Detta var en cykeltur runt en del av Köpenhamns hamn- och vattenområden, huvudsakligen längs den s k Havneringen, som vi gjorde i skridskoklubben med Bengt-Ola som ledare och han skrev så här: ”Gamla och nya broar binder samman ett cykel- och gångstråk från Nyhavn i norr till Sydhavn i söder. Vi startade från Österport station, tog oss ner till Langelinie där turistbussarna stod tätt i närheten av den lille havfrue.
Vidare längs Toldbodkajen ner mot nya pampiga skuespilhuset som ligger halvvägs ute i vattnet. Från näraliggande Nyhavn tog vi oss över den nya cykel- och gångbron, Kyssebroen, till Christianshavn och fortsatte längs dom mysiga kanalerna. Vi fortsatte längs kanalen ner mot indre havnen och över den konstnärligt skapade Cirkelbroen med sina master som påminner om ett segelskepp. Snart var vi framme vid Islands Brygge, den långa, långa tidigare lastkajen med sitt numera sjudande folkliv både på kaj och i vattnet. Passerade gamla silosar, nu ombyggda till häftigt boende tillsammans med annan häftig nybyggnation längs vattnet. Därefter tog den mondäna byggnationen på östsidan av sydhavnen slut och vi befanns oss plötsligt på en inbjudande liten grusväg genom frodig grönska. I grönskan hittade vi det gamla koloniområdet Nokken. Ett litet klondyke från 1930-talet med säregen och charmig bebyggelse. Vi letade oss tillbaka ut till cykelroute 6 (som löper hela vägen ner mot Avedöre holme). I höjd med Slusholmen tog vi oss över på cykelbron längs järnvägen(parallellt med Själlandsbron) till västra sidan av vattnet, som här kallas Sluselöbet och förbi marinan Fiskerihamnen. Därefter genom lite ruffigare marina småindustrikvarter men ganska snart in på grusvägar i inbjudande grönområden längs vattnet ner mot Valbyparken. Dags att vända tillbaka mot centrum, vilket bl a skedde genom en ca en kilometer lång spikrak poppelallé i parken. Häftigt. Åter till Slusen med sin slussanläggning med uppgift att reglera vattenflödena in i Sydhavnen. Därefter över på andra sidan Sluselöbet via enkel cykelbro och där det strömmande vattnet tydligt markerade en viss nivåskillnad mellan Sydhavnen och ”havet” söder därom. Nu befann vi oss på Slusholmen. Passerade häftiga Venediginspirerade bostadsområden med kanaler mellan husen och förtöjda båtar och kanoter i anslutning till lägenheterna närmast vattnet. Via små broar och cykelvägar löper Havneringen genom den ständigt pågående nybyggnationen, det ena kvarteret häftigare än det andra, längs vattnet in mot centrala Köpenhamn. Så småningom når vi tillbaka till kända miljöer, t ex Fisketorvet, den Sorte Diamant med sollapande turister längs kajen och slutligen Nyhavn. Där enas vi om att åter ta oss över Kyssebroen till Papierön med sin jättelika streetfoodmarknad. Öl och lite exotisk snabbmat intages bland massor av folk i solen längs kajen med utsikt över vattnet mot Skuespilhuset på andra sidan och den intensiva båttrafiken precis nedanför oss. Sammanlagt avverkade vi ca 30 km i miljöer som både charmade och imponerade på oss men kanske också skrämde lite.”
Jag fortsatte några mil själv. Den gröna cykelstigen hade jag inte provat. Det bar av upp mot Tuborg. Med lite besvär hittade jag cykelvägen jag sökte. På några ställen var det lite svårt att se vart den blev av. Ett härligt folkliv omger leden en fin lördagseftermiddag i juli.
