månadsarkiv: september 2009

Inlinestur från Varberg till Göteborg 26-27 september 2009


Arne hade gjort en väldokumenterad rekning per cykel av hela Ginstleden och resterande bit till Göteborg under sommaren i sällskap av sin hustru. Vännen Bertil hade upplåtit sin sommarstuga norr om Varberg som lämpligt ställe att starta på då vi, sju medlemmar i skridskoklubben SIK, valde att ta denna norra etapp som en helgtur. Den södra delen tänkte vi ta 2010. Vi satte i oss en rejäl frukost och stod klara kl 9. Turen gick nu på bra asfaltvägar ut till Ginstleden som här gick på cykelväg på gammal järnvägsbank. Det är svårt så här två dagar efter komma ihåg exakt hur vägförhållande var upp till Kungsbacka men det viktiga är att hela sträckan är väl åkbar. Visserligen går den delvis på landsväg med en del trafik men det var bara kortare partier. I övrigt är det mindre landsvägar och separata cykelvägar. Vi passerade Värö samhälle på mindre landsväg. Efter bit efter Stråvalla går Ginstleden cirka tre km på grusväg så vi valde landsvägen denna lördag förmiddag. Vi passerade Frillesås och kom sen in på gamla järnvägsbanken in till Åsa samhälle. Fiket var stängs just idag, kanske bokmässan? Mittemot fanns bageri och kaffeautomat och det var helt godkänt. Efter Åsa är det lite landsväg vilket inte är helt bekvämt. Vid avtagsvägen till Tjolöhol slott går leden in på mindre vägar. Vi lirkade oss fram till backen vid Fjärås Bräcka. Den som kommit här vet att här går det uppför. Uppe på höjden finns Naturum med servering och utställning, även dagens lunch finns. Längre fram finns den utmärkta pumpen för påfyllning av vattenflaskan. Utsikten är härlig med Lygnern österut och Kungsbackafjorden västerut. Båda har befarits med skridskor av SIK för tre år sen. I Fjärås måste bromsen användas när man ska ta sig ner igen men det gick bra. Egendomen Gåsevadholm passerades i vacker miljö, sen kommer golfbanan där man undviker grusvägen genom att runda området. Och sen var vi i Kungsbacka. Vi hade vårt boende söderöver på hotell Nattmössan. 500 kr per man för dubbelrum med frukost. Bowlingmöjligheter mm finns. Ljudtäta fönster. Efter dusch vid tretiden gick vi in till centrum, drygt en km. Det är ett trevligt samhälle med två torg, Kulturhus, trähusbebyggelse, fint stadshus, välordnat med fina undergångar för tåget som passerar rätt igenom, fina planteringar, stort köpcentrum, mm. Ester stod för maten och kvällen avrundades med fika i centrum. Efter tidigt sänggående och god nattvila väntade en ny dag. 
Söndag
Start kl 9, molnigt, samma vind som igår, dvs ca 6-7 m/sek sydvästlig vind. Prognosen hade sagt sol och västlig vind. Medvinden var bättre än sol konstaterade vi enhälligt. Vi drog genom centrum där Ginstleden går. Sen är det ett antal jobbiga backar man ska ta sig över innan man kommer till naturreservatet intill orten Släp. Det är bra cykelväg men som sagt uppför. Sen är man strax inne i Särö, också det ett reservat kändes det men då för rikt folk. Den ena flotta villan efter den andra. Författaren kom på att han hade cyklat här för fem år sedan och kommit till en fin badplats. Vi vek in till vänster på liten väg vilken slutade i brant uppförsbacke på en privat tomt med gubbe i fönstret som schasade väg oss med handen. Det var bara det att det var för brant att köra ner så det blev att ta av sig inlinesen. Intill går smal stig som vi tog och kom runt området och in på småkuperade men roliga vägar. Vägen slutade vid den gamla Säröbanans början dvs vid Blomstermåla hus med kafe och restaurang (stängt idag). 

Här börjar en härlig cykelväg som leder en ända till Göteborg. Först kommer man till Kullavik och har här havskänsla. I Billdal tar Halland och Ginstleden slut. Här ligger också ett fik. Innergården lär vara fin men där var inte öppet så dags. Kaffe serverades i pappmugg utanför. Man ska sen passera en brant nerförsbacke efter ett tag, vilken slutar med liten bilväg. Det finns handgjorda varningsskyltar. Tag akte på dem, det är inte skoj! Sen börjar den verkligt fina delen av turen nämligen den som går nere vid havet med de flotta villorna intill. Det var värt hela turen. 

Leden går sen omväxlande genom villaområden och skogsområden och plötsligt börjar Askim och sen breda cykelvägar in till Göteborg. Spårvagnen dyker upp och går parallellt med cykelspåret. Det är absolut inga problem att hitta. Genom stan är det ju lite knökigt att ta sig med gatsten och trafikljus men vi tar oss till centrum och går till fots den sista kilometern till stationen. 13.45 går det ett tåg så vi har en halvtimme för en öl. 63 kr med familjebiljett till Varberg på trekvart. Vi luktar säkert inte så gott! Efter middag blev det hög fart på cykelväg som går nära järnvägen. Det är cirka 15 km ”hem”.. Det satt skönt med en dusch och en kopp kaffe som avslutning. 

Vandring kring Perstorp och Perstorps dammar


Början av oktober, kl 10-17, 22 km

Turen finns beskriven i Karin Hoffmans vandringsbok för tågburna. Vi följde den inte helt, den första delen av turen hade kunnat kortas ner något så hade vi hunnit den långa varianten på 24 km och hade då gått söder om damrnarna också. Dammar kallas de men de upplevs som vanliga sjöar, dock mycket trevliga med natursköna omgivningar. Hoffmans detaljerade beskrivningar kan var lite jobbiga att följa men i början av turen är beskrivningarna bra att luta sig emot för det är inte helt lätt att hitta rätt de första kilometrarna. Vid Svarvareboden ska observeras att en tomtägare stängt av möjligheten att svänga in på en skogsväg med en skylt att det är privat tomt. Där får man göra en u-sväng längre fram för att leta sig fram över en äng och lite annat. Vi startade med att gå över järnvägen och upp mot Perstorp AB, förbi Persgården, motionsspåret (inte flitigt använt!) blått spår, skogsväg (här vid kalhygget ska man ta det lugnt och leta upp bäcken som ska följas), ner genom bokskog mot Perstorp AB igen, 150 graders sväng upp genom bokskog på grusväg, över stora vägen och ner förbi Gustavsborgs säteri, förbi öppna marker och golfbana, förbi de små sjöarna Nedre store sjö och Övre store sjö (som ligger nederst men om man räknar från Perstorp så kanske man kan säga att det är den övre), genom en samling med finare hus/villor, norr om Lille sjö på vackra skogsvägar. Här kom ett avgörande och strategiskt beslut, vi delar på oss så de som måste hem avviker norr om Store damm och resten går en tur österut mellan Store damm och Svenstorpssjön. Alternativet hade varit att gå söder om Store damm som Hoffman föreslår och då passerar man även Fåglasjön. Här norr om Store damma kom dagens vackraste parti med härlig bokskog, grusåsar och fördjupningar, vackra strandpartier, granskog och lärkträd. Vi var nyfikna på Svenstorpssjön så vi tog en liten skogsväg åt det hållet och skymtade sjön. Vi gick sen samma vackra väg tillbaka och i trevägskorsningen gick vi upp mot Perstorp. Henriksstorpssjön och Tranesjön ser trevliga ut och omgivningarna är vackra. När man passerat järnvägen går man in på Stockholmsvägen. Om det är för de fem sexvåningshusen man gett vägen det namnet är mindre troligt för strax utanför samhället finns faktiskt ett Stockholm, en liten hussamling.

Perstorp är Skånes till folkmängden minsta kommun med 5 500 invånare. 

Från vår skridskoatlas: I bl a Store Damm och Fåglasjön finns s.k. flytöar som bara påträffats på ett fåtal platser i världen. Dessa öar har bildats vid vattenståndshöjningar då befintliga torvavlagringar släppt från underlaget och lyfts upp till ytan. Jäsningsprocesser till följd av syrebrist har bidragit till att ge lyftkraft. Sjöarna tillkom under 1800-talet, då befintliga småsjöar och kärr dämdes upp och med hjälp av bevattningskanaler sattes under vatten. I sjöarna odlades sedan karp som såldes förutom i Sverige också i Tyskland, dit den transporterades i början med häst och vagn och senare i speciella järnvägsvagnar. Fisken var vid framkomsten levande, då karpen är en primitiv fiskart som kan avge koldioxid genom huden och därigenom klara långa transporter. Förutom karpodling satsade man på den kemiska industrin, bl.a. ättikstillverkning, tjärtillverkning och läkemedel. Vid ättikstillverkningen kolades bok- och björkved från skogen i området. För att transportera veden anlades en smalspårig järnväg och delar av skogsbilvägarna i området går på den gamla järnvägsbanken. Karpodlingen och ättikstillverkningen etc. skapade kapital för utvecklingen av industrin till dagens högteknologiska företag – Perstorps AB. En rundtur på de fyra nämnda sjöarna blir drygt 25 km. Många varianter är möjliga. Man kan hitta smala ispassager som leder genom skogspartier längs stränderna, speciellt på Store Damms västra del och Fåglasjöns sydöstra del. Om turen på dessa sjöar inte räcker kan man också åka på Henrikstorpssjön strax söder om Perstorp och Store Sjö alldeles väster om stora vägen vid avtagsvägen till Gustafsborg. 
Från en skoluppsats: Perstorp AB hette fram till 1960 Skånska ättiksfabriken men bytte sedan namn till Perstorp AB. Företaget grundades 1881 av Wilhelm Wendt i Perstorp. Wilhelm Wendt kom på att man kunde torrdestillera bokved som man sedan kunde framställa ättika ur. Detta var början till något stort. 1884 startade Wilhelm försäljningen av ättika till husmödrarna, detta lyckades han med mest p.g.a. att Wendt insåg hur viktigt det var med reklam. Numera utgör tillverkningen av ättika en mycket liten del av företaget. 1918 började man tillverka härdplaster och andra plastprodukter. 1950 lanserade man den s.k. Perstorpsplattan, som tillverkas av dekorativt laminat vilket är impregnerade papper som under högt tryck har pressats samman till skivor. Under slutet av 1970-talet satsade Perstorp AB på forskning och produktionsutveckling. 1984 lanserades en av Perstorp Ab:s viktigaste produkter någonsin- Pergo. Pergo är ett laminatgolv och när det lanserades var det helt nytt på marknaden. På 1990-talet har företaget koncentrerat sig på kemikalier och golvytor. Perstorp AB är idag en av Sveriges största kemiska fabriker. I flera av dessa områden är Perstorp AB ett av de ledande företagen i världen. 
Naturskyddsföreningen: Då Perstorps dammar kommer på tal, får äldre ornitologer omgående grågäss i tankarna. Under 1930-talet var arten, hur konstigt det än kan låta för dagens fågelskådare, nära utrotning i Sverige. Hela systemet av småvatten har i sitt nuvarande skick skapats som en reservoar för Perstorps AB och är alltså reglerat. Bokbestånd av hedtyp, vårdas vackert av markägaren, Gustavsborgs säteri. 

Länsstyrelsen: När järnvägen Helsingborg-Hässleholm öppnades 1875 började industri och hantverk att etableras. Perstorp utvecklades till en större industriort från att tidigare ha utgjort en relativt blygsam kyrkby. Kommunens industriella era kan sägas ha startat redan på 1690-talet, då Skånska Glasbruket vid Henrikstorp anlades. Tillverkningen var igång till 1762. Några år senare inköptes egendomen av Gustav Hamilton, fick säteriprivilegier och ändrade efter den nye agaren namn till Gustavsberg. 1881 lade Wilhelm Wendt grunden till Skånska Ättikfabriken, numera Perstorp AB. Den rika tillgången på bok var en viktig förutsättning för tillverkning av ättika. Med tiden har produktionen inriktats på plastartiklar och en mångfald kemiska produkter. Ett viktigt komplement till jordbruket var i äldre tid träslöjden. Förutom dessa näringsfång bar även torvindustrin, igångsatt vid sekelskiftet 1900, spelat en viss roll. 
Skånska Dagbladet 1 april: Ett 50-tal Karpfiskar hittades på onsdagen döda i Uggledammen. Syrebrist var orsaken. Uggleområdet är flitigt använt av Perstorpsborna för rekreation. Ett 50-tal döda Karpfiskar låg och flöt, somliga även fastfrusna i isen. Och vid närmare titt hade även mindre fiskarter och grodor dukat under. Av vad? – Det mest troliga är syrebrist, säger miljöinspektör Ann Persson på Söderåsens Miljöförbund. Något miljöbrott ligger inte bakom dödsfallen utan det är det stränga vintern med kall väderlek och tjock isbildning som medfört att fiskarna och grodorna blivit utan syre. Men att det var så många som ett 50-tal karpar förvånar Ann Persson. – Jag visste det fanns karp i dammen, tekniska kontoret planterade gräskarp för flera år sedan för att äta vass.