11 deltagare hade mött upp denna soliga söndag för att uppleva höstfärger och inbjudande natur vid Svaneholms slott. Efter kort inledande vandring längs sjön vek vi av in i naturreservatet Hästhagen, en moränkulle med vacker bokskog. Det blev lite off pist men i gengäld belönades vi med fina bestånd av svart trumpetsvamp.
Bengt-Ola visar oss in i skogen
Återvände till Svaneholmssjön med välordnade promenadstråk och fina rastplatser utmed sjökanten med utsikt mot slottet. Första fikapaus. Därefter valde vi en stig som ledde bort från sjön, passerade vackra bokar och ekar och tog oss via småvägar genom den pittoreska och välhållna byn Havberg med skånelängor och hästgårrdar. Vid vägs ände blev det åter lite off pist över ett hygge innan vi kunde ansluta till nästa byväg efter lite trespassing, tillåten sådan av tillmötesgående lokalbefolkning. Fler små hästgårdar passerades innan vi vek in på en inbjudande skogsväg som tog oss någon kilometer genom fårgsprakande bokskog. Ännu en fikapaus bland alla höstlöven på en lien kulle intill vägen med höstsolens strålar letande sig ner genom lövverket.
/
Efter yttterligare ett par kilometer anslöt vi åter till promenadstigarna runt Svaneholmssjön med slottet vackert speglande sig i sjön. Vi rundade sjön och avslutade turen med inspektion av slott och slottspark på nära håll. En perfekt vandringssöndag under bästa förhållanden dvs sol, vackra miljöer i höstfärger och en lagom lång tur(12 km) var vi nog överens om.
Äntligen är det tillåtet att åter kunna vandra på danska sidan. Länge sedan sist. Ett.område att alltid känna längtan till är Mölleådalen lite nordväst om Köpenhamn. Lätt att ta sig till och hem med tåg. Några av oss hade vandrat här tidigare. Nu var vi ca 15 st som såg fram mot att åter uppleva lite danska miljöer. Mölleån rinner upp vid Lyngby sjö och slingrar sig genom ett lummigt landskap med stora ekar och vacker bokskog, så småningom ut till Öresund. Längs ån löper flera inbjudande promenad- och cykelvägar. Vid ett antal vattenfall skapades för länge sedan små industrier, idag väl bevarade miljöer med vackra byggnader väl värda att inspektera. Efter smidig tågresa till Kongens Lyngby uppsöktes första bästa bageri. Väl försedda med danska wienerbröd och goda mackor tog vi oss snabbt ner till Lyngby sjö och ett mysigt litet lusthus, som upptäckts vid tidigare vandring, för efterlängtat 11-kaffe. Inte så mycket vandring så här långt. På sjön kunde vackra roddekipage beskådas från Lyngby roddklubb som vi senare passerade. Dags att börja följa ån ut mot Öresund. Turen tar sin början genom Sorgenfri slottspark med imponerande trädinslag. Man följer den slingrande ån med kanotande familjer och längs vägar och stigar möter man joggare och cyklister på moutainbikes. Då och då passerar vi dom gamla industrimiljöerna och beundrar dom vackra välbevarade byggnaderna. Vi pausar i en bokbacke och njuter av omgivningen och medhavd skaffning. Därefter fortsätter turen ner mot den lilla byn Raadvad intill den vackra dammen med sina svanfamiljer. Den gamla knivfabriken inhyser nu konsthantverkare av olika slag. De välbevarade arbetarbostäderna runt omkring med sina små trädgårdar utgör idag privatbostäder. Här lämnar vi Mölleån för att istället göra vår entre genom en vacker port in i Dyrehaven. Den 1100 hektar stora parken med jaktslottet Eremitaget på toppen av parken och med fantastisk utsikt mot Öresund.utgör ett fantastiskt friluftsområde bara en liten bit från Köpenhamns centrum. Här kan man inte undgå att stöta på dom stora hjordarna med hjortar, som har företräde överallt till och med på golfbanan som löper genom parken. Vi påbörjar sista biten av turen, som utgörs av en, som det känns, oändligt lång sluttande grusväg ner mot nöjesfältet Bakken. Väl där bestämmer vi var vi ska inta den efterlängtade ölen. De flesta av oss väljer en fatöl från ett bryggeri i Svaneke på Bornholm. Tämligen okänd men den sitter som en smäck. Därefter smidig hemresa från Klampenborg. Alla överens om att det alltid ger en speciell känsla att komma över till Danmark och glada att möjligheterna åter finns. Må det så förbli.
Vi var 20 personer som samlades vid Yngsjö Havsbad. Marianne Petrén hade tagit initiativ till denna vandring och ledde den. Vi gick på Skåneleden söderut och efter ett tag viker den in i det som var flygsandsfält innan tallarna växte upp i början av 1800-talet. Ek och bok hade nämligen skövlats på 1500- och 1600-talet och lämnat sanden fritt spelrum. Det är vackra nejder nu med mossbelagda kullar. Längre norrut har de bebyggts med sommarhus och nu permanenthus. Vi vek av så vi slutligen stod på bron över Helgeås utlopp också benämnt Gropahålet. Det var vid dikning som ett nytt utlopp uppstod här, tidigare var det vid Åhus. Vi vände ner mot stranden och tog en fikapaus där. Några tappra trotsade det kalla vattnet och hoppade i. Tjugogradigt vatten har nu förbytts i tiogradigt med västliga vindar. Vi gick längs vattnet tillbaka. Vi var många som avslutade med en måltid på Havsbadsrestaurangen som nu åter öppnat efter en tioårig törnrosasömn.
Wikipedia: Gropahålet är Helge ås största mynning som bildades 1775 genom att en dräneringskanal översvämmades och vidgades av det årets vårflod. Åmynningen flyttades då från huvudfåran i Åhus till Yngsjö. Kanalen grävdes sommaren 1774 av bönderna i Yngsjö som inte ville få sina åkrar översvämmade av de båda Yngsjöarnas (Stora och Lille sjö) översvämningar vid vårfloden. Tanken var att överskottsvattnet stilla skulle rinna ut i havet, men i stället tömdes sjöarna och vattennivån sänktes med 60-70 cm. Det blev cirka 8 km vi gick.
MossbelupetVackra nejderEtt stort naturområde utan husGropahåletMarianne till vänsterHotande molnSen gick vi med ena benet i vattnet tillbaka
Vi startade vandringssäsongen tidigt med en lite lagom tur i urban miljö i Malmö. Ca 15 personer mötte upp. Med utgångspunkt i Hälsans stig tog vi oss längs hav o strand utmed Ribban. Så småningom vände vi tillbaka förbi Limhamnsfältet fältet och Öresundsdammarna och vidare mot Kockums gamla industrimiljöer. Där växer nu nya Varvsstaden upp med bostäder, skola o kontor. Från nära håll kunde vi kika in i en av dom gamla gigantiska fartygshallarna. Utanför Svt:s lokaler vid den gamla torrdockan blev det fika i solskenet. Turen fortsatte sedan förbi Malmö saluhall, vidare genom Kungs-och Slottsparkerna med Slottsträdgården och avslutades vid hundrastplatsen på Ribban efter ca 11 km promenad.
Trots allvarligt coronaläge kunde vi genomföra en säker vandring under kontrollerade former och få lite social input. Behovet verkade finnas. 23 personer dök upp. Det blev en behagligt lång tur på ca 11 km genom slottspark och vidare genom vacker bokskog via filosofiska stigen ner mot Vombsjöns strand. Därefter vände vi tillbaka upp mot slottskyrkan och fikade i anslutning till vackra byggnader vid kyrkan. Vi fortsatte sedan på en stig längs sjön Vassen med dom häftiga branterna som utgör resterna av vulkanen Frualid ovan våra huvuden. Så småningom nådde vi upp på höjderna runt Frualid med vidunderlig utsikt över Vombsänkan. Vi avslutade med behaglig ”nedstigning” tillbaka till kyrka.o slott. En blek decembersol förgyllde dagen. Bengt-Ola o Kaj
Upp till kyrkan i Öved med skola och ålderdomshem från 1810
Det var 15 vandrare som mötte upp i Raftarp där det finns flera olika parkeringsplatser och ett övernattningsställe för t ex lägerskolor. Vi hade valt Karin Hoffmans tur nr 3 i Mitt-Skåne-boken. Vi la till en sväng norrut på slutet och fick ihop 12 km. Turen är ganska omväxlande och går till drygt hälften på skogsvägar. Terrängen är utan nämnvärda höjdskillnader. Man följer Många röda markeringar och delvis Skåneleden. Vädret var molnigt men det var skönt i luften. Många bilar sågs på parkeringarna. I en sluttning med utsikt över ängarna i väster tog vi lunchrast. Vi startade kl 10.15 och de som inte tog extrasvängen var framme kl 13. Resten kl 14.30.
Vi blev 15 som gav oss ut på tur kring Knickarp som ligger några kilometer sydost om Blentarp. Det är en vacker nejd med böljande landskap. Det är glest befolkat och har inga direkta byar. Orter som passerades var Knickarp, Vrångabäck, Skoghall. Området ligger strax öster om Rydsgård. Backlandskapet är mosaikartat. Det är ett Sjölandskap. Många slott och stora gods finns. Bellinga slott finns i närheten och är i släkten Pipers ägo. Uppfört under 1600-talet. Godslandskapet är ovanligt både regionalt och nationellt.
Vi följde en tur nr 16 i Karin Hoffmans bok om Romeleåsen. Turen är 11 km. Det är lättgånget dvs grusvägar mest. Vissa backar finns dock. Vyerna är fina. ”Ett variationsrikt äventyr”, ”alla de olika miljöer som ett bra strövområde kan bjuda på”. Så skriver Karin.
Vi gick lite fel i början, det var svårt att hitta den stig som angavs. Det blev istället så att vi gick över kohagen söder om Knickarp där man passerar Sudaretorp och en liten sjö. Vi kom in i bokskog och sen vägen som leder till Lien. Områdets skola finns kvar. Den är nu kompletterad med väldigt fin trädgård. Skollärarhuset ligger också kvar. Innan Vrångabäck tog vi lunchpaus med vy över nejden. Små trevliga vägar följer. Innan Slugarp mötte vi en man på en splitter ny Fergusson som kunde berätta att Piper äger även detta område. Vackra hästar i hage följde och vi fick lite information om stamtavlor mm. Skoghall kom sen, ett stort hus hus med ytterst fin trädgård. Man går genom gården och kommer in på Gamla Lundavägen som alltså gick här mellan Ystad och Lund. Sen var turen slut.vi var åter vid Knickarps idrottsplats med två bollplaner som nu höll på att växa igen.
Vi fick se en stor flock tranor som cirklade över oss, en död snok, en ekorre, många spår av vildsvin, kalhygge, jättebalsamin, Tom fick se en tidigare inte sedd fotbollsplan, mm.
Sju hörsammade evenemanget med paddling från Falsterbokanalen. Vi startade med att bestämma vilken tur vi skulle göra. Vi valde bort Foteviken resp Ljunghusen och valde att gå till Fredshög i Trelleborgs kommun. Dagen var utan vind och solen sken och gav sommarväder. Det var lätt att ta sig igenom kanalen, inga strömmar och inga vågor, endast två segelbåtar väntade för att bron skulle gå upp. Vi passerade och gick in till stranden för lunch. En härlig sådan. Det blev paddling i ett svep till Fredshög där vi följde stranden några hundra meter ut. Det blir stenigare längre bort och ganska grunt. Vi gick tillbaka och gjorde ett strandhugg i Kämpinge där några fritidsfiskare har hus. Det blev bad för några. Sen gav vi oss hem och avverkade därmed 16 km. Start 11.15 och hemma 16.30.
Marianne Petre’n hade kallat till vandring dörr hon har sommarstuga. Trevligt! Vi samlades vid busshållplatsen vid livsmedelsaffärerna. En bit därifrån, vid hamnen, startar Skåneleden som också har en tur runt Åhus på 18 km. Man går längs hamn/utlopp för ån förbi spritfabriken och in i de gamla kvarteren. Snart kommer man ut till golfbanan och den stötte vi på runt en stor del av turen. Man når Sånnarna som är ett naturreservat. Det är ett lokalt namn för ”Sandarna”, ett sandigt område som också är kalkrikt. Många växter trivs här. Området har använts son bete, åker och har legat i träda omväxlande om vartannat sen bronsåldern. Nu samsas golfare, naturvård och vandrare på området. Ett litet Naturum finns. Efter passage av stora vägen kommer man in i tallskog och sen går man på mindre vägar en lång bit och når slutligen havet. Vid gamla Åhusstrand kunde vi bada men när de sista skulle i började regn och åska. Vi tog oss var och en in till Åhus via Skåneleden men några gick sina egna vägar och kom lite snett. En fin tur i lagom väder! Vi var cirka 12 pers.
Västra Stationstorget: Lunds centralstation, även kallad Lund C, är Sveriges tredje mest använda järnvägsstation räknat i antal resenärer per dag.Efter invigningen av Citytunneln i Malmö 2010 har Malmö C fått färre resenärer, och Lund C fler, så att Lund C har fått flest resenärer av alla Skånes järnvägsstationer.Under 2001 byggdes ett nytt, modernt stationshus med glasfasader på västra sidan av järnvägen. Utanför detta anlades också det nya Västra Stationstorget.1996 byggdes Mittelbron. Kapaciteten på stationen ökades också. 2014 byggdes Skyttelbron i norra delen av personbangården i samband med att Kristallen, Lunds kommunhus, färdigställdes. På ett stickspår väster om centralstationen stod mellan maj 1989 och oktober 2012 ett permanent parkerat nattåg med sovvagnar. Det tjänade som Svenska Turistföreningens Vandrarhem.
Tingsrätten blev klar 2018.
Clemenstorget: Torget anlades på 1890-talet. Vid torget byggdes flera hus, bland annat imponerande stenhus på torgets norra och östra sida. På västra sidan ligger tullhuset, numera auktionskammare.
Norr om torget byggdes Spoletorp som är ett exempel på välbevarade lummiga stenhuskvarter från sekelskiftet kring 1900. Åt nordost mot Allhelgonakyrkan byggdes Lindebergska skolan och Ribbingska sjukhemmet i en lummig parkmiljö. Ett jugendhus från 1900 på sydsidan revs. Där det huset stod byggdes istället ett varuhus och kontor 1975-1977. I juni 2020 invigdes det omgjorda torget som har blir ändpunkt för spårvägen som ska starta i december 2020.
Lindebergska eller Flickskolan: det byggdes 1914-1916. Skolan uppfördes ursprungligen för Lunds fullständiga läroverk för flickor, vilket också fick namnet Lindebergska skolan efter skolans rektor, eller föreståndarinna, från 1905, Elisabet Lindeberg. Den stora tomten i sydvästra hörnet av det stora kvarteret Kråkelyckan, vid hörnet Sankt Laurentiigatan/Karl XI:s gata, donerades av paret Lilly och August Quennerstedt. Dessa bodde i Quennerstedtska villan i den nordöstra delen av det av dem till största delen ägda kvarteret. Ungefär samtidigt donerade de en stor granntomt för uppförande av Ribbingska sjukhemmet, och Lilly Quennerstedt skulle senare också donera granntomten mot Sankt Laurentiigatan till Lunds universitet för uppförande av Lunds studentskegård. 1927 slogs den ihop med en andra flickskola och kommunen övertog sen byggnaden och skolan. Byggnaden utnyttjas numera av bland Kulturskolan i Lund och Lars-Erik Larsson-gymnasiet.
August Quennerstedt blev student i Lund 1856, filosofie magister 1862, docent i zoologi 1865, adjunkt 1873 och var professor vid nämnda universitet 1880–1902.
Ribbingska sjukhemmet, ritat av Alfred Hellerström, är ett av de första vårdhemmen för äldre i Sverige. Drivande kraft bakom initiativet att inrätta sjukhemmet var Maria Ribbing.
Lunds studentskegård är ett studenthem för kvinnliga studenter i Lund som inrättades 1937. Gården har 38 rum.
AllhelgonaKyrkan började byggas 1887 och invigdes Allhelgonadagen 1893 och var det första stora nybygget (till skillnad från restaureringar och ombyggnader) av en kyrka i Lund sedan medeltiden. Det ursprungliga skälet skall ha varit att biskop Johan Henrik Thomander (1798–1865) hade ansett att Lunds domkyrka blivit för liten för alla gudstjänstbesökare; domkyrkan hade dessutom under hans tid ett betydligt mindre monumentalt utseende än nu; en representativ och praktfull ny kyrka kunde alltså anses av nöden. Allhelgonakyrkan är byggd i nygotisk stil och ritades av Helgo Zettervall. Kyrktornet är 72 m högt och därmed Lunds näst högsta byggnadsverk (efter Ideon Gateway). Det är i nygotisk stil.
Universitetssjukhuset: Först bedrevs sjukvård i Lund i flera fattigvårdssjukhus. År 1864 uppfördes Gamla Kirurgen på nuvarande Södra lasarettsområdet. Det stod tidigt klart att lokalerna inte räckte till, och strax före första världskriget Invigdes ett sammanhängande komplex som sträckte sig över Vallgatan mot Helgonagården och Allhelgonakyrkan. Då tillkom de karaktäristiska valven som går ovanför Vallgatan, vilka befanns vara billigare att bygga än att gräva kulvertar. Alla dessa hus finns kvar än i dag och används av Lunds universitet.
Under 1940-talet började man bygga ut norr om Lunds universitetsbibliotek i Lund. Ett nytt barnsjukhus, fem våningar högt i tegel, stod klart 1951, och också Onkologen och Öron-Näs-Halskliniken tillkom vid denna tid genom donationer från hovet. Brist på lokaler tvingade landstinget att påbörja en sjukhusutbyggnad snabbt och på rekordtid. Från och med 1964 började schaktning för ”Blocket” – en av Lunds högsta byggnader, tolv våningar och 55 meter högt över marken.
Professorsstaden är en stadsdel i Lund, beläget öster om innerstaden och utbyggd under perioder mellan 1870 och ca 1950.Bebyggelsen består nästan enbart av villor, ofta stora och påkostade och till stor del uppförda av lärare vid Lunds universitet (därav namnet).Området har ett allmänt vedertaget namn men det har fram till 2014 aldrig använts officiellt. Det var därför inte fastslaget exakt vilket geografiskt område som Professorsstaden omfattar. De äldsta villorna i området ligger på Finngatan, där sedan länge flera universitetsinstitutioner inom humaniora ligger. Placeringen bygger på att Finngatan då planerades bli en ringväg runt Lund, i ett första steg leda till Lunds östra station. Detta stoppades dock då lasarettets placering omöjliggjorde vidarebyggandet av vägen.
Redan år 1710 började en första botanisk trädgård att anläggas i centrala Lund, men denna blev för liten och en ny botanisk trädgård beviljades av 1859−60 års riksdag, på platsen där det några år tidigare bedrivits trädskola. Trädgården anlades mellan 1862 och 1867 och ansvarig för planläggningen och utformningen av flera av byggnaderna var Jacob Georg Agardh.Parken har utvidgats vid ett antal tillfällen. Sedan parken 2014 drabbats av ekonomiska problem har växthuset hotats av nedläggning har även Lunds kommun börjat ge ett årligt anslag till verksamheten.
Östervångskolan: Undervisningen i Lund har sedan januari 2016 flyttas till om- och nybyggda skollokaler tillsammans med Tunaskolan, varvid skolorna samlokaliseras på Warholms väg 10 i Lund. I och med flytten har Östervångsskolans föregående byggnad köpts av Lunds kommun för att användas till kommunens skolverksamhet. Den gamla skolbyggnaden är belägen på Galjevången, öster om Botaniska trädgården nära Lunds centrum och byggnadsminnesförklarades den 17 februari 1997. Skolan byggdes 1869–1871 av Malmöhus och Kristianstads läns landsting och öppnades den 1 september 1871 som Skånes anstalt för döfstumma i Lund. 1938 förstatligades skolan. I samband med att utbildningen på 1960-talet anpassades till den ordinarie grundskolan bytte skolan namn för att inte peka ut eleverna.
Sankt Jörgens park eller Skönadalsparken som den kallades då den anlades på 1940-talet, är en park norr om Villa Sunna och Hardebergaspåret i Lund. Under parken och dammen ligger sedan invigningen 1957 en stor underjordisk, äggformad stridsledningscentral som är beräknad att stå emot en direkt kärnvapenträff. Den används inte längre utan ingången är igensatt.
Tuna slott var en storslagen villa i Tudorstil, i gult tegel och med skiffertak. Den var belägen i östra Lund strax norr om Hallands Nation och Västgöta Nation samt söder om det område där Lunds tekniska högskola nu ligger, öster om Professorsstaden. Villan, som något oegentligt kallades för slott, ritades av Helgo Zettervall och byggdes 1866–67 till änkesäte för biskopinnan Emilie Thomander, hustru till Johan Henrik Thomander. Hon bodde där med två av sina döttrar, varav den ena, Ida, 1868 gifte sig med godsägaren Gottfrid Warholm. Ida Warholm bodde kvar till sin död 1933. Äktenskapet var barnlöst och egendomen inköptes av Lunds stad, som var på jakt efter tomtmark. Under tiden fram till rivningen stod huset mestadels tomt, men användes under andra världskriget som beredskapsförläggning och daghem för estniska och lettiska barn. Byggnaden saknade både el och centralvärme och efter att huset åter tömts vandaliserades det. Det ansågs för dyrt att renovera och bevara och revs därför 1948. Hela området blev 1955 en allmän park och fick namnet Tunaparken, söder om Tunavägen och öster om Tornavägen.
Sparta är ett studentboende i Lund som hyrs ut av AF Bostäder. I nära anknytning ligger Ekonomihögskolan och Lunds tekniska högskola. Komplexet är ritat av Bengt Edman. I samma byggnad ligger före detta konsertarenan Olympen, som byggts om till gym. Studentboendet är hem för ungefär 550 studenter. Det var från början helt i naturbetong (grått), men målades under tidigt 2000-tal om i den mörkgröna nyans det för närvarande har. Nu har snart färdigställts ett stort bostadskomplex på parkeringsytan mot gamla Astra.
I mars 2010 kom beskedet att AstraZeneca skulle lägga ner sin forskningsverksamhet i Lund, och flytta den till Mölndal. Förutom att många skulle behöva lämna sitt arbete, skulle plötsligt över 80 000 kvm, högklassiga lokaler stå tomma. Mats Paulsson, en av grundarna till byggföretaget Peab, tyckte att konceptet med nya mötesarenor i en stark forsknings- och utvecklingsmiljö lät lovande. I början av 2011 initierade han en stiftelse som också lade grunden till att Region Skåne och Lunds universitet kunde etablera verksamheter för forskning och innovation inom medicin och andra livsvetenskaper. 10 januari 2012 lämnar AstraZeneca över nycklarna nycklarna till Medicon Village. Vid slutet av 2012 har ca 70 aktörer flyttat in med över 570 medarbetare. Under 2013 flyttar Lunds universitet in med över 200 cancerforskare. År 2013 arbetar fler människor på Medicon Village än när AstraZeneca tog nedläggningsbeslutet. I januari 2017 firar Medicon Village 5-årsjubileum med över 120 medlemsorganisationer på plats med drygt 1600 medarbetare.
Ideon Science Park i Lund är Sveriges första forskningsby och hyser idag ca 900 företag med 4000 anställda inom framför allt IT, miljöteknik och livsvetenskap. Ideon ligger i nordöstra Lund i omedelbar anslutning till Lunds tekniska högskola och Ekonomihögskolan, på det område som kallas Pålsjö ängar. Ideon omfattar nitton fastigheter med 100 000 m² kontorslokaler, och ägs sedan oktober 2016 av Wihlborgs Fastigheter AB, Castellum AB och Vasakronan AB. Tidigare ägde Ikano delar av fastighetsbeståndet. Det första spadtaget togs 1983 och nu 37 år senare är det ett imponerande stort område. Ideon Gateway är den senast uppförda byggnaden på Ideon i Lund. Byggnaden är 74 meter hög och därmed Lunds högsta. Husets fasad ändrar färg beroende på vilken vilken vinkel man ser den ur. Ideon Gateway började byggas i slutet av 2010 och invigdes i januari 2013.
Ideon Science Park blev 1983 Sveriges första forskningsby. Idén till forskningsbyn Ideon presenterades av Landshövding Nils Hörjel 1982 vid läkemedelsföretaget DRACO:s berömda Temadagar som arrangerades under hela 1980-talet.. Dessa temadagar som initierades av Dracos informationschef Anders Zackrés var Sydsveriges största konferens med högaktuella teman och med 500-600 deltagare från regering, riksdag, landsting, kommuner, företag och forskar- och utbildningsvärlden. Utvecklingen av Ideon kom som en följd av 1970-talets omstruktureringar i det skånska näringslivet. Man såg ett behov i att skapa förutsättningar för nya näringar och tog inspiration från motsvarande anläggningar som skapats i USA. Ideon grundades genom ett samarbete mellan Lunds universitet, dåvarande Malmöhus län, Lunds kommun och näringslivet. Området byggdes av Skanska. Det första spadtaget till området togs gemensamt av Gun Hellsvik, Nils Hörjel och Nils Stjernquist. De första företagen flyttade in i september 1983. Ericsson Radio Systems förlade mobilutveckling till området, vilket blev en ryggrad i områdets utveckling och 1988 fanns omkring 100 företag på Ideon.
Området består idag av flera olika delar i husen Alfa, Beta, Delta, Gamma och Gatweay; dessa ägs av Wihlborgs. Alfahuset som är plats för små och medelstora företag har renoverats under 2010-2011. Det har bland annat skapats en samlingspunkt under namnet Agora med ett modernt kafé. Idag finns här inkubatordelen Ideon Innovation tillsammans med Lunds nyföretagarcentrum (LNC), VentureLab och Creative Plot. Betahuset med Ideon Business Lounge härbärgerar ett 90-tal företag. I Gammahuset finns tiotalet företag inom medicinteknik. Till Ideon-området hör också Edison Park och Lundaporten, som ägs av Castellum, samt Nya Vattentornet 2 (Mobile Heights Center) och Nya Vattentornet 4 (Sonys hus), som ägs av Vasakronan.
Lunds spårväg är en 5,5 kilometer lång spårväg under byggnad i Lund. Trafiken planeras börja 13 december 2020. Lunds spårväg blir därmed det fjärde nutida spårvägssystemet i Sverige efter Stockholm med grannkommuner, Göteborg/Mölndal och Norrköping, och det första nyanlagda svenska spårvägssystemet sedan 1911.
Den så kallade ”Lundalänken” började planeras under slutet av 1980-talet och färdigställdes 2003, med en trafikseparerad bussbana genom sjukhusområdet och Lunds tekniska högskola. Länken trafikerades av stadsbusslinjerna 6 och 20 samt regionbusslinje.
Sölvegatan fick sitt namn 1883 i formen Sölvesgatan, men blev 1923 Sölvegatan. Sölve anknyter till Esaias Tegnérs två dikter ”Jätten Finn” och ”Gerda”, där han låter jättens barn få namnen Gerda och Sölve. Den nedre delen av Sölvegatan började läggas ut i stadsdelen Professorsstaden från Biskopsgatan, som är en av de gator som ersatt stadsvallen runt den medeltida stadskärnan, i slutet av 1800-talet. Gatan har förlängts ett flertal gånger, och sträcker sig nu från Biskopsgatan i nordöstlig riktning som en huvudgata genom den del av Lund som blivit Lunds universitets campusområde fram till Solbjärsvägen öster om E22, där den övergår i Olshögsvägen förbi de nya forskningsinstitutionerna Max IV-laboratoriet och European Spallation Source i Lunds utkant mot nordöst.
