En vandring över sanddynsområdet i Falsterbo är fint! Vi var en grupp som i måndags kväll gick en tur från Strandbaden österut på sandreveln till lagunen med tanke att vada över och gå till Ljunghusens golfbana. Det såg alltför djupt ut i vattnet och kanske lite strömt så vi avstod, vi är inte ungdomar längre! Det är en säregen natur här. Reveln i sig är speciell. En kväll sent i augusti innebär ett rikt fågelliv och klar luft. Vi hade tur att få sol denna regniga period av augusti. På vägen tillbaka gick vi längre in på land och kom då genom den blommande ljungen. En mycket fin kväll!

Vi har varit här förut och vandrat men man glömmer hur mäktig naturen är på Kullaberg. Vi var fjorton vandrare som startade med att gå till Mölle mosse, en sjö med röda, gula och vita näckrosor som ligger fint och glänser i solen, när den som denna dag visade sig. Vi gick sen stigen till Ona mosse som är mindre. På branten av berget mot havet gick vi sen till Josefinelustgrottan, nerför trapporna och ner i den vackra viken med klappersten. Vi rundade sen golfbanan och gick ner till Ransvik och vidare till Mölle. Det blev en tur på drygt 10 km.

Jag har varit här förut och vandrat men glömmer hur mäktig naturen är på Kullaberg. Barbro Ström höll i denna vandring. Vi var fjorton vandrare som startade med at gå till Mölle mosse, en sjö med röda, gula och vita näckrosor som ligger fint och glänser i solen, när den som denna dag visade sig. Vi gick sen stigen till Ona mosse som är mindre. På branten av berget mot havet gick vi sen till Josefinelustgrottan, nerför trapporna och ner i den vackra viken med klappersten. Vi rundade sen golfbanan och gick ner till Ransvik och vidare till Mölle. Det blev en tur på drygt 10 km.

Bengt-Ola ledde oss på denna trevliga tur genom Köpenhamn. Vi började genom att passera Ködbyen, ett stort område som varit köttmarknad men nu mest är matställen. Vi passerade parker och kom till Birthes Smörrebröd för paus. Lundbyegade var nästa anhalt med gamla arbetarbostäder som är fint renoverade nu. Carlsbergs bryggeriområde var nästa besöksmål och det är stort och innehållsrikt. Tänk vad man la ner kraft på byggnader för industrier förr. Vi kom genom Fredriksbergs parker och genom fler fina trädgårdar.

Stephan ledde oss på denna tur runt Sturups flygplats. Man kan gå utanför staketet som omgärdar hela flygplatsområdet. Det är väl inte så ”upphetsande” men ändå givande.

Bilder saknas.

Vi var många som blev överraskade så vackert det är kring Börringesjön. Detta är historiska marker. Vi satte bilarna vid S Börringe gård. I riktigt fint försommarväder när naturen visade sitt vänligaste ansikte gick vi först en sväng i högt saftigt gräs runt Skyttanäbben. Den gula irisen förgyllde färden. Därefter följde vi Börringesjöns östra strand i ganska kuperad terräng, passerade vägen mot Anderslöv och styrde kursen österut mot Havgårdsjön. Här går man längs kanten av ett sädesfält. Vi hade en bedårande utsikt över Turetorps ö. Promenad ner mot sjön och bryggan för att sedan gå på markvägen tillbaka till S Börringegård. Detta är en f d banvall. Järnvägen gick från Börringe till Östra Torp (Smygehamn) och den fanns till mellan 1887 och 1957. Den hade stationer i åtminstone Anderslöv, Klagstorp och Jordberga. Det går inte att se om den gick där vi vandrade men det är säkert så. Allt som allt drygt 6 km.

Detta blev en tur på 18 km och lättgånget längs kusten först och sen på grusvägar och sist genom ett naturreservat. Den följer tur 7 i Karin Hoffmans bok Rundvandringar Skånes kust. Det är en mycket fin tur.

Längs kusten norrut från småbåtshamnen i Simrishamn. Då passeras Tobisvik, Vårhallarna, Baskemölla och Tjörnedala. Vid Vik vek vi västerut, vi hade nämligen missat stigen före Lilla Vik. Men först tog vi lunchen vid Prästens badkar. De som kände starkt för bad tog ett dopp, ca 16 grader. Vi vimsade omkring lite i Vik men fann sen stigen upp till stora vägen. Vi tog grusväg till Sandvångarna och där söderut på grusväg förbi Stenaberga ner till gården Ängshög. Där går en mindre väg till naturreservatet Bäckhalladalen. Vi gick rakt österut längs ett stengärde. Sen genom lite sankmark och fördjupningar tills vi fann löpspåret med röd och vit markering som går genom skogen. Ett gammalt stenbrott passerades. Sen fann vi väg ner till Skåneleden och förbi campingen till parkeringen.

Detta var en vandring som Catarina Ståhl höll i. Det är välkända trakter för henne, eftersom hon bor här. Vårens blommor fick vi se och underlaget var blandat där vattnet inte hunnit rinna undan.Det är ett väldigt omväxlande område.

Borstahusen till Ålabodarna, vandring tor 11 km 5 juli
Jag lägger in texten som färdledaren Åse Ehrenfors skrev till färdrapporten: ”Berusade av jasmine- och fläderblomsdoft avslutade vi vår härliga sommarvandring med ett fantastiskt kvällsdopp i det ljumma långgrunda vattnet. Ensamma längst ut på den längsta bryggan vid Lill-Ola´s badplats. Sandbotten så långt vi kunde se. Ett gäng med ryggsäckar innehållande mer eller mindre ombyte, vi hoppade i oavsett utrustning….ett riktigt njutningsfullt sommarminne. Hela kvällen bjöd på olika små fina sommarkänslor. Molnen rullade in från sundet, det blev lite svalare även om det fortfarande var varmt, någon var påläst med väderleksprognosen, skulle det bli någon regnskur eller åskskur? Kändes ändå som en perfekt kväll för vandring. Vår vandring var vilsam även om vi fick upp pulsen när vi valde trappan som ledde från stranden rakt upp på toppen av backafallen. Turen gick omväxlande på stranden och uppe längs kanten av backafallen med en fantastisk utsikt mot Ven på ena sidan och över de böljande kullarna och dalgångarna på andra sidan. Morän från istiden under ytan och ett flor av höga gräddfärgade brudbröd från vår sommarkväll mitt framför ögonen. Ängarna fortfarande fulla med örter och blommor i vitt, gult och lila toner. Vi fulla med härliga dofter, vackra synintryck oavsett objektiv och den nästan obefintliga sommarvinden från havet som smekte våra sommarklädda kroppar.”

Vandring 11 km norr om Stehag, en av K Hoffmans turer för tågburna
Turen går först genom samhället och upp förbi skog ut på landsbygden. Där blir det grusväg och små gårdar passeras. Vi kom in i mindre skog med större bokträd. Sen är det småvägar bland annat över väg 113 och sen genom blandskog för att åter passera samma väg. Men dessförinnan ville vi ha kvällsmat vilket blev alldeles strax före vägpassagen. Där fann vi ett önskeläge, en glänta med ett uppsågat lagom tjockt träd som vi kunde vända bitarna på och få perfekta sittplatser. Efter vägpassage gick vi på fädrift tills vi kom till en hönsgård av det större formatet. Här fick vi se s k frigående höns i massor. En väg längs ett stengärde följdes sen som ledde oss in i bokskogen som gränsar till Stehag och där ett motionsspår på fem km finns anlagt. Detta följde vi och kom ner i samhället där vi lämnat det.