Detta år hade vi förlagt helgpaddlingen till Immeln.

Detta var en cykeltur runt en del av Köpenhamns hamn- och vattenområden, huvudsakligen längs den s k Havneringen, som vi gjorde i skridskoklubben med Bengt-Ola som ledare och han skrev så här: ”Gamla och nya broar binder samman ett cykel- och gångstråk från Nyhavn i norr till Sydhavn i söder. Vi startade från Österport station, tog oss ner till Langelinie där turistbussarna stod tätt i närheten av den lille havfrue.

Vidare längs Toldbodkajen ner mot nya pampiga skuespilhuset som ligger halvvägs ute i vattnet. Från näraliggande Nyhavn tog vi oss över den nya cykel- och gångbron, Kyssebroen, till Christianshavn och fortsatte längs dom mysiga kanalerna. Vi fortsatte längs kanalen ner mot indre havnen och över den konstnärligt skapade Cirkelbroen med sina master som påminner om ett segelskepp. Snart var vi framme vid Islands Brygge, den långa, långa tidigare lastkajen med sitt numera sjudande folkliv både på kaj och i vattnet. Passerade gamla silosar, nu ombyggda till häftigt boende tillsammans med annan häftig nybyggnation längs vattnet. Därefter tog den mondäna byggnationen på östsidan av sydhavnen slut och vi befanns oss plötsligt på en inbjudande liten grusväg genom frodig grönska. I grönskan hittade vi det gamla koloniområdet Nokken. Ett litet klondyke från 1930-talet med säregen och charmig bebyggelse. Vi letade oss tillbaka ut till cykelroute 6 (som löper hela vägen ner mot Avedöre holme). I höjd med Slusholmen tog vi oss över på cykelbron längs järnvägen(parallellt med Själlandsbron) till västra sidan av vattnet, som här kallas Sluselöbet och förbi marinan Fiskerihamnen. Därefter genom lite ruffigare marina småindustrikvarter men ganska snart in på grusvägar i inbjudande grönområden längs vattnet ner mot Valbyparken. Dags att vända tillbaka mot centrum, vilket bl a skedde genom en ca en kilometer lång spikrak poppelallé i parken. Häftigt. Åter till Slusen med sin slussanläggning med uppgift att reglera vattenflödena in i Sydhavnen. Därefter över på andra sidan Sluselöbet via enkel cykelbro och där det strömmande vattnet tydligt markerade en viss nivåskillnad mellan Sydhavnen och ”havet” söder därom. Nu befann vi oss på Slusholmen. Passerade häftiga Venediginspirerade bostadsområden med kanaler mellan husen och förtöjda båtar och kanoter i anslutning till lägenheterna närmast vattnet. Via små broar och cykelvägar löper Havneringen genom den ständigt pågående nybyggnationen, det ena kvarteret häftigare än det andra, längs vattnet in mot centrala Köpenhamn. Så småningom når vi tillbaka till kända miljöer, t ex Fisketorvet, den Sorte Diamant med sollapande turister längs kajen och slutligen Nyhavn. Där enas vi om att åter ta oss över Kyssebroen till Papierön med sin jättelika streetfoodmarknad. Öl och lite exotisk snabbmat intages bland massor av folk i solen längs kajen med utsikt över vattnet mot Skuespilhuset på andra sidan och den intensiva båttrafiken precis nedanför oss. Sammanlagt avverkade vi ca 30 km i miljöer som både charmade och imponerade på oss men kanske också skrämde lite.”

Jag fortsatte några mil själv. Den gröna cykelstigen hade jag inte provat. Det bar av upp mot Tuborg. Med lite besvär hittade jag cykelvägen jag sökte. På några ställen var det lite svårt att se vart den blev av. Ett härligt folkliv omger leden en fin lördagseftermiddag i juli.

Turen var utlyst som en övernattningstur i Haväng och möjlighet att ansluta för vandring för de som inte sov över.

Lördag: Vi gav oss ut på det hänförande Ravlundafältet som inte är likt något annat i Sverige (vad jag vet). Det är väl tack vare militärens ägande som fältet bevarats så väl och tack vare djurens betning som det inte växt upp sly. En vandring längs havet är omväxlande och faktiskt kan bli rätt mycket upp och ner om man vill gå raka spåret eftersom raviner bryter genom rasbranten. Sandstranden ligger inbjudande därnere om det inte varit för att vattnet bara håller 12 grader. När vi kom till Knäbäckens mynning tog vi en paus i skuggan av träden. Här får man faktiskt känslan av att vara vid en söderhavsö. Här låg en gång en by på den södra sidan av bäcken. Det är dock inte mycket vatten som rinner genom bäcken. Husen flyttades i början av 1950-talet då skjutfältet utvidgades. De finns nu i Knäbäcken vid Södra Rörums strand. Den gamla byn hade krog, affär, mm och på somrarna hyrde en del kända författare in sig i några hus här. Närmare Juleboda blir växtligheten kraftigare, det är ju en väldig växtkraft längs åarna här. Det är främst alen som trivs med fuktiga fötter. Vi gick längs stranden en bit i Juleboda. Sen vek vi av inåt land. Här är faktiskt riktigt grönt i stort sett ända upp till Maglehem. Först följde vi en stig och kom sen upp i sommarstugebebyggelse där vi inte hittade rätt förrän efter ett tag. Sen följde vi en väg och kom in i förbi några kohagar. En nästan igenväxt lerig väg förde oss upp mot Maglehem. Vi passerade gamla järnvägen som nu är fin cykelväg. Genom idylliska Maglehem bar det och vi svängde ner till Blåherremölla (möllan med den blå hägern lär det betyda). Vi hade förhört oss om att få nyttja trädgårdsmöblerna för en lunch för stället är inte öppet för kaffeservering än. Vi hade picknick fördelad på ryggsäckarna. Vi gick sen på idyllisk väg för att nå fältet igen. Hade vi valt tänkt väg till Drakamöllan hade det blivit för långt nämligen. Här följde vi först en grusväg men genade sen över fälten ner till den lilla sjön Flodahus. Därifrån tog vi vägen närmast sjön och fick ta i på väg upp genom fin bokskog. Vägen planar ut och når en korsning. Går man där rakt fram kommer man in på idyllisk mindre väg och ser Ravlunda kyrka i förgrunden. Här bär det nerför. Man når ett ställe där stigen delar sig. Tar man vänster kommer man ut på en grusväg och efter hundra meter tar man vänster in på en stig och når motionsspåret för militären, fram till Dammåkra. En mycket trevlig väg. Vi valde dock stigen rakt fram och kom ner till Skepparp. Vår husvärd, Leif, stod där med bilen och några åkte med honom sista biten. Resten gick på Skåneleden tillbaka. En trevlig middag utomhus avslutade en fin dag.

Söndag: Vi började med fältet mellan Haväng och Havängs sommarby där sandlilja, sandnejlika och orkideer växer. Vi tog oss under stängslet in till ängarna söder om Sommarbyn. Det är backigt och vackert och kor betar här. Ingen strövstig går här eftersom ägaren, Stiglunda, inte är intresserad av det. Vi tog oss över Klammersbäck men då hamnar man på privat mark. Efter förfrågan gick vi igenom till området söderöver. Vi försökte följa bäcken mot havet men det hade växt igen sen jag rekade för cirka fyra år sen eller så gick jag fel. Vi tog oss i alla fall fram ner mot ängarna och upp mot äppelodlingen. Där vände vi västerut mot vägen och passerade då tallskogen och ett staket ut mot vägen. Femtio meter längs vägen får man man gå för att nå grusvägen ner mot Torups gård. Mycket trafik och ingen bred vägren! Denna grusväg är vacker både beträffande vyerna och växterna vid vägrenen. Det finns faktiskt en liten sjö här i sänkan. Tågets mörka rökpelare och tjut syntes på håll. Det är veteranjärnvägen mellan St Olof och Brösarp. Efter järnvägsbron kom vi in till gårdsmiljön för Torup som ägs av familjen Piper. Sonen till Carl sköter denna gård. Han har satsat på nya äppelfält som vi passerade på andra sidan vägen. Vi tog oss upp på järnvägsspåren och gick knappt två km längs spåret. Tåget kom i sina tjugo km i timmen och det verkade som personalen hade synpunkter på att vi gick här. Vi höll oss dock långt ner för kanten. I Ravlunda vid allmänningen finns gott om bord och bänkar så vi åt vår picknick där. Fler tåg passerade, alla fulla med söndagsresenärer. Vi fick en pratstund med bomvakten. Han hade inga synpunkter på att vi gick vid spåren. Några valde att gå vägen ner till Haväng. De andra gick lilla grusvägen mot Brösarp en bit och svängde sen höger för att passera stora vägen och komma ner mot Backaleden. Man går runt en gård (där Rut och Börje bor, Börje, 86, brukar komma ut och prata). Här är väldigt vackert. Backaleden förde oss tillbaka över vackra och backiga leden ner mot Lindgrens länga och vandrarhemmet. Några tog ett bad i det trettongradiga vattnet. Detta var avslutningen på en fin vandringshelg.

Jarmo höll i denna vandring där vi tog tåget till Gantofta och vandrade längs Råån till Råå och sen följde kusten söderut. De flesta avslutade i Glumslöv men två gick till Landskrona.

Det pågår många byggen i lund och denna vandring tog gruppen runt på en del centrala byggområden. Turen avslutades på Revirgatan där Bengt och Birthe bjöd på ett glas rose´ med lite tilltugg.

Olle hade kallat till tur i ett närbeläget område utanför Malmö.

Vi tog tåget till Förslöv och vandrade till Båstad på bland annat Skåneleden

Stig hade kallat till vandring i körsbärsblomningstider utanför Veberöd. Det blev en perfekt dag för detta event.

SIK och Sven hade utlyst söndagstur. Namnet var ”Från fall till fall”. Vi startade vid Hallamölla vid Andrarum, Christinehof. Turen gick på Skåneleden norrut. Efter Hörröd avvek vi från leden och gick asfalterad väg som sen övergick till grusväg för att nå Rallatédalen där stig finns längs ån. Degeberga nåddes och vi tog oss till Forsakar med fint vattenfall. Turen blev cirka 23 km.