Denna turen valdes ut från Karin Hoffmans bok om Söderåsen för att vara lagom lång så här i början av säsongen. Den blev 11 km och vi var 12 som avverkade turen.
Vädret var precis lagom och det gröna bladverket höll på att utvecklas. Denna gång var kartan lätt följa. efter att ha börjat på en stig och en bit grusväg kom ett parti med lite blötare underlag och sen kom snår och kullvälta trädstammar som fick forceras. när det började se lättare ut kom ett parti med mer kuperad terräng med glesa röda markeringar på träden. Vi nådde till sist en grusväg och pustade ut. Efter någon kilometer hittade vi en passande backe med sol och utsikt och tog lunchpaus där. Grusvägen fortsatte i jordbruksområde och gårdar passerades. Den sista delen gick delvis igenom granskog.
11 deltagare hade mött upp denna soliga söndag för att uppleva höstfärger och inbjudande natur vid Svaneholms slott. Efter kort inledande vandring längs sjön vek vi av in i naturreservatet Hästhagen, en moränkulle med vacker bokskog. Det blev lite off pist men i gengäld belönades vi med fina bestånd av svart trumpetsvamp.
Återvände till Svaneholmssjön med välordnade promenadstråk och fina rastplatser utmed sjökanten med utsikt mot slottet. Första fikapaus. Därefter valde vi en stig som ledde bort från sjön, passerade vackra bokar och ekar och tog oss via småvägar genom den pittoreska och välhållna byn Havberg med skånelängor och hästgårrdar. Vid vägs ände blev det åter lite off pist över ett hygge innan vi kunde ansluta till nästa byväg efter lite trespassing, tillåten sådan av tillmötesgående lokalbefolkning. Fler små hästgårdar passerades innan vi vek in på en inbjudande skogsväg som tog oss någon kilometer genom fårgsprakande bokskog. Ännu en fikapaus bland alla höstlöven på en lien kulle intill vägen med höstsolens strålar letande sig ner genom lövverket.
/
Efter yttterligare ett par kilometer anslöt vi åter till promenadstigarna runt Svaneholmssjön med slottet vackert speglande sig i sjön. Vi rundade sjön och avslutade turen med inspektion av slott och slottspark på nära håll. En perfekt vandringssöndag under bästa förhållanden dvs sol, vackra miljöer i höstfärger och en lagom lång tur(12 km) var vi nog överens om.
Så blev den av efter en veckas förskjutning pga vädret. Och vilken fin helg vi fick. Det lugna vädret gjorde att vi kunde paddla ända ut och runda Tärnö. Kvällen och natten var dock kall. Det blev nattning kl 20.30 för de som inte gick nattrunda för att se på stjärnorna.
Det blev alltså 4-5 september detta år. Vi samlades i Matvik kl 10.30-11. En hade hyrt kajak hos Kajak Syd på andra sidan viken. Vi blev 11 farkoster. Hade det varit förra helgen hade 22 anmält sig. Metta var ny i gruppen. Det första vi gjorde var att pö om pö paddla ut till Ö Bokö och slå upp tälten och äta lite. Sen paddlade vi ner runt öarna och rundade Joggesö m fl. fika vid den lilla viken där vi var ifjol. Sen före 17 hem till tälten och börja matlagningen. Alla skar grönsaker eller gjorde annat. Efter tio år med minestronesoppa verkar det som vi funnit rätt avvägning för den var ovanligt god.
Vi fick sol på morgonen och den fortsatte visa sig. Vi var ute på sjön före 10.30. Nu tog vi sikte på Tärnös östra sida och rundade ön men la till på fina sandstranden i söder för lunch. En person badade, Lotta. Innan avfärd var vi några som gick upp till fyren och vidare på försvarsanläggningen och ner bland husen. Väldigt fin natur! Vi paddlade sen lite västerut bland öarna och gick ner till Matvik vid 15-tiden. Ett plurr på den hala rampen blev det.
Äntligen är det tillåtet att åter kunna vandra på danska sidan. Länge sedan sist. Ett.område att alltid känna längtan till är Mölleådalen lite nordväst om Köpenhamn. Lätt att ta sig till och hem med tåg. Några av oss hade vandrat här tidigare. Nu var vi ca 15 st som såg fram mot att åter uppleva lite danska miljöer. Mölleån rinner upp vid Lyngby sjö och slingrar sig genom ett lummigt landskap med stora ekar och vacker bokskog, så småningom ut till Öresund. Längs ån löper flera inbjudande promenad- och cykelvägar. Vid ett antal vattenfall skapades för länge sedan små industrier, idag väl bevarade miljöer med vackra byggnader väl värda att inspektera. Efter smidig tågresa till Kongens Lyngby uppsöktes första bästa bageri. Väl försedda med danska wienerbröd och goda mackor tog vi oss snabbt ner till Lyngby sjö och ett mysigt litet lusthus, som upptäckts vid tidigare vandring, för efterlängtat 11-kaffe. Inte så mycket vandring så här långt. På sjön kunde vackra roddekipage beskådas från Lyngby roddklubb som vi senare passerade. Dags att börja följa ån ut mot Öresund. Turen tar sin början genom Sorgenfri slottspark med imponerande trädinslag. Man följer den slingrande ån med kanotande familjer och längs vägar och stigar möter man joggare och cyklister på moutainbikes. Då och då passerar vi dom gamla industrimiljöerna och beundrar dom vackra välbevarade byggnaderna. Vi pausar i en bokbacke och njuter av omgivningen och medhavd skaffning. Därefter fortsätter turen ner mot den lilla byn Raadvad intill den vackra dammen med sina svanfamiljer. Den gamla knivfabriken inhyser nu konsthantverkare av olika slag. De välbevarade arbetarbostäderna runt omkring med sina små trädgårdar utgör idag privatbostäder. Här lämnar vi Mölleån för att istället göra vår entre genom en vacker port in i Dyrehaven. Den 1100 hektar stora parken med jaktslottet Eremitaget på toppen av parken och med fantastisk utsikt mot Öresund.utgör ett fantastiskt friluftsområde bara en liten bit från Köpenhamns centrum. Här kan man inte undgå att stöta på dom stora hjordarna med hjortar, som har företräde överallt till och med på golfbanan som löper genom parken. Vi påbörjar sista biten av turen, som utgörs av en, som det känns, oändligt lång sluttande grusväg ner mot nöjesfältet Bakken. Väl där bestämmer vi var vi ska inta den efterlängtade ölen. De flesta av oss väljer en fatöl från ett bryggeri i Svaneke på Bornholm. Tämligen okänd men den sitter som en smäck. Därefter smidig hemresa från Klampenborg. Alla överens om att det alltid ger en speciell känsla att komma över till Danmark och glada att möjligheterna åter finns. Må det så förbli.
Vi var ett tjugotal deltagare på denna tur som startade vid Clemenstorget i Lund där spårvagnen har sin startpunkt upp till ESS-anläggningen. Vi åkte till MAX IV och gick längs spåret tillbaka till Nobelparken. Den är nyanlagd. Vi hade först kikat på håll mot Kunskapsparken som är klar nästa år. Det ska bli parker för alla de som kommer att bo här uppe. Idag finns bara de två jätteanläggningarna för forskning. Mittemellan dem kommer Sience Center att växa fram. Där ska företag finnas som drar nytta av forskningsresultaten.
Vi kom ner till Brunnshög där det växt upp många bostadshus längs med spårvägen. En kontrast är de studenthus för familjer som byggdes 1971-2, drygt 300 bostäder. Efter tio år blev det bostadsrätter. Vi gick sen cykelvägen till Östra Torns by, som ligger som en enklav i bostadsområdena. Det är en gammal by som fått vara kvar med flera gamla gårdar längs bygatan. En del är ombyggda och tillbyggda och många är hyresrätter under LKF. Fritidsgård och 4H-gård mm finns och stora ängar för hästarna, så att man tror man är på landet.
Vi kom ner till Sparta och IDEON där mycket händer med tillbyggnad av Medicon Village och bostadshus på f d parkeringsplatser. Tekniska Högskolan passerades och Helsingkronas fina studentboende. Professorsstaden var nästa där vi kom ner till fina parken längs en liten ravin. Som slutar vid St Jörgens park. Villa Sunna passerades. Botaniska trädgården tilldrog sig mycket intresse. Vi avslutade med att gå ner till Lundagård och till stationen. Några avslutade med en öl.
Vi var 20 personer som samlades vid Yngsjö Havsbad. Marianne Petrén hade tagit initiativ till denna vandring och ledde den. Vi gick på Skåneleden söderut och efter ett tag viker den in i det som var flygsandsfält innan tallarna växte upp i början av 1800-talet. Ek och bok hade nämligen skövlats på 1500- och 1600-talet och lämnat sanden fritt spelrum. Det är vackra nejder nu med mossbelagda kullar. Längre norrut har de bebyggts med sommarhus och nu permanenthus. Vi vek av så vi slutligen stod på bron över Helgeås utlopp också benämnt Gropahålet. Det var vid dikning som ett nytt utlopp uppstod här, tidigare var det vid Åhus. Vi vände ner mot stranden och tog en fikapaus där. Några tappra trotsade det kalla vattnet och hoppade i. Tjugogradigt vatten har nu förbytts i tiogradigt med västliga vindar. Vi gick längs vattnet tillbaka. Vi var många som avslutade med en måltid på Havsbadsrestaurangen som nu åter öppnat efter en tioårig törnrosasömn.
Wikipedia: Gropahålet är Helge ås största mynning som bildades 1775 genom att en dräneringskanal översvämmades och vidgades av det årets vårflod. Åmynningen flyttades då från huvudfåran i Åhus till Yngsjö. Kanalen grävdes sommaren 1774 av bönderna i Yngsjö som inte ville få sina åkrar översvämmade av de båda Yngsjöarnas (Stora och Lille sjö) översvämningar vid vårfloden. Tanken var att överskottsvattnet stilla skulle rinna ut i havet, men i stället tömdes sjöarna och vattennivån sänktes med 60-70 cm. Det blev cirka 8 km vi gick.
MossbelupetVackra nejderEtt stort naturområde utan husGropahåletMarianne till vänsterHotande molnSen gick vi med ena benet i vattnet tillbaka
Bengt-Ola kallade till vandring. Turen gick från Kåseberga, upp på backarna men inte Skåneleden utan på insidan i nederkanten av backarna. Här fann vi väg på betesängarna genom några passager via lossgjorda trådar. Marken var fylld av blomster. Vi kom till Hammars backar och gick ner till havet för en paus för de som ville bada. Sen upp igen och sen Skåneleden i princip tillbaka.
Vi var 19 deltagare och vi gick 12 km. 10.30-16.00
Vi samlades på en parkering i Alnarpsparken. 13 deltagare räknades in. Några hade inte varit med tidigare i år. Det hade blåst kraftigt igår men idag var det lite lugnare. Vi tog närmaste vägen ut Västerås. Cykelvägen in i Lomma går intill järnvägen, vi tog in på gamla fina Allégatan med pampiga hus, järnvägsstationen dök upp under renovering med en skola Vinstorps-, från mitten av 1800-talet intill. Samhället började växa här på 1880-talet sen tegelbruk och cementtillverkning etablerats. F H Kockum startade här med cementtillverkning för här fanns bra lera, därav alla småsjöarna. Cementen kom från Limhamn med båtar. Här låg tre tegelbruk som alla gjorde gult tegel. Ursprunget till Lundtorpsgatan som det först hette var att vara hamn åt Lund och först Uppåkra. Köping-statusen försvann när Malmö etablerade sig på 1300-talet. Fisket hade varit den främsta näringen före cementen. Vi gick mot Kraften med utställning av Alnarpsbilder nu, vi gick igenom Pråmlyckan som är ett gammalt industriområde men nu även små stugor, vi gick sen längs Höjeå in mot centrum. Centrumtorget med matpaus, Strandvägen, Strandstråket, Alnarpsgårdarna och under järnvägen vid Västkustleden, in till Alnarp, rhododendronskogen med skön paus på bänkarna vid lilla sjön. Info kring Cementfabriken, tegeltillverkning, järnvägen, utbyggnad, och lite annat. 13 juni, 13 km, 13 deltagare.
Blomstrande ängar, fina vyer över sundet, vildvuxen udde, nybyggarland, grönsaksodlingar, vingård, småhusdrömmars uppfyllande. Allt detta på en vandring från Bunkeflostrand till Klagshamn och över åkrarna tillbaka till utgångspunkten. Tio kilometer i upptäckartempo för 15 SIK-vandrare, med blick över skridskovatten som inte lägger sig så ofta. Dock, denna vinter, blev det en tur från Klagshamn till Höllviken.
Vi startade vid Folktandvården, gick längs fint grönstråk ner till vattnet, sen längs ängarna till stigen tog slut. Sen finns upptrampad stig på ängarna. Strandremsor passerades. Därefter valde vi in på ängarna istället för spången som anlagts. Ett mindre stängsel passerades. På ängarna genom trift-fält till en ängsväg som vi följde söderut. Sen in längs stig genom beväxt område med uppklippta ängar, längs ängslan till Klagshamnsudden och nära fågeltornet. Genom området och ner till Klagshamns gamla hus och sen nya hus. Kalkbrottssjön. Möllevägen söderut till vingården. Sen intill liten grusväg söder och ner till nya villabebyggelsen i Bunkeflostrand.
Vi var sju sikare som samlades vid Vårdcentralen i Svedala efter en tur i regn från Malmö resp Lund. Vädret var molnigt men efter halva turen kom solen. Vi började med att gå genom ett område som heter Påskaled, med äldre hus längs Påskaledsvägen. För många år sen drogs en motortrafikled intill som skiljer delen från Sjödiken. Detta område består också av äldre hus längs Sjödikenvägen. Mitt i bebyggelsen finns en lite dold minnesplakett på en sten. Det är ”den kloke gubben” Sederholm som bodde här. Han var känd i södra Sverige för att kunna bota sjukdomar. På den tiden då det var ont om läkare och läkekonsten inte var så utvecklad tog man hit för hjälp. Man hyste in sig i husen omkring innan man fick tid. Vi tog av på en av SjöXX-gatorna till Bjeretsvägen och det idylliska området som breder ut sig här. Små hästgårdar, gatuhus och små koställen finns här. Det är ett småkuperat område med slingrande vägar, en del leder bara till en gård. Vi kom in i bokskogen och tog till vänster mot Roslätt, som är en mindre herrgård. Vi tog sen höger längs en asfalterad väg. Efter ett tag tog vi av inåt bokskogen i skir grönska. Skåneleden dyker upp och då tog vi av höger in mot Roslätt igen. Väl i Bjeret var vi ense om att gå genom koängen högst upp längs träden. Några leriga ställen passerades. Så småningom tog vi av åt höger där en grind och en grusväg syntes. Då kom vi ner i Sjödiken och valde Toftavägen in till Svedala och vårdcentralen.
Det blev nästan 11 km och vi var ute kl 10-13.30. En omväxlande tur i skönt vandringsväder.