SIK hade bjudit in till vandring på Hallands Väderö. Efter samåkning från Lund i 75 minuter och 11 mil till Torekov så samlades vi 21 deltagare till båtens avfärd kl 10. Solen sken och det var ingen vind. För övrigt hade vi i sällskapet SMHI´s observationschef! Han fick senare tillfälle att berätta om väderstationen på ön. Vi följde i stort en runda som finns i Vandringar vid Skånes kust av Karin Hoffman. Det blev en tur på cirka 8 km. Det blev en mycket fin dag. Att bokskogen är så stor och mäktig hade många ingen aning om. Det lär vara skog från 1700-talet och då var det kungliga jaktmark.
Hallands Väderö är namnet till trots en skånsk ö i Kattegatt, 3 km² stor, där nederbörden är mindre och solskenstimmarna fler än fastlandets. I januari 2006 fastslog Lantmäteriverket att Svenska kyrkan är ensam ägare till hela ön enligt en uppgörelse från 1753. Ön antogs dessförinnan vara statlig. Svenska kyrkan äger fyra stugor på ön som den hyr ut, men sedan 2006 måste man vara medlem i Svenska kyrkan för att få lov att hyra någon av dem. Det finns åtta privatägda stugor på ön. Det finns skyltade vandringsstigar (en röd stig på cirka 6 km och en blå på cirka 3 km). Svarteskär, Sandskär och Brötholmarna är sälskyddsområde och där är det förbjudet tillträde året runt. Ön har också en fyr (tretton meter hög). Öns högsta punkt finner man på Kallskärslid 23,8 meter över havet. Ön består till en dryg fjärdedel av skog, en något större del är gräsmark och knappt hälften är kala berg eller enbevuxna klippiga och steniga områden.
En vacker promenad att börja med är den röda leden med utgångspunkt i Sandhamn som sträcker sig till Kappelhamn på södra sidan av ön, där Väderömuséet ligger. Det är en tydlig led genom skogen, ca 2 km. Precis innan man går in i Söndre skog passerar man Oa-dammen. Den är endast vattenfylld om våren och fram i juni vissa år blommar svärdsliljorna rikligt. I Söndre skog betar inga djur. Stengärdsgårdar som lades upp av de gamla skogvaktarna ramar in skogen och har även förbättrats med stängsel som håller kor, hästar och får ute. Ulagapskärret är en av öns vackraste platser.
Öns västsida består mestadels av klippor och växtligheten bl. a av enebuskar med väldoftande kaprifol som slingrar sig däri, fläderträd och fina björnbärssnår. I augusti månad har man ganska stor chans att se sälarna som då sprider ut sig utmed öns kuster. Tidigare under sommaren håller de helst till ute i sälskyddsområdet där de känner sig säkrare när de har små ungar att ta hand om.
