Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen. 
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas ”Prästens badkar”. Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden. 
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.

Brantevik till Tjörnedala och åter, 27 km samt Brantevik till Skillinge och tillbaka 14 km, 13-14 september 2008

Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen. 
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas ”Prästens badkar”. Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden. 
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.