Vi var 8 som samlades utanför kyrkan, på parkeringsplatsen. Först avhandlades prästernas klädsel och något nytt, tatueringar på kvinnliga präster. I Torna Hällestads kyrka finns nämligen fina takmålningar som folk kunde titta på när läskunnigheten inte var stor. Det förekommer nu att tatueringar på prästerna kan studeras. Andra berättelser om kyrkor och präster dök upp. Efter denna inledning gick vi till lanthandeln som har öppet till 19. De har ett fint sortiment, vi köpte av brödet. Vid kassan stod Kaj Wirenbok som nyss lämnat av veckans THVB, alltså veckobladet han gett ut i 46 år. Det händer mycket i byn och omgivningarna. Byn är attraktiv att bo i. Ja, ett idylliskt samhälle med aktiva invånare och en underbar omgivande natur. Vi gick genom Björkens dal som också är Prästaskogens naturreservat. Grodor hördes kväka. Rundan var komponerad av två personer ur Näsetvandrarna där Kaj deltog i tisdags. Den var lagd att passera över de flesta åsarna i omgivningen. Vädret var det bästa tänkbara denna kväll. Vi stötte inte på en enda vandrare. Vi kom upp och över en stätta och framför oss bredde Vombsänkan och åkrar och ängar ut sig. Vi gick på ängen bort mot Boklunden och passerade fina vresbokar och en säregen utställning i skogen med banderoller med noter på 20 meter långa tygstycken. Det var till ett arrangemang förra helgen. Vi gick på skogsvägen till Boklunden festplats, som är en av få gamla Dansrotundor som är kvar. Vi tog av till höger innan den tätare bebyggelsen och gick på en stig till åsarna som en skylt benämner Lapp-porten. Ja, en mindre variant av den i Norrland är det. Vi kom ut på cykelvägen där järnvägen gått och kom fram till minnesplatsen för stationen och satte oss på sittplatserna nere vid Kaninlanden. Vi fick uppleva en rymning av en häst från en ryttare som fallit av. Vi gick vidare uppför åsen mot Knivsåsen, tog av till höger mot sommarstugorna för att undvika den branta backen. Vi gick Skåneleden mot Knivsåsen men vek av på åsen som går mot Borelund och kom längre fram ner till en stig som gick längs med ängarna. Det var väldigt vackra vyer. Vid hästgårdarna vid Borelund gick vi mot Torna Hällestad och passerade de senast byggda fribyggarhusen och tog av mot kyrkan. Det blev 8 km drygt men mycket upp och ner. Alla var mycket nöjda med turen.
månadsarkiv: maj 2024
Klåveröds strövområde 19 maj 2024
Vi blev endast tre personer denna varma majdag till denna vandring i Karin Hoffmans fotspår, tur nr 10 i Söderåsboken. Den tog oss till de bästa av platserna i området och var varierad i underlag och natur. Vi parkerade öster om Klåveröd. Där kan man också starta den vandring upp till Höjehall, 210 möh. Vi kom till Vargadalen och sen Snuvestuan där klättrare håller till. Strax intill ligger Höjehall. Vi följde delvis turförslaget men avvek kring Klåverödssjön och kom i obanad terräng för att fortsätta så tills vi nådde mountainbikebana och väg. Vid sjön ligger vindskyddet som Bjärred scoutkår har, Tomtebrölet benämnd. Men det är spännande att komma utanför stigar och det är inte lätt att följa Hoffmans anvisningar. Regionens spårkarta är för grov för att vara riktigt användbar. Bokens karta är också grov och vägar överstrukna mm. Sven är väl orienterad i området efter att ha cyklat en del här. Vi studerade naturens förändringar från förr. Det är talrikt med granskogar här, både täta och glesa. Man återplanterar faktiskt också gran. Annars är det bokskogar och en del björk. Faunan på marken är totalt död i granskogen och en skarp gräns syns på många ställen där blandskog växer intill. Vi kom vid ängarna vid Lilla Klåveröd efter en paus vid Mossadammen. Där ligger Djupadals scoutkårs vindskydd fint beläget. Vi passerade över Traneröds mosse och i området går man mycket på spänger. Leden går sen mot vandrarhemmet men viker av mot Höjehall. Här är det inte lika varierad natur. Bevakningstornet bestegs och en vy som vore man i Norrland utbreder sig. Höjden märks mer när man går vidare ner mot Hallahus och strax var vi framme vid startpunkten. Vi hade gått nära 11 km men då är det verkligen inte slät mark och lättgånget. Några problem att ta sig runt är det dock inte för en något vältränad vandrare.
I vackra Rövarekulan 13 maj 2024
Vi samlades nere i ”kulan” vid parkeringen. 11 personer hade kommit och det var den första riktiga sommardagen och dagen hade varit varm. Det blev en härlig vandring i behaglig värme och otroligt fina naturscener. Ramslöken blommade och bjöd på ett hav av blommor där vi gick. Vi inledde med Skåneleden och uppförsbacken så vi kom upp och såg ner i den djupa ravinen. Det var upp och det var ner, över nedfallna träd, över vattendrag och nerför trappsteg. Vi vände där Lidén övergår i odlad mark. Åter och in på gulvit led som övergick i rödvit längre fram. Braån passerades, små platta ängar längst nere i ravinen. Vi kom genom tät och fin bokskog och småningom upp och kunde åter se ner i den djupa ravinen. Vi tog paus på en solbelyst äng. Leden leder ut och längs en åker men man kunde faktiskt gå nedanför staketet men det lutar och kanten ner ligger nära. Ramslöksfält kan ses nere i ravinen. Det blev sen lite fuktigare terräng och mer ramslök. En bro skulle passeras vilket gjordes med viss vånda. Leden kommer in på ängar innan den övergår i grusväg och den fina stenbron kunde åter ses. Vi dröjde oss kvar vid bilarna i den sköna kvällen.
Vårgrönt och blommande träd – Veberödstrakten 5 maj 2024
Tolv vandrare samlades vid Östarp och vädret var diskussionspunkt ett. DMI och SMHI hade väldigt olika prognoser och vi bestämde oss för DMIs variant då den indikerade uppehåll. Verkligheten hade den goda smaken att göra som DMI föreslog.
Alltså drog vi iväg in i den spirande vårgrönskan. Björk och bok utslagna och häggen i blom gjorde oss uppspelta. Turen inleddes genom kulturreservatet och vidare förbi Hemmestorps sommarstugor. Elva-kaffe är ett måste och den tog vi i en hage med spirande björkar. Därefter letade vi oss längs bäck och ravin till Körsbärsdalen. Men vi gick en omväg norrut för att komma in mot området längs den fina bäcken som rinner mot Idala. Det var många besökande i området och det förstår man när man ser alla körsbärsträden i full blom. Även vi njöt av våra lunchmackor här, innan turen fortsatte till Humlamadens naturreservat. Där kom vi upp på turens högsta punkt och såg ut över det mellanskånska landskapet. Och nu kom regnet som hade hängt i luften ett tag. Men det blev inte särskilt mycket och mer eller mindre torra kom vi så tillbaka till startpunkten. Det blev en bättre dag än befarat, lite blå himmel, nästan inget regn och mycket olika gröna nyanser.