det gröna bladverket höll på att utvecklas. Denna gång var kartan lätt följa. efter att ha börjat på en stig och en bit grusväg kom ett parti med lite blötare underlag och sen kom snår och kullvälta trädstammar som fick forceras. när det började se lättare ut kom ett parti med mer kuperad terräng med glesa röda markeringar på träden. Vi nådde till sist en grusväg och pustade ut. Efter någon kilometer hittade vi en passande backe med sol och utsikt och tog lunchpaus där. Grusvägen fortsatte i jordbruksområde och gårdar passerades. Den sista delen gick delvis igenom granskog.
Äntligen är det tillåtet att åter kunna vandra på danska sidan. Länge sedan sist. Ett.område att alltid känna längtan till är Mölleådalen lite nordväst om Köpenhamn. Lätt att ta sig till och hem med tåg. Några av oss hade vandrat här tidigare. Nu var vi ca 15 st som såg fram mot att åter uppleva lite danska miljöer. Mölleån rinner upp vid Lyngby sjö och slingrar sig genom ett lummigt landskap med stora ekar och vacker bokskog, så småningom ut till Öresund. Längs ån löper flera inbjudande promenad- och cykelvägar. Vid ett antal vattenfall skapades för länge sedan små industrier, idag väl bevarade miljöer med vackra byggnader väl värda att inspektera. Efter smidig tågresa till Kongens Lyngby uppsöktes första bästa bageri. Väl försedda med danska wienerbröd och goda mackor tog vi oss snabbt ner till Lyngby sjö och ett mysigt litet lusthus, som upptäckts vid tidigare vandring, för efterlängtat 11-kaffe. Inte så mycket vandring så här långt. På sjön kunde vackra roddekipage beskådas från Lyngby roddklubb som vi senare passerade. Dags att börja följa ån ut mot Öresund. Turen tar sin början genom Sorgenfri slottspark med imponerande trädinslag. Man följer den slingrande ån med kanotande familjer och längs vägar och stigar möter man joggare och cyklister på moutainbikes. Då och då passerar vi dom gamla industrimiljöerna och beundrar dom vackra välbevarade byggnaderna. Vi pausar i en bokbacke och njuter av omgivningen och medhavd skaffning. Därefter fortsätter turen ner mot den lilla byn Raadvad intill den vackra dammen med sina svanfamiljer. Den gamla knivfabriken inhyser nu konsthantverkare av olika slag. De välbevarade arbetarbostäderna runt omkring med sina små trädgårdar utgör idag privatbostäder. Här lämnar vi Mölleån för att istället göra vår entre genom en vacker port in i Dyrehaven. Den 1100 hektar stora parken med jaktslottet Eremitaget på toppen av parken och med fantastisk utsikt mot Öresund.utgör ett fantastiskt friluftsområde bara en liten bit från Köpenhamns centrum. Här kan man inte undgå att stöta på dom stora hjordarna med hjortar, som har företräde överallt till och med på golfbanan som löper genom parken. Vi påbörjar sista biten av turen, som utgörs av en, som det känns, oändligt lång sluttande grusväg ner mot nöjesfältet Bakken. Väl där bestämmer vi var vi ska inta den efterlängtade ölen. De flesta av oss väljer en fatöl från ett bryggeri i Svaneke på Bornholm. Tämligen okänd men den sitter som en smäck. Därefter smidig hemresa från Klampenborg. Alla överens om att det alltid ger en speciell känsla att komma över till Danmark och glada att möjligheterna åter finns. Må det så förbli.
Vi var 20 personer som samlades vid Yngsjö Havsbad. Marianne Petrén hade tagit initiativ till denna vandring och ledde den. Vi gick på Skåneleden söderut och efter ett tag viker den in i det som var flygsandsfält innan tallarna växte upp i början av 1800-talet. Ek och bok hade nämligen skövlats på 1500- och 1600-talet och lämnat sanden fritt spelrum. Det är vackra nejder nu med mossbelagda kullar. Längre norrut har de bebyggts med sommarhus och nu permanenthus. Vi vek av så vi slutligen stod på bron över Helgeås utlopp också benämnt Gropahålet. Det var vid dikning som ett nytt utlopp uppstod här, tidigare var det vid Åhus. Vi vände ner mot stranden och tog en fikapaus där. Några tappra trotsade det kalla vattnet och hoppade i. Tjugogradigt vatten har nu förbytts i tiogradigt med västliga vindar. Vi gick längs vattnet tillbaka. Vi var många som avslutade med en måltid på Havsbadsrestaurangen som nu åter öppnat efter en tioårig törnrosasömn.
Wikipedia: Gropahålet är Helge ås största mynning som bildades 1775 genom att en dräneringskanal översvämmades och vidgades av det årets vårflod. Åmynningen flyttades då från huvudfåran i Åhus till Yngsjö. Kanalen grävdes sommaren 1774 av bönderna i Yngsjö som inte ville få sina åkrar översvämmade av de båda Yngsjöarnas (Stora och Lille sjö) översvämningar vid vårfloden. Tanken var att överskottsvattnet stilla skulle rinna ut i havet, men i stället tömdes sjöarna och vattennivån sänktes med 60-70 cm. Det blev cirka 8 km vi gick.
MossbelupetVackra nejderEtt stort naturområde utan husGropahåletMarianne till vänsterHotande molnSen gick vi med ena benet i vattnet tillbaka
Bengt-Ola kallade till vandring. Turen gick från Kåseberga, upp på backarna men inte Skåneleden utan på insidan i nederkanten av backarna. Här fann vi väg på betesängarna genom några passager via lossgjorda trådar. Marken var fylld av blomster. Vi kom till Hammars backar och gick ner till havet för en paus för de som ville bada. Sen upp igen och sen Skåneleden i princip tillbaka.
Vi var 19 deltagare och vi gick 12 km. 10.30-16.00
Vi samlades på en parkering i Alnarpsparken. 13 deltagare räknades in. Några hade inte varit med tidigare i år. Det hade blåst kraftigt igår men idag var det lite lugnare. Vi tog närmaste vägen ut Västerås. Cykelvägen in i Lomma går intill järnvägen, vi tog in på gamla fina Allégatan med pampiga hus, järnvägsstationen dök upp under renovering med en skola Vinstorps-, från mitten av 1800-talet intill. Samhället började växa här på 1880-talet sen tegelbruk och cementtillverkning etablerats. F H Kockum startade här med cementtillverkning för här fanns bra lera, därav alla småsjöarna. Cementen kom från Limhamn med båtar. Här låg tre tegelbruk som alla gjorde gult tegel. Ursprunget till Lundtorpsgatan som det först hette var att vara hamn åt Lund och först Uppåkra. Köping-statusen försvann när Malmö etablerade sig på 1300-talet. Fisket hade varit den främsta näringen före cementen. Vi gick mot Kraften med utställning av Alnarpsbilder nu, vi gick igenom Pråmlyckan som är ett gammalt industriområde men nu även små stugor, vi gick sen längs Höjeå in mot centrum. Centrumtorget med matpaus, Strandvägen, Strandstråket, Alnarpsgårdarna och under järnvägen vid Västkustleden, in till Alnarp, rhododendronskogen med skön paus på bänkarna vid lilla sjön. Info kring Cementfabriken, tegeltillverkning, järnvägen, utbyggnad, och lite annat. 13 juni, 13 km, 13 deltagare.
