Vandring från Haväng till Vantalängan på gul resp orange led och till Kivik 2008



6 till 7 sept 2008, Vi var 9 SIK-are som vandrade och bodde tillsammans runt Haväng och på vandrarhemmet där. På lördagen gick vi kl 11 från vandrarhemmet den gula leden som går förbi Lindgrens länga/Havängs utemuseum, vidare genom äppelodlingar med Summer Red, James Grive, Discovery, m fl, som vi också fick provsmaka av ägaren själv. Leden går sen på grusvägen vidare en bit förbi Havängs sammarby (här är inget för cyklister!), genom skogen och ut på ängarna med vidunderlig utsikt över ravinen där Verkaån flyter fram. Här bland kossorna ser man ner mot Kungsmölle. Man kommer sen in på grusväg som slingrar sig fint genom en härlig terräng och kommer fram till Bengtemölle. Där följer man vägen till Brösarp. Lunch på En Smak av Österlen. Kristianstadvägen passeras. Efter en bit genom skog kommer man till led längs bäck, mycket naturskönt. Övernattningsstället Vantalängan dök upp sen vi vikit av från gula leden. Här finns stor stuga med plats för öppen eld fast sovplatsen ser inte så inbjudande ut! Här är stora ytor för tält. Verkaån flyter förbi. Nu är vi inne på Skåneleden, det är 12 km till Haväng. Efter en bit på grusvägen går leden upp över Brösarps norra backar. Det kan kännas lite kämpigt för den ovane men utsikten är belöningen. Man får lätt känsla av att vara med i filmen Sound of Music. Man kommer in på området Torparbron som också är vackert. Bosarp passeras. Efter att ha gått över museijärnvägen går man genom Skepparp där landsvägen ner till Skepparpsgården ansluter. Denna väg följer man en bit och sen går man över ängarna och passerar över vägen ett antal gånger. Turen är sammanlagt ungefär 24 km lång och vi var framme kl 19. 
Söndagen gick vi till Kivik. Det börjar med de härliga backarna mellan Verkaån och Vitemölla strandbackar, även här lite av Sound of Music. Floran är ganska riklig så här i början av september. Den stig som går genom skogen verkar inte vara särskilt frekventerad för den håller på att växa igen. Själv brukar jag kalla den för tredje nivån till skillnad från andra nivån som går längre ner i den glesa tallskogen och första nivån är stranden eller strax ovanför på strandklitterna. Till andra nivån gick vi ner. Framme vid Klammersbäck fick gruppen ett alternativ, vi var ju en liten grupp och man fick reda på att det fanns risk för att bli blöt om fötterna och att det var ganska strapatsrikt. Ok, de gick med på det. Det är ganska inbjudande att ta av sig barfota och gå nere i den grunda ån. Så gjorde vi inte utan följde bäcken genom den djupa ravinen med de stora bokträden. Med jämna mellanrum hoppade vi över till andra sidan för att kunna ta oss fram. Där betesängarna skymtade gick vi upp. Champinjonerna stod tätt och koskitarna låg tätt. Efter en stätta tog vi oss över bäcken och upp för en slänt till den stora betesängen ovanför tallskogen. Efter denna kom vi ut på torrängarna med sin härliga fauna inklusive stolt fjällskivling och härlig ”julmossa”. Vitemölla når man sen snabbt. Som alla andra ”fiskelägen” vid denna tid på året är det dött. Fyra sorters kakor, som blivit över sen lördagen, dukades upp på hamnpiren. Efter Vitemölle badhotell är det raka vägen till Kivik. Sillburgare, sill och potatismos, silltallrik, mm blev det på Buhres. Returen gick längs havet frånsett en avstickare för att plocka fjällskivlingarna. Det blev inget, andra hade snott dem! Det cirka femtongradiga vattnet piggade upp en del och kaffe på vandrarhemmet en del. 

Verkaån – rinner upp på Linderödsåsen, har en fallhöjd på 180 meter på ca 5 mil.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.