månadsarkiv: maj 2024

I vackra Rövarekulan 13 maj 2024

Vi samlades nere i ”kulan” vid parkeringen. 11 personer hade kommit och det var den första riktiga sommardagen och dagen hade varit varm. Det blev en härlig vandring i behaglig värme och otroligt fina naturscener. Ramslöken blommade och bjöd på ett hav av blommor där vi gick. Vi inledde med Skåneleden och uppförsbacken så vi kom upp och såg ner i den djupa ravinen. Det var upp och det var ner, över nedfallna träd, över vattendrag och nerför trappsteg. Vi vände där Lidén övergår i odlad mark. Åter och in på gulvit led som övergick i rödvit längre fram. Braån passerades, små platta ängar längst nere i ravinen. Vi kom genom tät och fin bokskog och småningom upp och kunde åter se ner i den djupa ravinen. Vi tog paus på en solbelyst äng. Leden leder ut och längs en åker men man kunde faktiskt gå nedanför staketet men det lutar och kanten ner ligger nära. Ramslöksfält kan ses nere i ravinen. Det blev sen lite fuktigare terräng och mer ramslök. En bro skulle passeras vilket gjordes med viss vånda. Leden kommer in på ängar innan den övergår i grusväg och den fina stenbron kunde åter ses. Vi dröjde oss kvar vid bilarna i den sköna kvällen.

Vårgrönt och blommande träd – Veberödstrakten 5 maj 2024

Tolv vandrare samlades vid Östarp och vädret var diskussionspunkt ett. DMI och SMHI hade väldigt olika prognoser och vi bestämde oss för DMIs variant då den indikerade uppehåll. Verkligheten hade den goda smaken att göra som DMI föreslog.

Alltså drog vi iväg in i den spirande vårgrönskan. Björk och bok utslagna och häggen i blom gjorde oss uppspelta. Turen inleddes genom kulturreservatet och vidare förbi Hemmestorps sommarstugor. Elva-kaffe är ett måste och den tog vi i en hage med spirande björkar. Därefter letade vi oss längs bäck och ravin till Körsbärsdalen. Men vi gick en omväg norrut för att komma in mot området längs den fina bäcken som rinner mot Idala. Det var många besökande i området och det förstår man när man ser alla körsbärsträden i full blom. Även vi njöt av våra lunchmackor här, innan turen fortsatte till Humlamadens naturreservat. Där kom vi upp på turens högsta punkt och såg ut över det mellanskånska landskapet. Och nu kom regnet som hade hängt i luften ett tag. Men det blev inte särskilt mycket och mer eller mindre torra kom vi så tillbaka till startpunkten. Det blev en bättre dag än befarat, lite blå himmel, nästan inget regn och mycket olika gröna nyanser.