6 till 7 sept 2008, Vi var 9 SIK-are som vandrade och bodde tillsammans runt Haväng och på vandrarhemmet där. På lördagen gick vi kl 11 från vandrarhemmet den gula leden som går förbi Lindgrens länga/Havängs utemuseum, vidare genom äppelodlingar med Summer Red, James Grive, Discovery, m fl, som vi också fick provsmaka av ägaren själv. Leden går sen på grusvägen vidare en bit förbi Havängs sammarby (här är inget för cyklister!), genom skogen och ut på ängarna med vidunderlig utsikt över ravinen där Verkaån flyter fram. Här bland kossorna ser man ner mot Kungsmölle. Man kommer sen in på grusväg som slingrar sig fint genom en härlig terräng och kommer fram till Bengtemölle. Där följer man vägen till Brösarp. Lunch på En Smak av Österlen. Kristianstadvägen passeras. Efter en bit genom skog kommer man till led längs bäck, mycket naturskönt. Övernattningsstället Vantalängan dök upp sen vi vikit av från gula leden. Här finns stor stuga med plats för öppen eld fast sovplatsen ser inte så inbjudande ut! Här är stora ytor för tält. Verkaån flyter förbi. Nu är vi inne på Skåneleden, det är 12 km till Haväng. Efter en bit på grusvägen går leden upp över Brösarps norra backar. Det kan kännas lite kämpigt för den ovane men utsikten är belöningen. Man får lätt känsla av att vara med i filmen Sound of Music. Man kommer in på området Torparbron som också är vackert. Bosarp passeras. Efter att ha gått över museijärnvägen går man genom Skepparp där landsvägen ner till Skepparpsgården ansluter. Denna väg följer man en bit och sen går man över ängarna och passerar över vägen ett antal gånger. Turen är sammanlagt ungefär 24 km lång och vi var framme kl 19. 
Söndagen gick vi till Kivik. Det börjar med de härliga backarna mellan Verkaån och Vitemölla strandbackar, även här lite av Sound of Music. Floran är ganska riklig så här i början av september. Den stig som går genom skogen verkar inte vara särskilt frekventerad för den håller på att växa igen. Själv brukar jag kalla den för tredje nivån till skillnad från andra nivån som går längre ner i den glesa tallskogen och första nivån är stranden eller strax ovanför på strandklitterna. Till andra nivån gick vi ner. Framme vid Klammersbäck fick gruppen ett alternativ, vi var ju en liten grupp och man fick reda på att det fanns risk för att bli blöt om fötterna och att det var ganska strapatsrikt. Ok, de gick med på det. Det är ganska inbjudande att ta av sig barfota och gå nere i den grunda ån. Så gjorde vi inte utan följde bäcken genom den djupa ravinen med de stora bokträden. Med jämna mellanrum hoppade vi över till andra sidan för att kunna ta oss fram. Där betesängarna skymtade gick vi upp. Champinjonerna stod tätt och koskitarna låg tätt. Efter en stätta tog vi oss över bäcken och upp för en slänt till den stora betesängen ovanför tallskogen. Efter denna kom vi ut på torrängarna med sin härliga fauna inklusive stolt fjällskivling och härlig ”julmossa”. Vitemölla når man sen snabbt. Som alla andra ”fiskelägen” vid denna tid på året är det dött. Fyra sorters kakor, som blivit över sen lördagen, dukades upp på hamnpiren. Efter Vitemölle badhotell är det raka vägen till Kivik. Sillburgare, sill och potatismos, silltallrik, mm blev det på Buhres. Returen gick längs havet frånsett en avstickare för att plocka fjällskivlingarna. Det blev inget, andra hade snott dem! Det cirka femtongradiga vattnet piggade upp en del och kaffe på vandrarhemmet en del. 

Verkaån – rinner upp på Linderödsåsen, har en fallhöjd på 180 meter på ca 5 mil.

Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen. 
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas ”Prästens badkar”. Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden. 
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.

Brantevik till Tjörnedala och åter, 27 km samt Brantevik till Skillinge och tillbaka 14 km, 13-14 september 2008

Detta var andra gången som klubben ordnade en vandring med övernattning. Vi valde Österlen även i år. Av 30 anmälda blev det 24 som stod kvar när det var dags och 21 som kom, eftersom 3 blev sjuka. Vi samlades 9.30 i Lund och startade vandringen cirka 2 timar senare. Det blåste kraftig nordostlig vind och det var molnigt. Vinden höll i sig men molnen lättade något under dagen. 
De första tre km till Simrishamn går på välordnade cykelvägar. Den lilla byn Simrislund passerades. Lunch intogs på några av de många matställen som faktiskt finns i den lilla staden. Vi följde sen Skåneleden förbi Tobisviken med sin gula sand. Leden går en bit upp från sjön. Det är först innan Vårhallarna som den svänger ner mot vattnet. Här gick vi på stranden med vågorna slickande våra skor. Vid Vårhallarna går den underkambriska sandstenen i dagen. Leden passerar ett mindre klapperstensfält som har omformats till en stenformation av mänsklig hand. Snart är man framme i Baskemölla. Här vände merparten av gruppen för samma väg tillbaka medan några fortsatte till Tjörnedala. Den blev en kort avstickare upp till konstnärsgården som även har ett bättre kafé. Mellan Baskemölla och Viks fiskelägen finns en naturskön kuststräcka. I norra delen söder om Vik går sandstenen i dagen och bildar hällar i strandkanten. De skiktade sandstenslagren är uppbrutna i karliknande sänkor som normalt är vattenfyllda under våren och försommaren. Ett av de mer imponerande karen kallas ”Prästens badkar”. Sandstranden nedanför Tjörnedala och ner mot Baskemölla inbjuder till bad under sommaren. Vägen tillbaka gick snabbt i medvinden. Hela strandpartiet vid Tobisviken avverkades i sanden eller på den mer packade strandlinjen. Vi var tillbaka kl 19 rejält trötta i benen trots avsaknaden av backar och ojämnheter. Vi hade bokat bastu och kall badtunna på vandrarhemmet, vilket satt fint efter vandringen. Vi lånade samlingssalen för vår medhavda kvällsbuffé. Vandrarhemmet i Brantevik måste vara ett av de fräschaste i landet, nyrenoverat som det är.
När man är Simrishamn kan man också göra en avstickare till naturreservatet Bäckhalladalen. Länsstyrelsen skriver så här om området: Det är en relativt okänd naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Den kambriska sandstenen går i dagen på flera ställen i de fina naturbetesmarkerna och man har fin utsikt över kustlandskapet och Hanöbukten i öster från de högre partierna. Landskapet kännetecknas av genomkorsande sprickdalar, kullar och vattenfyllda sänkor.

Söndagen började med frukost i Galleriet, vandrarhemmets nyrenoverade frukostsal. Även denna dag blåste det men det var inte besvärande, medvind till Skillinge och motvind tillbaka. Solen kom fram på eftermiddagen. Första delen går över gröna ängar. Vid Nabben stannade vi till och såg på surfarna som letade efter bra vågor att surfa på. Här finns också spännande varierande natur. Eftersom det var högt vatten kunde vi inte se mycket av spåren från kvarnstensbrytningen i Gislövshammar utan rundade udden och tog lä strax efter för vår kortpaus i solen. Den vidare färden går på ömsom smala stigar genom snår och ömsom stigar längs steniga åkrar med vy över landsbygden. Här ser man en hel del fåglar också. Framme i Skillinge efter 7 km, tog vi lunchen. Först shoppades det i Skillinge Skeppshandel. I hamnen såg vi med stora ögon de bamsetorskar som en ensam liten fiskebåt hade fått upp utanför Bornholm. Det var vikter på 15-20 kg för flera torskar och fångsten var uppe i över 1 ton. Sådan torskar finns inte enligt Världsnaturfonden berättade vår fiskare. Vandringen tillbaka gick i samma spår som dit. Detta innebar inte det minsta av tristess utan det var en skön tur även det. vi var tillbaka närmare 16-tiden. 
Länsstyrelsen skriver så här om kusten: Kusten mellan Skillinge och Brantevik är sinnebilden av Österlen. Den mångskiftande och geologiskt intressanta stranden mellan Givslövshammar och Brantevik innehåller hällar av sandsten och kalksten omväxlande med grus och sand samt steniga, grunda vikar. Innanför stranden ligger vackra hagmarker med blomsterrika ängar och karga ljunghedar. Enstaka dungar och buskage växer på sluttningen upp mot kustvägen. Därifrån kan man blicka ut över kustlandskapet och Östersjön. Gislövshammar är ett litet fiskeläge, som ligger på en klippudde där den skiktade sandstenen lutar och bildar märkliga trappstegsformade hällar. I kanten av hällarna, som ofta ligger under vattenytan, har kvarnstenar huggits fram och lämnat runda hål och några halvfärdiga block.

22 medlemmar i SIK deltog i höstvandring 2007 som för första gången var på två dagar med övernattning. Platsen hade valts till Österlen, närmare bestämt övernattning på vandrarhemmet Skepparpsgården i Haväng och vandring västerut respektive söderut. Det blev två helt igenom lyckade dagar. På lördagen vandrade vi Skåneleden längs Verkaån upp till Brösarp där vi vek av och åt middag på En smak av Österlen. Vi hoppade på leden igen där den passerat vägen till Kristianstad. Motvinden var tidvis sådan att det var svårt att prata med varandra. Men det gjorde inget för utsikten och naturen är fantastisk, rena Sound of Music-landskapet där vi svepte fram över de gröna backarna. Efter cirka 3 km vek vi av på en liten väg och fann det vi sökte, nämligen den gula leden som går på andra sidan Verkaån. Här går man i ravinen längs ån och har bokskogen runtom sig, en härlig natur! Efter ca 2 km når man Brösarp igen. En liten park med bänkar och bord väntade på att vi skulle fika där! Leden går sen över ett backigt landskap lika fint som på ditvägen. Sista biten går man på grusvägen ner mot Lindgrens länga där vi studerade historia och geologi mm. Vi var hemma vid 19-tiden, fräschade till oss och åt sen en kvällsbuffé vi haft med oss. 

På söndagen hade vi tur. När vi gick, efter en fin frukost med fantastiskt goda bullar, så duggade det lite lätt. Efter 10 minuter klarnade det upp och på eftermiddagen hade vi sommarvärme och regnkläderna åkte ner. Vi gick till Vitemölle, inte längs havet utan uppe i skogen. Den hade växt igen en del sen i juni! Inget bra med kortbyxor. Vi Klammersbäck vek vi av uppåt till tallskogen och gick där tills skogen tog slut och vi vek ner mot stranden och Vitemölle. Här går man längs vägen eller i sanden till Kivik. Vi var framme vid middagtid och åt stekt sill eller annat vid Buhres fisk. Eftersom det inte är särskilt upphetsande att gå längs vägen till Stenshuvud, dessutom för långt för oss, så vände vi efter en titt på kungagravens yttre. Kaffe med kaka på kafé stod sen på programmet. Solen sken och vi njöt. Kivik är trevligt att vandra igenom. Vi gick sen antingen längs vattenbrynet eller en liten bit upp på land allt efter smak. Ett fantastiskt skönt väder och ingen vind. Alla var glada och pratsamma. Vi kom fram till Haväng i planerad tid kl 16. Fyra friskusar till kvinnor hoppade i det tolvgradiga vattnet utan trikåer meden resten samlades vid bilarna för hemfärd medelst samåkning. 
Klubben köpte ett gruppkort som gäller hela 2008 också och ger grupper på mer än tio personer rätt att bo på STF vandrarhem för medlemspris, dvs 50 kronor lägre pris per natt. 

Inlines
Årets första inlineresa med SIK och Blekinge gänget bar till Juterbog söder om Berlin. Ett riktigt inlineparadis. Fin åkning, fina rastställen, fint gäng, fint väder (utom måndag). Det kan ju bara bli bra. Efter framkomst framåt kvällen åkte vi två varv på milrundan. Turen avslutades med en provtur på 200 meters rundbana som är doserad. Inför tomma läktare (inte så konstigt, vi hade plankat in!).
Jag klipper in ”färdrapport” från 2006, författad av Carl Cöster, SIK: 
Berlin sundaynight-skate open De fanns där alla…den ’övervintrande hippien’ med grånad hästsvans i vita bomullskläder dansande på sina parallellhjulingar…unga slanka män med hårt sittande byxor utförande sina piruetter…han som kontinuerligt måste åka i hög hastighet baklänges genom folkmassan med armarna utsträckta i färdriktningen. Visst var det en del annat vi kunde vila blicken på, exempelvis hade Salomon en monter för prylar och uthyrning. För skataren som vill ha det senaste så gäller nu lysband under skridskon så att marken flouroserar i blått och grönt. Plötsligt börjar människomassan röra sig närmare Brandenburger Tor och sekunderna senare är vi iväg. Vi SIK’are klädda i rött för att se varandra i massan av ett par tusen andra entusiaster. Underlaget känns förvånansvärt jämnt utan störande skarvar. Det verkar nästan som att vi sugs med massan utan att ta några skridskoskär. Vi kör genom Berlins gator i en stjärnformad bana som leder oss tillbaka till obelisken i Tiergarten vid tre tillfällen. Känslan att passera stadens kulturplatser på inlines med tusental andra till ljudet av det nästan magiska surret av närmare 20 000 hjul är obeskrivlig.
Flaeming skate: Vi anländer Jütebog 7, mil söder om Berlin strax innan lunch. Efter en snabb kopp kaffe spänner vi otåligt på våra inlines. Vi åker en kort transportsträcka och kommer därefter ut på Banan med stort B. Jag fick samma känsla som i vintras när vi kom till Bolmen och jag såg viken täckt med svart blank is. Skillnaden här var att färgen var mattsvart men jämnheten vara nästan den samma. Vi formligen kastade oss iväg längs denna formidabla asfalt. Svepte fram ljudlöst i närmare 30 i snitthastighet. Vilken underbar känsla. I ett huj så hade vi kört våra 44 km och beslöt omgående att varva ner med 12 kilometers slingan. Bertil insisterade på ytterligare varv men vi andra hade då redan börjat längta efter den avslutande vätskekontrollen. Bak i huvudet hade vi också den planerade långrundan… Dagen börjar med en tidig frukost. Vi är alla lika entusiastiska men även en aning spända inför dagens mandomsprov… 100 kilometer härlig asfalt. Nertyngda som nyvattnade dromedarer kör vi iväg i värmen. Färden börjar över öppna sädesfält. Då och då passerar vi sömniga byar. Vi glider fram med god fart där vi drar en halvtimme var. Passerar löv- och barrskog med härliga dofter. Banan är fortfarande fantastisk. Efter cirka halva sträckan kommer vi till en av de fyra backarna som är markerade extra branta. Det visar sig vara en underbar serpentin genom skogen där man kan pressa igenom alla kurvor och förlita sig på en ren och jämn bana. Hade där funnits en släplift upp till toppen så hade vi gärna kört fler gånger. Visst milen känns längre och längre och vi beslutar att ta en paus på ett friluftsbad knappt två mil från slutmålet. Efter att ha samlat nya krafter delar vi oss i en speedgrupp och en snabbaste-vägen-hem-till-ölen-grupp. Återförening sker med endast några minuters skillnad på hotellets vattenhål. Vi är alla mycket nöjda med dagen och förvånansvärt pigga. På morgonen hemfärdsdagen står vi uppställda på startlinjen kl 0700 för en kort avskedsrunda. Vid frukost utnämner vi Flaeming skate till den bästa åkning vi hitintills har provat på och som vi verkligen rekommenderar att fler skall prova. www.flaeming-skate.de . Tekniska hjälpmedel under resan och åkningen: GPS var ett bra hjälpmedel på resan. Dels för att hitta de nya motorvägar som inte fanns på våra gamla kartor, dels för att hitta till hotellet i Flaeming, och dels för att hitta hem på lite mindre vägar. Det visade sig att många arbeten på de gamla motorvägarna medförde stau i flera timmar. Detta hjälpmedel visade också att den fina asfalten kunde visa fart över mark. Under ett flertal avsnitt loggade vi 27 km/h under flera km, utan medvind och med en fallhöjd av blygsamma 0,5 m /100 m. Den längsta sträckan vi åkte på en dag var 94,8 km. halva gruppen åkte någon mil extra. Den gruppen var också utrustad med avancerad pulsmätare. Maxpulsen låg på måttliga 165 slag per minut. Borträknat pauser med bad var åktiden 5,35 tim. Den extra energiförbrukningen var 2798 Kcal varav 47 % var förbränt fett. För att återställa denna obalans, var god se avsnittet ”kulinariska åtstramningar och utsvävningar”. Omständigheter: Erfarenheter för kommande turer Vi vet nu att man kan bo i Juterbog och lätt nå inlines-banorna utan bil. Med nattåget från Malmö till Berlin och sedan vidare till Flaeming kan man vara klar för åkning tidigt på förmiddagen nästa dag. Om man är minst sex personer som bokar liggvagn blir tågresan obetydligt dyrare än bilresa och man slipper köer på vägarna i Tyskland. Mat- och vätskehak: Kulinariska åtsramningar och utsvävningar: Banorna går genom eller utanför många byar. En del sömniga med begränsade öppettider för värdshusen. Det gäller därför att inte tveka när man passerar ett öppet värdshus och i alla fall förse sig med en eller två grosses bier. Tysk gastronomi har kanske inte alltid det bästa ryktet. Tysk kökskultur är massor av korv och surkål i allt för stora portioner-det handlar om Bratwurst, Currywurst och Bockwurst och det traditionella Eisbein mit Sauerkraut, men vi var här när Pfefferlingen säsongen hade startat. Pfefferlingen eller kantareller ingick i stort sett i alla rätter. Vi åt således som förrätt Pfefferlingen mit salatsbeilage för att sedan forsätta med Schweineschnitzel mit Jägersause och pfefferelingen. Glassen var tack och lov vanlig vaniljglass. Drycken var inte heller smaksatt med kungen bland svampar. För att få variation i matsedeln kunde man faktiskt välja olika sorters öl. Denna dryck intogs i mängder i den 30 gradiga värmen.

Vi var 30 deltagare. Vi hade satt två bilar i Mölle och resten parkerade i Jonstorp. Detta är ingen Skåneled men borde vara det! Här är himmelskt fint! Vi följe kusten hela vägen fram till Arild, därefter finns markerade leder fram till Mölle där man passerar bl a Knösen med magnifik utsikt. Vi passerade först Rekekroken och därefter Svanshall. Här är det sommarstugor med stora tomter. Där vägen svänger upp mot Brunnby finns en stig in i skogen som leder till Skäret. Därefter är det klapperstensfält som kan vara lite jobbigt att vandra på men samtidigt stärkande för vristerna! Vi stannade till vid Bökesslätt fantastiska naturresevat och beundrade det fina huset byggt med material från platsen, verkade det som. Före Arild finns ett område som heter Nabben. Hela sträckan är underbart vacker och omväxlande. I Arild tog vi lunch hos en av medlemmarna i klubben. Stigningen upp mot Kullaberg går genom bokskog den första biten. Detta är också en plats som får tio poäng! Det går en led förbi små gårdar och genom hagar och skog. Uppe på Kullaberg ansluter en bred led som är lättgången. Vi vek av upp till Knösen som är en ”höjdare”. Utsikten är fantastisk, vi stannade och njöt och tog en fikapaus. Sen drog vi på mot Mölle på den breda gångstigen. Mölle är en pärla, de som var badsugna tog ett skönt men kallt bad uppe vid badplatsen. 
Arild-Bökeslätt och åter 2006, ca 14 km
Vi återvände efter en vecka! Eftersom vi endast hade 1 bil blev det knappt halva sträckan och retur. Dock, vi kom till finaste platsen, Bökeslätt och naturreservatet där. En underbar plats.

Inlines: Medvindsrull från Blekinge till Åhus. . 48 km

Gästskribent: Lars R Carlstedt

Färdväg: Det blåste friskt från öster så dagens rull planerades som ett medvindsrull från Blekingegränsen tillbaka lite härs och tvärs till Åhus. Medelgruppen växte plötsligt från gårdagens sju till tio deltagare. I två bilar for vi till Nymölla bruk där vi tog den finfina och idylliska landsvägen via de havsnära orterna Krogstorp och Edenryd till Valje precis på gränsen till Blekinge. Sedan gamla E22:an till Bromölla där cykelbana tog oss till Gualöv. Så landsvägen åt nordväst till foten av Kjugekull. Vi vandrade upp till hembygdsgården där vi tog lång rast med våfflor, kaffe och glass. Vidare till Kiaby där vi svängde söderut till Bäckaskog. Över E22:an ner på den bilbefriade landsvägen via Nymö till Legevad eller Lé Gevâd som vi kallade orten. Därefter till Rinkaby och gårdagens cykelbana ”hem” till Åhus. Nu i motvind då sjöbrisen ändrat vindriktningen från öst till sydöst.

Inlines: Norr om Kristianstad, 76 km

Norr om Kristianstad, 76 km
Färdväg: Vi började med cykelvägen ut från Åhus mot Kristianstad, framme i Rinkaby tog vi mot Trolle Ljungby, hyfsad asfalt. Framför slottets entre tog vi en behövlig lunch. Vi fortsatte norrut för att vid riksvägen hamna vid vägs ände, grusad väg på andra sidan!! Tillbaka igen.Den vidare vägen över Ö Ljungby mot Gualöv och till Kjuge fanns det skiftande förslag till gradering av, snittet var nog AK3. Det var i varje fall fina vyer mot Kjuge. Och se, kafe´t var öppet och för oss var det bara ta oss uppför den dåliga asfaltvägen upp mot höjden. Det kaffet / glassbåten satt fint! ’Tillbaka nerför blev i strumplästen, på bromsklossen eller nästan ”fritt fall” för någon. Vidare färd mot Fjälkinge passerade vacka Fjälkinge backe. I denna ort delade vi på oss så Göran och Arne drog hemåt över Rinkaby medan vi andra drog till Balsby på fin asfalt. Därifrån är det finfin cykelban till Kristianstad. Nu tyckte Håkan att vi behövde lite visning i denna vackra stad, som för övrigt inspirerat New York till sitt rutnätsmönstrade kvartersindelning, och vi körde förbi Faders Gunnars kyrka. Vi passerade sen i ytterkanten av stan på Gustaf Hellströms väg ut till Blekingevägen och vidare på cykelvägen till Rinkaby. Här finns före Viby ett hemskt parti dålig asfalt. I god fart fortsatte vi sen hemåt till Åhus.
Mat- och vätskehak: Kjugekulls kaffestuga

Inlines: Hammarsjön runt, 55 km

Gästbloggare: Lars Carlstedt (Före detta ordförande Skånes isseglarklubb)

Vi hade ett ”inlinesläger” 24-25 maj, som SIK ordnade ihop med Blekingefolk som vi lärt känna. Åhusstrand hotell och restaurang kan rekommenderas. Vi blev väl mottagna, priset var humant och det var lätt att ta av och på utrustning och samlas.

Efter samling/inkvartering på Hotell Åhusstrand delade vi upp oss i tre grupper. En medelgrupp, en snabb och en extrem. Vi i medelgruppen valde att rulla runt Hammarsjön på cykelbanor, nedlagda järnvägar och en och annan landsväg.
Från Åhus löper en i stort sett finfin cykelbana sin egen väg öster om Hammarsjön via Rinkaby, Gustav Adolf och Viby in till Kristianstad. Uppdämningen mot Hammarsjön söder om staden som byggdes på efter den stora översvämningen 2002 är grusad så från Hammarslund får man åka norrut till de östra delarna av staden. Man rullar bra genom city. En avstickare gjordes till Stora Torg för lång glasspaus.
Sedan rullade vi över bron över Helge å där finfin cykelbana tog oss söderut till N. Åsum. Härifrån tar man järnvägsbanken från den nedlagda järnvägen till Simrishamn. Den har bra asfalt ner till Gärds Köpinge. Sedan åkte vi österut på mycket bra lågtrafikerad landsväg till Hovby där stora vägen med smal vägren söderut till Åhus gäller. I Åhus rullade vi utefter Strandvägen ut genom hamnen där vi efter lite trixande tog en ljuvlig strandnära cykelbana upp till hotellet för en riktigt stor öl.

Medvindstur och plötsligt var vi i Vinslöv, 68 km

Färdväg: Vid drog en sväng ner genom hamnkvarteren och genom vackra Åhus. Vi tog sen landsvägen över Hovby till Kristianstad, denna söndagsförmiddag glest trafikerad men annars livligt trafikerad. I dagens medvind gick färden fort. Vi svängde in till Gärds Köpinge och in på fina cykelvägen på f d järnvägen till Maglehem men vi åkte alltså norrut. Norra Åsum och utkanten av Vä passerades snabbt. Färden gick sen till Skepparslöv, Önnestad, Skoglösa och i Åraslöv tog vi lunch. Hade vi visst tågtiderna hade vi nog tagit lunchen på tåget, nu kom vi strax efter avgång och varför inte? orten är ju känd från teve och vi kände ju att plötsligt så var vi i Vinslöv och vi som hade tänkt oss Hässleholm! Vi testade vägen dit en bit och kom tillbaks i tid för att ta en glass. Skånetåget tog oss till Kristianstad och väl där så på med rullorna och en tur genom Centrum och ut förbi stora sjukhuset och Regionhuset. Därefter blev det motvindstur till Åhus med en sväng ner genom först Viby storkhägn och Rinkaby. På rulle mer eller mindre drog vi sent raskt till Åhus. Dagens ilskna cyklist passerade och tyckte att vi bredde ut oss. Vi kunde replikerat att ringklocka gäller men vi avstod. Den härliga talldoften tog emot oss vid infarten till Åhus liksom Classes tappade toffla. Så går det när man drar ifrån ledarna.