Vi har varit här förut och vandrat men man glömmer hur mäktig naturen är på Kullaberg. Vi var fjorton vandrare som startade med att gå till Mölle mosse, en sjö med röda, gula och vita näckrosor som ligger fint och glänser i solen, när den som denna dag visade sig. Vi gick sen stigen till Ona mosse som är mindre. På branten av berget mot havet gick vi sen till Josefinelustgrottan, nerför trapporna och ner i den vackra viken med klappersten. Vi rundade sen golfbanan och gick ner till Ransvik och vidare till Mölle. Det blev en tur på drygt 10 km.

Jag har varit här förut och vandrat men glömmer hur mäktig naturen är på Kullaberg. Barbro Ström höll i denna vandring. Vi var fjorton vandrare som startade med at gå till Mölle mosse, en sjö med röda, gula och vita näckrosor som ligger fint och glänser i solen, när den som denna dag visade sig. Vi gick sen stigen till Ona mosse som är mindre. På branten av berget mot havet gick vi sen till Josefinelustgrottan, nerför trapporna och ner i den vackra viken med klappersten. Vi rundade sen golfbanan och gick ner till Ransvik och vidare till Mölle. Det blev en tur på drygt 10 km.

Bengt-Ola ledde oss på denna trevliga tur genom Köpenhamn. Vi började genom att passera Ködbyen, ett stort område som varit köttmarknad men nu mest är matställen. Vi passerade parker och kom till Birthes Smörrebröd för paus. Lundbyegade var nästa anhalt med gamla arbetarbostäder som är fint renoverade nu. Carlsbergs bryggeriområde var nästa besöksmål och det är stort och innehållsrikt. Tänk vad man la ner kraft på byggnader för industrier förr. Vi kom genom Fredriksbergs parker och genom fler fina trädgårdar.

Stephan ledde oss på denna tur runt Sturups flygplats. Man kan gå utanför staketet som omgärdar hela flygplatsområdet. Det är väl inte så ”upphetsande” men ändå givande.

Bilder saknas.

Vi var många som blev överraskade så vackert det är kring Börringesjön. Detta är historiska marker. Vi satte bilarna vid S Börringe gård. I riktigt fint försommarväder när naturen visade sitt vänligaste ansikte gick vi först en sväng i högt saftigt gräs runt Skyttanäbben. Den gula irisen förgyllde färden. Därefter följde vi Börringesjöns östra strand i ganska kuperad terräng, passerade vägen mot Anderslöv och styrde kursen österut mot Havgårdsjön. Här går man längs kanten av ett sädesfält. Vi hade en bedårande utsikt över Turetorps ö. Promenad ner mot sjön och bryggan för att sedan gå på markvägen tillbaka till S Börringegård. Detta är en f d banvall. Järnvägen gick från Börringe till Östra Torp (Smygehamn) och den fanns till mellan 1887 och 1957. Den hade stationer i åtminstone Anderslöv, Klagstorp och Jordberga. Det går inte att se om den gick där vi vandrade men det är säkert så. Allt som allt drygt 6 km.

Detta blev en tur på 18 km och lättgånget längs kusten först och sen på grusvägar och sist genom ett naturreservat. Den följer tur 7 i Karin Hoffmans bok Rundvandringar Skånes kust. Det är en mycket fin tur.

Längs kusten norrut från småbåtshamnen i Simrishamn. Då passeras Tobisvik, Vårhallarna, Baskemölla och Tjörnedala. Vid Vik vek vi västerut, vi hade nämligen missat stigen före Lilla Vik. Men först tog vi lunchen vid Prästens badkar. De som kände starkt för bad tog ett dopp, ca 16 grader. Vi vimsade omkring lite i Vik men fann sen stigen upp till stora vägen. Vi tog grusväg till Sandvångarna och där söderut på grusväg förbi Stenaberga ner till gården Ängshög. Där går en mindre väg till naturreservatet Bäckhalladalen. Vi gick rakt österut längs ett stengärde. Sen genom lite sankmark och fördjupningar tills vi fann löpspåret med röd och vit markering som går genom skogen. Ett gammalt stenbrott passerades. Sen fann vi väg ner till Skåneleden och förbi campingen till parkeringen.

Detta var en vandring som Catarina Ståhl höll i. Det är välkända trakter för henne, eftersom hon bor här. Vårens blommor fick vi se och underlaget var blandat där vattnet inte hunnit rinna undan.Det är ett väldigt omväxlande område.

Borstahusen till Ålabodarna, vandring tor 11 km 5 juli
Jag lägger in texten som färdledaren Åse Ehrenfors skrev till färdrapporten: ”Berusade av jasmine- och fläderblomsdoft avslutade vi vår härliga sommarvandring med ett fantastiskt kvällsdopp i det ljumma långgrunda vattnet. Ensamma längst ut på den längsta bryggan vid Lill-Ola´s badplats. Sandbotten så långt vi kunde se. Ett gäng med ryggsäckar innehållande mer eller mindre ombyte, vi hoppade i oavsett utrustning….ett riktigt njutningsfullt sommarminne. Hela kvällen bjöd på olika små fina sommarkänslor. Molnen rullade in från sundet, det blev lite svalare även om det fortfarande var varmt, någon var påläst med väderleksprognosen, skulle det bli någon regnskur eller åskskur? Kändes ändå som en perfekt kväll för vandring. Vår vandring var vilsam även om vi fick upp pulsen när vi valde trappan som ledde från stranden rakt upp på toppen av backafallen. Turen gick omväxlande på stranden och uppe längs kanten av backafallen med en fantastisk utsikt mot Ven på ena sidan och över de böljande kullarna och dalgångarna på andra sidan. Morän från istiden under ytan och ett flor av höga gräddfärgade brudbröd från vår sommarkväll mitt framför ögonen. Ängarna fortfarande fulla med örter och blommor i vitt, gult och lila toner. Vi fulla med härliga dofter, vackra synintryck oavsett objektiv och den nästan obefintliga sommarvinden från havet som smekte våra sommarklädda kroppar.”

Vandring 11 km norr om Stehag, en av K Hoffmans turer för tågburna
Turen går först genom samhället och upp förbi skog ut på landsbygden. Där blir det grusväg och små gårdar passeras. Vi kom in i mindre skog med större bokträd. Sen är det småvägar bland annat över väg 113 och sen genom blandskog för att åter passera samma väg. Men dessförinnan ville vi ha kvällsmat vilket blev alldeles strax före vägpassagen. Där fann vi ett önskeläge, en glänta med ett uppsågat lagom tjockt träd som vi kunde vända bitarna på och få perfekta sittplatser. Efter vägpassage gick vi på fädrift tills vi kom till en hönsgård av det större formatet. Här fick vi se s k frigående höns i massor. En väg längs ett stengärde följdes sen som ledde oss in i bokskogen som gränsar till Stehag och där ett motionsspår på fem km finns anlagt. Detta följde vi och kom ner i samhället där vi lämnat det.

Arne hade gjort en väldokumenterad rekning per cykel av hela Ginstleden och resterande bit till Göteborg under sommaren i sällskap av sin hustru. Vännen Bertil hade upplåtit sin sommarstuga norr om Varberg som lämpligt ställe att starta på då vi, sju medlemmar i skridskoklubben SIK, valde att ta denna norra etapp som en helgtur. Den södra delen tänkte vi ta 2010. Vi satte i oss en rejäl frukost och stod klara kl 9. Turen gick nu på bra asfaltvägar ut till Ginstleden som här gick på cykelväg på gammal järnvägsbank. Det är svårt så här två dagar efter komma ihåg exakt hur vägförhållande var upp till Kungsbacka men det viktiga är att hela sträckan är väl åkbar. Visserligen går den delvis på landsväg med en del trafik men det var bara kortare partier. I övrigt är det mindre landsvägar och separata cykelvägar. Vi passerade Värö samhälle på mindre landsväg. Efter bit efter Stråvalla går Ginstleden cirka tre km på grusväg så vi valde landsvägen denna lördag förmiddag. Vi passerade Frillesås och kom sen in på gamla järnvägsbanken in till Åsa samhälle. Fiket var stängs just idag, kanske bokmässan? Mittemot fanns bageri och kaffeautomat och det var helt godkänt. Efter Åsa är det lite landsväg vilket inte är helt bekvämt. Vid avtagsvägen till Tjolöhol slott går leden in på mindre vägar. Vi lirkade oss fram till backen vid Fjärås Bräcka. Den som kommit här vet att här går det uppför. Uppe på höjden finns Naturum med servering och utställning, även dagens lunch finns. Längre fram finns den utmärkta pumpen för påfyllning av vattenflaskan. Utsikten är härlig med Lygnern österut och Kungsbackafjorden västerut. Båda har befarits med skridskor av SIK för tre år sen. I Fjärås måste bromsen användas när man ska ta sig ner igen men det gick bra. Egendomen Gåsevadholm passerades i vacker miljö, sen kommer golfbanan där man undviker grusvägen genom att runda området. Och sen var vi i Kungsbacka. Vi hade vårt boende söderöver på hotell Nattmössan. 500 kr per man för dubbelrum med frukost. Bowlingmöjligheter mm finns. Ljudtäta fönster. Efter dusch vid tretiden gick vi in till centrum, drygt en km. Det är ett trevligt samhälle med två torg, Kulturhus, trähusbebyggelse, fint stadshus, välordnat med fina undergångar för tåget som passerar rätt igenom, fina planteringar, stort köpcentrum, mm. Ester stod för maten och kvällen avrundades med fika i centrum. Efter tidigt sänggående och god nattvila väntade en ny dag. 
Söndag
Start kl 9, molnigt, samma vind som igår, dvs ca 6-7 m/sek sydvästlig vind. Prognosen hade sagt sol och västlig vind. Medvinden var bättre än sol konstaterade vi enhälligt. Vi drog genom centrum där Ginstleden går. Sen är det ett antal jobbiga backar man ska ta sig över innan man kommer till naturreservatet intill orten Släp. Det är bra cykelväg men som sagt uppför. Sen är man strax inne i Särö, också det ett reservat kändes det men då för rikt folk. Den ena flotta villan efter den andra. Författaren kom på att han hade cyklat här för fem år sedan och kommit till en fin badplats. Vi vek in till vänster på liten väg vilken slutade i brant uppförsbacke på en privat tomt med gubbe i fönstret som schasade väg oss med handen. Det var bara det att det var för brant att köra ner så det blev att ta av sig inlinesen. Intill går smal stig som vi tog och kom runt området och in på småkuperade men roliga vägar. Vägen slutade vid den gamla Säröbanans början dvs vid Blomstermåla hus med kafe och restaurang (stängt idag). 

Här börjar en härlig cykelväg som leder en ända till Göteborg. Först kommer man till Kullavik och har här havskänsla. I Billdal tar Halland och Ginstleden slut. Här ligger också ett fik. Innergården lär vara fin men där var inte öppet så dags. Kaffe serverades i pappmugg utanför. Man ska sen passera en brant nerförsbacke efter ett tag, vilken slutar med liten bilväg. Det finns handgjorda varningsskyltar. Tag akte på dem, det är inte skoj! Sen börjar den verkligt fina delen av turen nämligen den som går nere vid havet med de flotta villorna intill. Det var värt hela turen. 

Leden går sen omväxlande genom villaområden och skogsområden och plötsligt börjar Askim och sen breda cykelvägar in till Göteborg. Spårvagnen dyker upp och går parallellt med cykelspåret. Det är absolut inga problem att hitta. Genom stan är det ju lite knökigt att ta sig med gatsten och trafikljus men vi tar oss till centrum och går till fots den sista kilometern till stationen. 13.45 går det ett tåg så vi har en halvtimme för en öl. 63 kr med familjebiljett till Varberg på trekvart. Vi luktar säkert inte så gott! Efter middag blev det hög fart på cykelväg som går nära järnvägen. Det är cirka 15 km ”hem”.. Det satt skönt med en dusch och en kopp kaffe som avslutning.