månadsarkiv: april 2025

Torna Hällestad 28 april 2025

Vi var 11 personer som gav oss iväg på en dryga 7 km lång vandring i det vackraste aprilvädret. Bokarna hade precis slagit ut och vitsipporna var fortsatt i blomning. Från P-platsen vid Gamlegårdsvägen följde vi den gamla banvallen en bit österut för att sedan svänga ner i Björkens dal och så upp på Hässlebjär där vi njöt av utsikten över Vombsänkan. Så gick vi vidare mot Kvarndammen och Prästaskogen där vi fikade under vresbokarna. Via en del av Skrylles milspår och Skåneleden nådde vi naturreservatet Dalby fälad nr 5 med sina enar och backsippor. En tornfalk visade upp sig med sitt ryttlande och för övrigt kunde vi konstatera att de flesta flyttfåglarna har anlänt. Vi gick genom naturreservatet och till den gamla banvallen som vi följde tillbaka till Torna Hällestad och det gamla stationsområdet där vi tog del av informationen om järnvägen mellan Malmö och Bjärsjölagård. Vandringen avslutades straxt efter solens nedgång.

Catarina

Klöva hallar 27 april

Tredje söndagsvandringen gick i naturområdet Klöva Hallar på Söderåsen. Vårens skira grönska i bokarna är som bäst nu. Det är som att strosa i en pelarsal. Dagens vandrarlag bestod av såväl nya som gamla bekantskaper. Förväntansfulla gick vi ner i ravinen för att följa bäcken på alltmer otydlig stig. Det blev en del stockar och stenar att kliva över. Så småningom traskade vi upp på ravinens kant och hittade en solig äng för vår lunchpicknick.Tillbakavägen gick i obanad terräng på ravinens västra sida. Man möter inte många där och stillheten var påtaglig. Dessutom förstärkt av glittrande solsken och nästan vindstilla. Efter turen vara alla lyriska och hänförda av den vackra och dramatiska naturen. Nej, Skåne är inte platt!

JARMO

Odyssé i Vedema 13/4 2025

Dagens sex personer starka vandrarlag samlades vid Barsjö-parkeringen och förvånades av morgondimmorna som lade sig över området. Vägen upp hade ju varit i solsken. Vi kom iväg efter en presentation av dagens tur framme vid tavlan med kartan. 

   Stigen gick norr om sjön, invid strandkanten. Sedan över Rökeån och ut på gula slingan som tog oss upp på första höjden. Ner igen till ån som vi följde en bra bit innan stigningen upp på Vedema hall där vi tog vårt morgonkaffe. Vyn är fin även när dimslöjorna dröjer sig kvar över nejden.

Nerfarten var tänkt lite österut men tät skog förde oss tillbaka till stigen som var brant och spännande nog. Rep finns att hålla i vilket gjorde nedstigningen smidig. Lite grusväg fick vi under sulorna innan vi vek av in i skogen och några kilometer off-stig, förvisso hanterlig terräng. 

   Efter att ha följt de osynliga markeringarna som inte finns kom vi fram till Skåneleden och kunde vi åter följa upptrampade vägar. Lunchpausen höll vi i solsken vid en liten bäck nära Lilla Dammen. 

   Mätta och nöjda tog vi sikte på Hågnarp där det finns en mycket välordnad rastplats. Vilda hundar mötte oss med skall och utfall. Med vi stod orubbliga inför dessa bestar med mankhöjd bortåt 20 cm. Ett glatt gäng grillade sin söndagsbuffé och vi kom i samspråk en stund. 

Vandringen gled in i en trolskt vacker granskog med ett grönt golv av mossa som belystes av infallande solstrålar. Och plötsligt var vi ute i bokskogen och kom tillbaka till startpunkten via Barsjöns sydsida. Avslutningsvis kom ett par sångsvanar och försökte charma oss att ge dem något gott. Vi betraktade dessa ståtliga fåglar en stund innan vi började hemfärden.

Våraningar i Snogeholm 6/4 2025

Säsongens första vandring inleddes i kyla. Termometern visade under nollan men turen lockade ändå sex deltagare. Ganska snart började solen värma och det raska tempot gjorde oss varma. Omgivna av fågelsång siktades strax första vitsipporna. Vi rörde oss i norra delen av strövområdet och kom fram till Sövdesjön där en fika intogs i solen. Första svalan svävade ovanför oss. Sommaren kräver dock mer än en svala.
Vandringen gick vidare genom området på stig och väg. När vi hade kommit till lunchstället hade molnen hopat sig och vinden kändes kylig. Nåväl, matsäcken avnjöts ändå. Trakten är ju känd för kejserliga frukostar. Den sista etappen avklarades tillbaka till bilarna. Men dagen var inte över än! Nej, en liten kulturvandring till minnesstenen över Wilhelm II:s minnesvärda frukost blev vår final. Frågan hänger i luften; varför restes stenen?