Inlines
Årets första inlineresa med SIK och Blekinge gänget bar till Juterbog söder om Berlin. Ett riktigt inlineparadis. Fin åkning, fina rastställen, fint gäng, fint väder (utom måndag). Det kan ju bara bli bra. Efter framkomst framåt kvällen åkte vi två varv på milrundan. Turen avslutades med en provtur på 200 meters rundbana som är doserad. Inför tomma läktare (inte så konstigt, vi hade plankat in!).
Jag klipper in ”färdrapport” från 2006, författad av Carl Cöster, SIK: 
Berlin sundaynight-skate open De fanns där alla…den ’övervintrande hippien’ med grånad hästsvans i vita bomullskläder dansande på sina parallellhjulingar…unga slanka män med hårt sittande byxor utförande sina piruetter…han som kontinuerligt måste åka i hög hastighet baklänges genom folkmassan med armarna utsträckta i färdriktningen. Visst var det en del annat vi kunde vila blicken på, exempelvis hade Salomon en monter för prylar och uthyrning. För skataren som vill ha det senaste så gäller nu lysband under skridskon så att marken flouroserar i blått och grönt. Plötsligt börjar människomassan röra sig närmare Brandenburger Tor och sekunderna senare är vi iväg. Vi SIK’are klädda i rött för att se varandra i massan av ett par tusen andra entusiaster. Underlaget känns förvånansvärt jämnt utan störande skarvar. Det verkar nästan som att vi sugs med massan utan att ta några skridskoskär. Vi kör genom Berlins gator i en stjärnformad bana som leder oss tillbaka till obelisken i Tiergarten vid tre tillfällen. Känslan att passera stadens kulturplatser på inlines med tusental andra till ljudet av det nästan magiska surret av närmare 20 000 hjul är obeskrivlig.
Flaeming skate: Vi anländer Jütebog 7, mil söder om Berlin strax innan lunch. Efter en snabb kopp kaffe spänner vi otåligt på våra inlines. Vi åker en kort transportsträcka och kommer därefter ut på Banan med stort B. Jag fick samma känsla som i vintras när vi kom till Bolmen och jag såg viken täckt med svart blank is. Skillnaden här var att färgen var mattsvart men jämnheten vara nästan den samma. Vi formligen kastade oss iväg längs denna formidabla asfalt. Svepte fram ljudlöst i närmare 30 i snitthastighet. Vilken underbar känsla. I ett huj så hade vi kört våra 44 km och beslöt omgående att varva ner med 12 kilometers slingan. Bertil insisterade på ytterligare varv men vi andra hade då redan börjat längta efter den avslutande vätskekontrollen. Bak i huvudet hade vi också den planerade långrundan… Dagen börjar med en tidig frukost. Vi är alla lika entusiastiska men även en aning spända inför dagens mandomsprov… 100 kilometer härlig asfalt. Nertyngda som nyvattnade dromedarer kör vi iväg i värmen. Färden börjar över öppna sädesfält. Då och då passerar vi sömniga byar. Vi glider fram med god fart där vi drar en halvtimme var. Passerar löv- och barrskog med härliga dofter. Banan är fortfarande fantastisk. Efter cirka halva sträckan kommer vi till en av de fyra backarna som är markerade extra branta. Det visar sig vara en underbar serpentin genom skogen där man kan pressa igenom alla kurvor och förlita sig på en ren och jämn bana. Hade där funnits en släplift upp till toppen så hade vi gärna kört fler gånger. Visst milen känns längre och längre och vi beslutar att ta en paus på ett friluftsbad knappt två mil från slutmålet. Efter att ha samlat nya krafter delar vi oss i en speedgrupp och en snabbaste-vägen-hem-till-ölen-grupp. Återförening sker med endast några minuters skillnad på hotellets vattenhål. Vi är alla mycket nöjda med dagen och förvånansvärt pigga. På morgonen hemfärdsdagen står vi uppställda på startlinjen kl 0700 för en kort avskedsrunda. Vid frukost utnämner vi Flaeming skate till den bästa åkning vi hitintills har provat på och som vi verkligen rekommenderar att fler skall prova. www.flaeming-skate.de . Tekniska hjälpmedel under resan och åkningen: GPS var ett bra hjälpmedel på resan. Dels för att hitta de nya motorvägar som inte fanns på våra gamla kartor, dels för att hitta till hotellet i Flaeming, och dels för att hitta hem på lite mindre vägar. Det visade sig att många arbeten på de gamla motorvägarna medförde stau i flera timmar. Detta hjälpmedel visade också att den fina asfalten kunde visa fart över mark. Under ett flertal avsnitt loggade vi 27 km/h under flera km, utan medvind och med en fallhöjd av blygsamma 0,5 m /100 m. Den längsta sträckan vi åkte på en dag var 94,8 km. halva gruppen åkte någon mil extra. Den gruppen var också utrustad med avancerad pulsmätare. Maxpulsen låg på måttliga 165 slag per minut. Borträknat pauser med bad var åktiden 5,35 tim. Den extra energiförbrukningen var 2798 Kcal varav 47 % var förbränt fett. För att återställa denna obalans, var god se avsnittet ”kulinariska åtstramningar och utsvävningar”. Omständigheter: Erfarenheter för kommande turer Vi vet nu att man kan bo i Juterbog och lätt nå inlines-banorna utan bil. Med nattåget från Malmö till Berlin och sedan vidare till Flaeming kan man vara klar för åkning tidigt på förmiddagen nästa dag. Om man är minst sex personer som bokar liggvagn blir tågresan obetydligt dyrare än bilresa och man slipper köer på vägarna i Tyskland. Mat- och vätskehak: Kulinariska åtsramningar och utsvävningar: Banorna går genom eller utanför många byar. En del sömniga med begränsade öppettider för värdshusen. Det gäller därför att inte tveka när man passerar ett öppet värdshus och i alla fall förse sig med en eller två grosses bier. Tysk gastronomi har kanske inte alltid det bästa ryktet. Tysk kökskultur är massor av korv och surkål i allt för stora portioner-det handlar om Bratwurst, Currywurst och Bockwurst och det traditionella Eisbein mit Sauerkraut, men vi var här när Pfefferlingen säsongen hade startat. Pfefferlingen eller kantareller ingick i stort sett i alla rätter. Vi åt således som förrätt Pfefferlingen mit salatsbeilage för att sedan forsätta med Schweineschnitzel mit Jägersause och pfefferelingen. Glassen var tack och lov vanlig vaniljglass. Drycken var inte heller smaksatt med kungen bland svampar. För att få variation i matsedeln kunde man faktiskt välja olika sorters öl. Denna dryck intogs i mängder i den 30 gradiga värmen.

Vi var 30 deltagare. Vi hade satt två bilar i Mölle och resten parkerade i Jonstorp. Detta är ingen Skåneled men borde vara det! Här är himmelskt fint! Vi följe kusten hela vägen fram till Arild, därefter finns markerade leder fram till Mölle där man passerar bl a Knösen med magnifik utsikt. Vi passerade först Rekekroken och därefter Svanshall. Här är det sommarstugor med stora tomter. Där vägen svänger upp mot Brunnby finns en stig in i skogen som leder till Skäret. Därefter är det klapperstensfält som kan vara lite jobbigt att vandra på men samtidigt stärkande för vristerna! Vi stannade till vid Bökesslätt fantastiska naturresevat och beundrade det fina huset byggt med material från platsen, verkade det som. Före Arild finns ett område som heter Nabben. Hela sträckan är underbart vacker och omväxlande. I Arild tog vi lunch hos en av medlemmarna i klubben. Stigningen upp mot Kullaberg går genom bokskog den första biten. Detta är också en plats som får tio poäng! Det går en led förbi små gårdar och genom hagar och skog. Uppe på Kullaberg ansluter en bred led som är lättgången. Vi vek av upp till Knösen som är en ”höjdare”. Utsikten är fantastisk, vi stannade och njöt och tog en fikapaus. Sen drog vi på mot Mölle på den breda gångstigen. Mölle är en pärla, de som var badsugna tog ett skönt men kallt bad uppe vid badplatsen. 
Arild-Bökeslätt och åter 2006, ca 14 km
Vi återvände efter en vecka! Eftersom vi endast hade 1 bil blev det knappt halva sträckan och retur. Dock, vi kom till finaste platsen, Bökeslätt och naturreservatet där. En underbar plats.

Inlines: Medvindsrull från Blekinge till Åhus. . 48 km

Gästskribent: Lars R Carlstedt

Färdväg: Det blåste friskt från öster så dagens rull planerades som ett medvindsrull från Blekingegränsen tillbaka lite härs och tvärs till Åhus. Medelgruppen växte plötsligt från gårdagens sju till tio deltagare. I två bilar for vi till Nymölla bruk där vi tog den finfina och idylliska landsvägen via de havsnära orterna Krogstorp och Edenryd till Valje precis på gränsen till Blekinge. Sedan gamla E22:an till Bromölla där cykelbana tog oss till Gualöv. Så landsvägen åt nordväst till foten av Kjugekull. Vi vandrade upp till hembygdsgården där vi tog lång rast med våfflor, kaffe och glass. Vidare till Kiaby där vi svängde söderut till Bäckaskog. Över E22:an ner på den bilbefriade landsvägen via Nymö till Legevad eller Lé Gevâd som vi kallade orten. Därefter till Rinkaby och gårdagens cykelbana ”hem” till Åhus. Nu i motvind då sjöbrisen ändrat vindriktningen från öst till sydöst.

Inlines: Norr om Kristianstad, 76 km

Norr om Kristianstad, 76 km
Färdväg: Vi började med cykelvägen ut från Åhus mot Kristianstad, framme i Rinkaby tog vi mot Trolle Ljungby, hyfsad asfalt. Framför slottets entre tog vi en behövlig lunch. Vi fortsatte norrut för att vid riksvägen hamna vid vägs ände, grusad väg på andra sidan!! Tillbaka igen.Den vidare vägen över Ö Ljungby mot Gualöv och till Kjuge fanns det skiftande förslag till gradering av, snittet var nog AK3. Det var i varje fall fina vyer mot Kjuge. Och se, kafe´t var öppet och för oss var det bara ta oss uppför den dåliga asfaltvägen upp mot höjden. Det kaffet / glassbåten satt fint! ’Tillbaka nerför blev i strumplästen, på bromsklossen eller nästan ”fritt fall” för någon. Vidare färd mot Fjälkinge passerade vacka Fjälkinge backe. I denna ort delade vi på oss så Göran och Arne drog hemåt över Rinkaby medan vi andra drog till Balsby på fin asfalt. Därifrån är det finfin cykelban till Kristianstad. Nu tyckte Håkan att vi behövde lite visning i denna vackra stad, som för övrigt inspirerat New York till sitt rutnätsmönstrade kvartersindelning, och vi körde förbi Faders Gunnars kyrka. Vi passerade sen i ytterkanten av stan på Gustaf Hellströms väg ut till Blekingevägen och vidare på cykelvägen till Rinkaby. Här finns före Viby ett hemskt parti dålig asfalt. I god fart fortsatte vi sen hemåt till Åhus.
Mat- och vätskehak: Kjugekulls kaffestuga

Inlines: Hammarsjön runt, 55 km

Gästbloggare: Lars Carlstedt (Före detta ordförande Skånes isseglarklubb)

Vi hade ett ”inlinesläger” 24-25 maj, som SIK ordnade ihop med Blekingefolk som vi lärt känna. Åhusstrand hotell och restaurang kan rekommenderas. Vi blev väl mottagna, priset var humant och det var lätt att ta av och på utrustning och samlas.

Efter samling/inkvartering på Hotell Åhusstrand delade vi upp oss i tre grupper. En medelgrupp, en snabb och en extrem. Vi i medelgruppen valde att rulla runt Hammarsjön på cykelbanor, nedlagda järnvägar och en och annan landsväg.
Från Åhus löper en i stort sett finfin cykelbana sin egen väg öster om Hammarsjön via Rinkaby, Gustav Adolf och Viby in till Kristianstad. Uppdämningen mot Hammarsjön söder om staden som byggdes på efter den stora översvämningen 2002 är grusad så från Hammarslund får man åka norrut till de östra delarna av staden. Man rullar bra genom city. En avstickare gjordes till Stora Torg för lång glasspaus.
Sedan rullade vi över bron över Helge å där finfin cykelbana tog oss söderut till N. Åsum. Härifrån tar man järnvägsbanken från den nedlagda järnvägen till Simrishamn. Den har bra asfalt ner till Gärds Köpinge. Sedan åkte vi österut på mycket bra lågtrafikerad landsväg till Hovby där stora vägen med smal vägren söderut till Åhus gäller. I Åhus rullade vi utefter Strandvägen ut genom hamnen där vi efter lite trixande tog en ljuvlig strandnära cykelbana upp till hotellet för en riktigt stor öl.

Medvindstur och plötsligt var vi i Vinslöv, 68 km

Färdväg: Vid drog en sväng ner genom hamnkvarteren och genom vackra Åhus. Vi tog sen landsvägen över Hovby till Kristianstad, denna söndagsförmiddag glest trafikerad men annars livligt trafikerad. I dagens medvind gick färden fort. Vi svängde in till Gärds Köpinge och in på fina cykelvägen på f d järnvägen till Maglehem men vi åkte alltså norrut. Norra Åsum och utkanten av Vä passerades snabbt. Färden gick sen till Skepparslöv, Önnestad, Skoglösa och i Åraslöv tog vi lunch. Hade vi visst tågtiderna hade vi nog tagit lunchen på tåget, nu kom vi strax efter avgång och varför inte? orten är ju känd från teve och vi kände ju att plötsligt så var vi i Vinslöv och vi som hade tänkt oss Hässleholm! Vi testade vägen dit en bit och kom tillbaks i tid för att ta en glass. Skånetåget tog oss till Kristianstad och väl där så på med rullorna och en tur genom Centrum och ut förbi stora sjukhuset och Regionhuset. Därefter blev det motvindstur till Åhus med en sväng ner genom först Viby storkhägn och Rinkaby. På rulle mer eller mindre drog vi sent raskt till Åhus. Dagens ilskna cyklist passerade och tyckte att vi bredde ut oss. Vi kunde replikerat att ringklocka gäller men vi avstod. Den härliga talldoften tog emot oss vid infarten till Åhus liksom Classes tappade toffla. Så går det när man drar ifrån ledarna.